Ja, jag tittar på dokusåpor

Jag har precis slagit av TV:n. Den senaste timmen har jag tillbringat framför SVT:s "Debatt".

Ikväll var det ämnet dokusåpor som avhandlades. Och jag, jag blir bara arg. Arg på hur korkade en del människor vågar framstå. Hur kan de ens ställa upp framför en kamera, sittandes i en debattpanel och tro att deras åsikter är så jävla mycket värda? Va, va? Det är ju urbota dumt, det är vad det är.

De verkar ju på fullt allvar tro att de har något vettigt att säga, annars skulle de väl inte vara där? Men ack så fel de har, för så fort de öppnar munnen så bevisar de för hela omvärlden att, just det, de hade lika gärna kunnat vara tysta, eller ännu bättre - stannat hemma. Och det komiska i hela den här situationen, det är vad de just denna kväll diskuterar. Dokusåpor.

Alla idag har en åsikt om dokusåpor. Alla har väl åtminstone någon gång sett en dokusåpa om inte "Baren" eller "Farmen" så iallafall något avsnitt av "Robinson". Men konstigt nog tycks inte många vilja erkänna detta. Nej, ve och fasa, vad hemskt det vore att outa att man följer någon dokusåpa. Men jag, jag törs. Jag kliver ut ur garderoben just nu, i detta skrivandets stund, jag erkänner. Jag är en dokusåpatittare!

Om jag är en dåligare människa för det? Nej, det tror jag inte. Om jag saknar moral? Nej, det kan jag inte påstå. Om jag känner igen mig i någon av de människorna som visas upp på min TV? Nej, inte det heller. Men jag fascineras varje gång. Varje nytt avsnitt bjuder på något nytt att förfäras över, något att fundera - reagera på.

Visst kan jag hålla med till hundra procent att det är sorgligt en del utav det som visas på TV. Eller jag ska korigera detta lite, det MESTA av det som visas i dokusåporna är ganska sorgligt, men det är just det som får mig att titta. Konstigt va? Nej, egentligen inte. Jag tror att många av de människor som tittar tittar utav just den anledningen. För att vi tittare älskar att se folk göra bort sig på TV. Det får iallafall mig att må lite bättre.
"Hur kan de" "Så där skulle jag aldrig någonsin göra" och så vidare är bara några av de tankar jag under en vanlig TV-kväll tänker när jag framför mig ser det ena värre än det andra hända.

Och dessa stackars människor då, som hängs ut inför hela svenska folket på bästa sändningstid. Så synd om dem det är. Eller kanske inte. För de har ju ändå gjort sitt val. De borde väl veta spelets regler? Och enligt Aschberg och co så går alla, ja faktiskt alla, om vi nu ska tro på hans ord, vill säga, igenom hårda tester innan de tas med i en dokusåpa. Så de borde ju vara väl förberedda på vad nu än tänkas kan hända tycker man ju.

Och det viktiga mina vänner, är ju ändå hur deltagarna i dessa otaliga dokusåpor väljer, ja just det, väljer, att uppträda när de väl kommit så långt att de kan räknas som fullskaliga deltagare i en dokusåpa. De behöver ju faktiskt inte bete sig på något annat vis än vad de brukar. De kan ju faktiskt välja att inte dricka den sprit som sätts framför dem. De kan ju välja att visa så lite så möjligt utav deras kroppar i naket tillstånd. Och de kan ju också välja att hålla en del utav sig själv, för just, sig själv.

Sedan är det ju ändå så att det är vi TV-tittare som väljer vad vi vill se och inte se. Och det konstiga i allt detta är då varför program som exempelvis "Robinson" och "Big Brother" kan ha så pass höga tittarsiffror som de ändå har. När alla, eller åtminstonde, de flesta idag, tycks skämmas över att erkänna sig som dokusåpatittare.

En liten parantes väl värd att göra här kan ju också vara det att det faktiskt, tro det eller ej, är så att det är vi TV-tittare som väljer vad det är vi vill se. Passar det oss inte i smaken, så fine, då byter vi ju också kanal.

Och förresten, hur kommer det sig att alla dessa människor som INTE gillar dokusåpor ändå vet så pass mycket om dem som de ändå gör. Då har de ju inte ändå, när allt kommer till kritan, valt att bojkotta dessa program utan istället suttit där, precis som mig, framför TV:n. Istället kanske de mer aktivt skulle låta bli att titta då, för det skulle ju innebära att programmet tappade tittarsiffror och popularitet. För ju fler som låter bli att titta, desto färre tittare får ju programmen. Är det inte så? Men den enkla slutsatsen kanske de inte har gjort än?

Hur som helst. Jag har faktiskt gjort annat ikväll än att titta på Debatt på SVT. Jag såg faktiskt också kvällens avsnitt av Big Brother i repris för en kort stund sedan. Och jag, jag blir bara arg. Arg på hur korkade en del människor vågar framstå. Hur kan de ens ställa upp framför en kamera, sittandes där och tro att deras åsikter är så jävla mycket värda? Va, va? Det är ju urbota dumt, det är vad det är.

De verkar ju på fullt allvar tro att de har något vettigt att säga, annars skulle de väl inte vara där? Men ack så fel de har, för så fort de öppnar munnen så bevisar de för hela omvärlden att, just det, de hade lika gärna kunnat vara tysta, eller ännu bättre - stannat hemma. Punkt.

Av Sofie Karlsson 14 feb 2002 07:39