sourze.se
Artikelbild

Mona Sahlin - det räcker inte!

Mona Sahlin och s är ansvariga för den skadliga politik som förts, och offren som skapades: invandrarflickorna.

Om integrationsministern Mona Sahlins yttranden i DN den 8 juni:

Det är bra men det räcker inte!

Trycket från verkligheten och aktivisternas kamp för jämlikhet bryter ner dogmatismen och hindren. Nu har det gått några år sen de första varningssignalerna om invandrarbarnen och flickors situation kom. De gångna åren har dystra sanningar kommit till ytan. Verklighetsbaserade händelser diskuterades brett. Dogmatismen tänjdes och isen började smälta. Nu går det att prata om jämlikhet och lika rättigheter utan att ta hänsyn till religion, nationalitet eller kulturell bakgrund.

Nu går det lättare att prata om det "mångkulturella samhällets" avigsidor: om hur religionen blandar sig i barnens liv, tvingar dem att bära slöja, isolera sig och så vidare. Det är fler lyssnande öron nu.

Lyckligtvis har höga ansvariga myndigheter i landet börjat öppna sina öron och ögon mer och mer. Det verkar som om Mona Sahlin också vill komma med i denna klubb. Mona är välkommen! Det hon säger nu är bra men otillräcklig. Hon måste visa mer mod och se problemen i sin helhet. Mona Sahlin måste jobba mer med de här frågorna. Mona och hennes partikamrater är direkt ansvariga för den skadliga politiken och offren därtill. Därför måste hon jobba snabbt och brett, stå för sina åsikter gentemot sina regeringskollegor och partikamrater för att kunna gottgöra det inträffade.

90-talet var ett decennium för otroliga och omfattande reträtter inom områden som människans syn på sig själv och medmänskligheten. Frihetssträvan, vänskap och jämlikhet mellan människorna förlöjligades. Människans syn på världen, livet, rätten och rättigheterna i samhället, de medborgerliga rättigheterna etc omdefinierades. Hit hör konkurrens istället för samhörighet, nationell och religiös identitet istället för mänsklig identitet.

Istället för samhörighet och integration tog rasismen och främlingsfientligheten över rodret. En del av den nämnda bakåtmarschen kan vi se i synen och sättet att behandla invandrare i allmänhet och invandrarbarn och invandrarflickor i synnerhet och de oerhörda konsekvenserna av det.

Den relativistiska kulturella synen på människor härstammade från andra geografiska områden än de infödda, i det så kallade "mångkulturella samhället" förklarades som helig; en politik som var grunden för de tragiska händelserna.

Religiösa och reaktionära kulturella traditioner och seder fick inte bara fria händer utan underblåstes.

Gettoområdena bredde ut sig och såren blev allt djupare. Nu erkänner många, en efter en, misslyckandet och letar efter en lösning.

Vi är några människorättskämpar med invandrarbakgrund vilka trots de kraftiga motvindarna stod på oss för att belysa de besvärliga problemen, försvarade jämlikhetsprincipen och kämpade för alla människors lika värde.

Vi välkomnar alla organisationer och frihetsälskande människor till kampen för att göra slut på alla orättvisor.
Följande frågor är av ytterst stor betydelse i denna fortsatta strävan för ett mänskligare samhälle:

A. Alla skall vara lika inför lagen. Ingen får diskrimineras för sitt ursprung, sin kulturella eller religiösa bakgrund eller sin sexuella läggning. Paragrafer och tillägg som är till stöd för "mångkulturalismen", alltså åtskillnad på grund av kultur, måste avskaffas.

B. Barn har ingen religion. Religionens intrång i barnens liv genom olika ursäkter, däribland "religionsfrihet", "respekt för religion eller kulturer", måste förbjudas.

C. Förbud mot gällandet av andra länders lagar i Sverige så som Iran, Saudiarabien, Irak med hänvisning till "respekt för kultur eller religion" et cetera.

D. Förbud mot utövandet av seder och bruk på barn som kan skada dem fysiskt eller psykiskt.

E. Konkreta åtgärder för inlemmandet av invandrare på alla områden i samhället så att de känner sig delaktiga i gemenskapen. Avskaffandet av den politik som stimulerar gettobildningar.

Således:
1. Förhindra tvångsgiftermål och äktenskap i tidig ålder. Avskaffa 15-årsgränsen för utländska flickors giftermål.

2. Förbud mot omskärelse.

3. Förbud mot att bära slöja för barn under 16 år.

4. Barn får inte förhindras att delta i idrottsaktiviteter, till exempel simning, gymnastik, musiklektioner eller deltagande i biologi-, och sex- och samlevnadslektioner i skolan.

5. Undersökning av varför många utländska flickor slutar skolan förtidigt. Åtgärder för att stoppa detta.

6. Förbud mot utbildningar för barn med religioner och traditioner som grundsyn som uppfostrar flickor och pojkar olika, där flickor blir familjens heder och pojkar till de män som ska övervaka och försvara den hedern.

7. Aktiva stödinsatser och åtgärder för individernas integration i samhället, speciellt invandrar kvinnor och flickor.

8. Tillämpandet av maximalt straff för "hedersmord". Religion eller kulturell bakgrund får inte räknas som förmildrande omständigheter.

9. Inrättandet av jourcentraler med sakkunnig personal som ska vara lättillgänglig på dagis, skolor, arbetsplatser för kvinnor och flickor som misshandlas, eller invandrarpojkar som får en psykisk påfrestande uppfostran.

10. Förbud mot religiösa skolor för barn under 16 år.

11. Rätten till asyl för kvinnor, flickor och barn som flyr från religiösa och reaktionära seder.

12. Avskaffandet av två-årsregeln för uppehållstillstånd för kvinnor som flyttar till Sverige på grund av äktenskap.

Underskrivet av:
- Parvin Kaboly, Ordförande för Internationella kampanjen för kvinnors rättigheter i Iran - Svenska sektionen.
- Soleyman Ghasemiani, Socionom, författare, debattör och chefredaktör för tidskriften HANA.
- Mahin Alipour, Ordförande för Internationella kampanjen för kvinnors rättigheter i Iran - Stockholmsavdelningen.
- Sara Mohammad, Aktivist och ordförande för "Glöm aldrig Pela".
- Ismail Moloudi, Socionom, ordförande för Iranska flyktingars riksförbund i Sverige, Rädda Barns aktivist.
- Halale Rafeh, Kvnnoaktivist.
- Baker Ahmesd, Poet, radioprogramledare, debattör, facklig aktivist.
- Asrin Mohammadi, Aktivist för invandrarflickor och kvinnors rättigheter.
- Khalil Kejwan, Aktivist och ordförande för Irans arbetarkommunistiska partiets svenska sektion


Om författaren

Författare:
Mahin Alipour

Om artikeln

Publicerad: 23 jan 2002 14:17

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: