Värderingar går inte att lagstifta bort

1. Hur kan det komma sig att detta kan hända i Sverige år 2002:

Sverige är en öppen demokrati med en relativt generös flykting och invandrarpolitik. Det har varit positivt. Våra invandrare har tillfört mycket till det svenska samhället.

Men tyvärr har vi också sett saker som inte kan accepteras. Kvinnoförtryck, misshandel och ibland mord av unga kvinnor. Anledningen är att några - inte alla - män/ pappor/ bröder har en patriarkal syn på familjen och på kvinnor. De ser inte kvinnor som individer utan som en del i gruppfamiljen. Denna mycket gammeldags syn på familj, på kvinnors och mäns roll är inte i linje med vare sig svensk lagstiftning eller svenska värderingar. Trots detta inträffar det. Det går inte att lagstifta bort värderingar. Dem bär man med sig och bara genom ett opinionsarbete, genom samtal och naturligtvis, om brott begås, genom lagförning kan man komma tillrätta med dettta.

2. Hur kan man hindra detta från att inträffa igen:

Det går naturligtvis aldrig att garantera att ett mord inte inträffar. I och med att människor rör sig ute, öppet, så finns alltid risken att också ett mord sker. Vad vi politiskt kan göra är att söka förebygga så långt som möjligt. Vi skall för det första ställa samma krav på invandrargrupper när det gäller svensk lagstiftning, hur man uppträder, vilka värderingar som råder, så att det står helt klart att det finns inget utrymme för en pappa att styra över sin myndiga dotter på det sätt som vi sett exempel på.

Vi kan stötta kvinnogrupper som vill hävda sin och sina systrars frihet och frigörelse. Ett antal miljoner har under de senaste åren avsatts för detta ändamål. Vi stödjer till exempel en jourtelefon dit hotade kvinnor kan ringa och där man talar ett tjugotal olika språk. Vidare anslog vi för någon månads sedan 1,5 miljoner för olika projekt för att stötta unga kvinnor i dessa miljöer. På fredag kommer sex invandrarorganisationer att tillsammans med politiker och regeringstjänstemän diskutera hur man bäst använder de pengarna. Jag som jänställdhetsminister träffar idag ordförande för Terrafem Bernatdita Nunez för att diskutera en eventuell jourverksamhet för utsatta kvinnor med utländsk bakgrund.

I ledningen för Nationellt Råd för kvinnofrid, som jag startade för två år, sedan sitter Fader Gabriel från Södertälje och den syranska kyrkan. Min tanke var att på så vis hitta en brygga mellan den svenska synen på våld mot kvinnor och den som finns hos vissa grupper av invandrare. Detta är några exempel och vi kan säkert göra mera, men allt måste utformas i samarbete med kvinnorna själva.

Men, och det är viktigt att betona, vi kommer aldrig ifrån människors och organisationers eget ansvar. Ingen kan bättre än till exempel kurdiska föreningar i Sverige och enskilda kurdiska företrädare ta upp diskussionen med sina landsmän i Sverige. Det går aldrig, som jag nu tycker mig skönja, att skjuta skuldfrågan enbart på regering och riksdag. Vi har vår del, men invandrarnas organisationer måste också själva bidra till integrationsprocessen.

3. Hur kan vi politiker förebygga att svenskarna börja betrakta all muslimer som galna, kvinnohatande män?

Det kan vi göra genom att inte generalisera. Genom att inte hävda att detta tillhör deras alla invandrares kultur eller att i religionens namn görs detta. Vi kan också påpeka att samma grundstruktur som ledde till mordet på Fadime finns i Sverige bland svenska män. Många svenska män misshandlar sina kvinnor, kvinnojourerna beskriver överfulla jourer. Förtrycket mot kvinnor är universellt, men det tar sig mer eller mindre drastiska uttryck.

Av Margareta Winberg 24 jan 2002 10:38