Kronofogden: Alla ska göra rätt för sig

Räkningar har missats en gång för mycket, slarv har blivit myndighetssak. En händelse allt för lättfiskad för att ignoreras i den strida strömmen från nyhetsbyråerna. Harmen är djup bland lyssnare och läsare.

Som myndighetsperson - eller statslakej, beroende på vem man frågar - hittar jag två intressanta aspekter av detta fenomen, värda att reflektera över. För det första kan man undra varför det är så tacksamt för nyhetsmedia att rapportera om offentliga, företrädesvis förtroendevalda personers uppenbarliga ekonomiska slarv, och varför indignationen blir så massiv.

Den andra funderingen är varför människor - och då menar jag människor i allmänhet - låter enkla ekonomiska mellanhavanden hamna hos kronofogden, när bristande betalningsförmåga inte är orsaken.

Innan jag ger er en tjänstemans syn på saken vill jag göra ett förtydligande: Ordet betalningsanmärkning existerar inte inom någon myndighetsutövning. En betalningsanmärkning uppstår när ett kreditupplysningsföretag köper uppgifter om någon som finns i kronofogdemyndighetens databaser och därefter lämnar ut denna information. När man talar om betalningsanmärkning menar man oftast enkelt uttryckt att någon haft en skuld som hamnat i kronofogdens databas för indrivning.

En politiker som blir föremål för indrivning är en nyhet, det väcker känslor. Om en granne, en bekant eller brevbäraren hamnar hos kronofogden är det däremot väldigt svårt att bli upprörd. Det drabbar dem värst själva. I båda fallen har det dock två effekter: Dels ett socialt stigma, mer eller mindre beroende på hur tolerant omgivning man vistas i, och dels praktiska konsekvenser rörande främst den ekonomiska sfären, vilka kan vara ytterst allvarliga.
Som medborgare, skattebetalare, anställd, egen företagare, hyresgäst, kredittagare - allt beroende på situation och perspektiv - finns välkända spelregler för hur betalningar ska skötas. Att inte iakta reglerna behöver inte alls vara ett lagbrott, men leder ofelbart till sanktioner; effektiva på olika plan. Jag tror de flesta människor är mycket medvetna om att ett enda misstag kan få oöverstigliga konskvenser. En betalningsanmärkning kan kosta oss ett framtida banklån, hyreskontrakt, anställning, abonnemang och social status.

För de allra flesta privatpersoner och företag slår en betalningsanmärkning svårt mot ekonomin. Befinner man sig i samhällets topp är man kanske inte lika utsatt. Därför denna indignation. Förtroendevalda som skall vara förebilder lever med samma krav som alla andra. En betalningsanmärkning i detta fall kan upplevas som ett svek. Att den inte drabbar på det ekonomiska planet gör den moraliska domen så mycket hårdare. Mitt intryck av detta som tjänsteman skiljer sig nog inte särskilt från majoritetens. Man kan ha många tankar och åsikter kring media, förtroendevalda och betalningsanmärkningar. Klart är dock att kronofogdemyndighetens uppgift är verka för att betalningsmoralen i samhället upprätthålls. För samtliga dess medlemmar. Det tycks mig som den gör ett bra jobb. Och såväl som tjänsteman som medborgare ställer jag upp på kronofogdemyndighetens något förnumstiga devis: Alla ska göra rätt för sig.

Inget inkassobolag kan mäta sig med kronofogdens effektivitet vad gäller att driva in pengar. Det är nämligen så att kronofogdemyndighetens logo - som sitter längst upp till vänster på våra fönsterkuvert - har en ojämförbar obehagsfaktor. När ett sådant där otrevligt kuvert når sin mottagare kommer oftast betalningen omedelbart. Men det är en dyrköpt väckarklocka; skadan är redan skedd. Anledningarna kan förvisso vara många jag utelämnar de av mer fantastisk art: Tidsbrist, vistelse på annan ort, glömska, okunskap, tjurskallighet mot den som utfärdat räkningen eller, inte så sällan, rent slarv. Ursäkter båtar föga. I vissa fall föreligger naturligtvis obestånd, men så är inte fallet i dessa exempel. Sedan den 1 oktober förra året finns visserligen en form av karantän, då första skuld som betalas skyndsamt sekretessbeläggs i två år - men ytterligare en skuld och betalningsanmärkningarna är två. Alltså knappast något man skall kalkylera med. Vad gäller alla dessa meningslösa betalningsanmärkningar måste jag uttrycka min undran över att människor tillåter sig dessa missar, som kan göra sådan skada.

Utöver obehag och konsekvenser ställer gärna vän av ordning en fråga av allmänmänsklig karaktär, som jag inte avser att besvara: Är det moraliskt förkastligt att hamna hos kronofogden? Om vi bortser från den rena obståndssituationen kan frågan med fördel istället ställas så här: Hur mycket slarv är acceptabelt?

Ska jag avslutningsvis komma med ett tjänsteråd, så blir det också ett förnumstigt ett: Se för tusan till att du aldrig hamnar i kronofogdens skulddatabas!

Av Tor Ekwurtzel 11 jan 2002 17:31