Jag slår två flugor i en smäll

Någon har sagt att livet är ett svart tomt hål, som man måste fylla med något. Fyllningen ter sej olika för människan. Vissa hittar aldrig några godsaker att stoppa dit.

Markus Hankins vill leva i harmoni. Det är ju precis vad människan söker. Vägen som leder dit är olika för oss.
Vad vore livet utan kärlek? Ingenting värt. Det finns olika slags kärlek. Den som leder till sex, men också en annan som är så mycket större.

Meningen med livet i stort och allt levandes existens är en fråga. Den behöver vi inte lägga så mycket energi på, tycker jag. Nu FINNS vi här som små prickar i detta stora, som är universum.

Om jag först förstår det lilla, är det lättare sedan att förstå det stora. Jag måste lära mej att inse vad MIN uppgift i detta liv är. Vi har alla en funktion att fylla, även om många tycks tro motsatsen. Så många år jag ställde mej frågan: "Vad är meningen med livet, varför finns jag till?" Här ska jag gå på jorden ett antal år, sedan dör jag och försvinner.

Jag har hittat min livsuppgift, som är att hjälpa andra människor till insikt och välmående. Vet att jag har en hel del att lära ut. Jag hade min första riktiga Reikikurs igår och mina elever gick nöjda därifrån. Nu uppfattas jag väl lite självgod och odräglig igen. Jantelagen har jag som sagt
avskaffat.

Det finns någonting som är utanför hjärnans kapacitet. Tack och lov! Allt kan inte den förstå, men vi har en själ. Om vi hade större kontakt med vår själ, skulle vi förstå så mycker mer om oss själva. Människan är den enda varelse som har en individuell själ, djuren har en gruppsjäl.

Den är ditt djup, din brunn att hämta kraft ur. Ibland får man en aning om att man bör göra så och sedan gör man si. Då handlingen blir fel, säger man: "Varför gjorde jag inte efter första känslan, den var rätt." Då var det själen som talade.

Jag tror att människor som har dödsångest, för det första är rädda för, hur de kommer att dö. Blir det en plågsam död? Vad händer sedan? Tror de på Gud och ett liv efter detta, då känner de ingen rädsla. Det är väl härligt.

På sätt och vis är jag religiös även om jag inte är aktiv i någon kyrka. Min tro är mera åt det buddistiska hållet. Jag tror på en gudomlig makt och på det goda i människan.

Personer som hamnar i svårigheter behöver en livlina. Det är väl för tur att dessa finns. Många skulle inte annars orka ta sej igenom sina kriser. Gud, gudomlig makt eller högre makter. Har man något att vända sej till, ser man alltid ett ljus någonstans.

Att be tilll Gud förlåtelse innebär inte att släppa allt ansvar till honom. Har jag gjort någon annan illa, tror jag att det är lättare att ta itu med sedan. Jag måste naturligtvis göra grovjobbet själv.

Det finns människor som ger sej ut för att vara religiösa. De beter sej inte alltid så kristligt. Så tycker jag ibland. Då har jag lagt in mina egna värderingar där. Det är inte min uppgift att döma.

Till Markus: Har man ett mål i livet, hittar man lättare meningen i livet.

Detta är min subjektiva bedömning av ett stort ämne.

Av Vivi-Ann Bryggman 15 jan 2002 09:34