Astrid - porträtt av en mästarinna

För oss som knappt träffade en mormor eller en farmor var hennes berättelser mer än en tröst eller ett substitut. Hennes språk och författarstil kan vi en första anblick inte tåla en jämförelse med Lagerlöf, Strindberg eller Boye då dessa var och är föremål för avancerat och quasisoftstikerade bjäfstolkningar.

Men det är just där hennes styrka just låg:
Hennes lysande semantik och beskrivande av världar kunde översättas till vilket språk eller kultur som helst. Berättelserna var såväl anakronistiska som polykulturell. Böckerna kan spä på ett barns intellekt i vilken tid och vilken plats som helst.

När andra berättare beskriver barnet utifrån ett externt perspektiv eller rentav ett förlöjligande så berättade Astrid utifrån barnets och detta med en författarkonst, en semantik och en inlevelse om att vara barn ingen kan emulera.

I Mio min Mio så visar hon att ett ensamt barn kan vara modiga beslutstagare och inte bara fnittriga bollkastare eller flätknyterskor. När Cato dör så ber han om det och bortom det uppmålade ondskan framtonar en mänsklighet. Han dör men reinkarneras som fågel. Ty i varje stod av aska finns ett frö som är ett löfte om ett nytt liv. I Lejonhjärta berör hon döden på ett skickligt sätt som även ger dragningar till utdöda religioner när man får skåda inte bara en utan ytterligare en himmel.

I Pippi bryter hon mot det de vedertagna bilderna om könsroller och i Rasmus på luffen och Ronja får man lära sig att livet som rövare eller luffare kan vara riktigt skoj. I böckerna och filmen om Emil i Lönneberga finns en nationalskatt av småländsk idyll och bondkultur.

Just här skiljer sig Astrid från andra författare. Hon var inte bara författare av rang hon var om än ännu bättre som just berättare.

Järegårds salivslafs med Kalle i chockladfabriken eller proggens egna "veckans boktips" är inget man vill höra igen. Någonsin.

Men Astrids allvarliga men kärvänliga röst kan få ta mig bort närsomhelst.

I en tid där de svenska barnprogrammen var kraftigt politiskt färgade eller påverkade av Bröderna Grimm liknande sagor som stöper det så debila "gott eller ont" tänkandet så blev hennes berättelser ett friskt alternativ. Så småningom det enda.

För mig är hon en av de största vi haft i författandet i Sverige och utan omsvep den kanske mest klokaste och sundaste opinionsbildaren. Jag menar: Jag som själv i ett par artiklar belyst det viktiga med kärlek och att ge barn denna för att de skall få en bra uppväxt och utveckling. Ta allt detta jag skrivit stryk det och ersätt det med ett enda citat av Astrid.

"Ge barnen kärlek, mer kärlek och ännu mer kärlek. Så kommer folkvettet av sig själv."

Av Stefan Holmqvist - SHQ 08 feb 2002 14:42