Manliga attityder som skrämmer

Jag har liksom alla andra blivit skakad av det tragiska mordet på Fadime i Uppsala. Återigen kommer de patriakaliska strukturerna i dagen och överallt hör man folk ta avstånd från detta och säga att det är något kulturellt betingat som inte finns i den svenska kulturen.

Man glömmer att det inte ens gått hundra år sedan svenska kvinnor fick rösträtt och blev myndiga själva, istället för att ha sin far eller make som förmyndare. Alternativt säger folk att så kallade hedersmord inte alls är en kulturell företeelse, utan att det handlar om ett fåtal sjuka personer som gör brottsliga saker. Istället för att erkänna att det är ett gigantiskt samhällsproblem vi ser toppen av isberget på.

I den manliga könsrollen ingår att ha kontroll över sin avkomma. Eftersom män inte själva föder fram sina barn har det blivit viktigt att istället kontrollera dem som gör det, det vill säga fruarna och döttrarna. Men vilken rätt har män att kontrollera och bestämma över kvinnors sexualitet eller hur de väljer att leva sina liv? I det svenska fria samhället har faktiskt ingen någon rätt överhuvudtaget att bestämma över en annan myndig människa, så länge det inte handlar om lagbrott, men då är det samhället som griper in, och inte människor personligen.

Jag läser i dagens DN där man intervjuat en del kurdiska män om deras syn på mordet på Fadime. Någon säger att hans dotter får gifta sig med vem hon vill bara han är bra för henne. Mannen anser sig alltså ha rätt att bedöma om en man är tillräckligt bra för hans dotter. Nästa person säger att om man uppfostrar sin dotter rätt så kommer hon att acceptera att föräldrarna måste godkänna valet. Ytterligare en pappa anser sig alltså ha rätt att bedöma och välja.

Även om ingen av de här männen skulle kunna tänka sig att ta till våld för att utöva sina som de ser det rättigheter att välja män åt sina döttrar, så finns mentaliteten där. De upplever att de har en rätt att bestämma över sina döttrar och deras framtida liv vilket sannolikt är ett mycket utbrett synsätt.

Varför reagerar ingen på detta? Som jag ser det handlar detta inte främst om våldet, för det är ändå i mycket få fall kontrollen tar sig sådana ytterligheter att döttrar och fruar blir mördade eller misshandlade. De kvinnor som lever ett kringskuret liv enligt regler som männen i deras familjer har satt upp är så oändligt många fler. Och kommer man inte åt denna grundläggande inställning kommer man heller aldrig att kunna stoppa våldet och hedersmorden.

Jag förstår den förälder som är orolig för sina barn och som vill att de ska få det bra i livet. Att hamna i så kallat dåligt umgänge är ofta en inkörsport till samhällets baksida. Men det är en sak att ha åsikter om vem och vilka ens barn umgås med och att anse sig ha enväldig rätt att bestämma det.

Mäns maktutövning över kvinnor förekommer nog i alla kulturer. I Sverige misshandlas många kvinnor för att de inte lever upp till de regler som deras män satt upp. Innerst inne handlar det om ett maktbehov hos vissa män, ett kontrollbehov.

Första gången jag läste om Gudrun Schymans liknelse mellan svenska och talibanska män tyckte jag att hon hade fel och att hon överdrev. Vid närmare eftertanke inser jag att hon till viss del har rätt och skräms av detta. Visst visar talibanerna upp en extrem form av den manliga könsrollsnormen, men den har gemensamma grunddrag med manliga könsroller över hela världen, i alla kulturer.

Mycket generellt sett vill män ha makt över kvinnor och de vill kontrollera sin avkomma. På samma sätt finns det kvinnor som låter sig själva vara underställda sin man eftersom de i gengäld får andra fördelar som exempelvis försörjning och beskydd. Det här strukturerna är ett allmänt samhällsproblem och det är precis det som feminismen försöker synliggöra och arbeta emot.

Ingen har rätt att bestämma över hur någon annan ska leva sitt liv. Att leva ihop med någon annan handlar om samförstånd.

Av Susanne Gräslund 24 jan 2002 14:10