Eurovision Socialist Contest 2001

När låten först såg dagens ljus i mitt sovrum var den mest en hälsning till Mick Jones med rätta underskattade band Big Audio Dynamite. Ett bra band. Men inte så bra.

Men när Uje Doktor Kosmos långt senare slog ner med texten Eurovision Socialist Contest 2001 lyckades han med få ord samtidigt sammanfatta och lägga ut texten om vad vi upplevt under två löjligt förvirrade dagar i Göteborg.

Lyssna!
På låten.
Så kan du höra hur poeten Bob satt i gruppfängelse och inte kunde genomföra sin diktläsning.

Hur Bob lånade ett par minuter av vårt gig för att läsa. Hur Uje säger till publiken, precis som Pier Paolo Pasolini gjorde en gång i tiden, att polisen är den riktiga arbetarklassen här.

Hur vi undrar om det är klyschigt att säga så eller inte. Hur vi ägnade oss åt vänsterornitologi på festivalområdet. Hur vi prickade för alla arter som stod i programmet för Forum 2001. Amnesty-bracka, vanlig Crusty, Ordfrontare littvet, hane, LO, Rättvisepartiet socialisterna sällsynt, Offensivskägg, ETC-lärare, NEJ till EU-ecco. Doktor Kosmos.

Hur hjulen på flygplatsväskorna gnisslade mot Järntorget på söndagskvällen när två tonåriga crustytjejer tar en taxi till Landvetter för att flyga hem.

Hur Toves brorsa ramlar in genom ytterdörren efter att ha suttit i finkan.

Hur mobilen ringer till nån och säger att nån sagt att nån hört att fyra personer är skjutna. Att norska medier gått ut med uppgiften.

Hur vi diskuterar om vi - i princip - är anställda av EU när vi spelar i Göteborg.

Den totala tystaden.

Vi måste minnas stenkastningen och skotten. Tydligare har aldrig det demokratiska tomrummet blivit i vårt hörn av EU-kolossen. Demonstrationer blir inte parodier på sig själva om de verkligen fyller en funktion som opinionsbildning. Om någon lyssnar.

Men det som stör mig, som ger mig ont i ögonen är att ingen, inte heller jag, minns vad själva toppmötet handlade om.

Stålispojken
Doktor Kosmos

Av Martin Aagård 08 feb 2002 18:06