Feta människor är passionerade!

De är godmodiga, sävliga, slöa, måttligt intelligenta och framförallt okomplicerade... De är försedda med pratbubblor med ord som Gäsp! Va? Slurp... Och Zzzzzz

I verkliga livet är det precis tvärtom. De fetaste människor jag mött i mitt liv har, ofta varit de mest komplicerade. De har haft enormt starka känslor på gott och ont... Stark kärlek, stark ångest stark vånda, stark längtan... Inom varje fetknopp en brinnande hålögd hamletfigur som säger allt annat än Gäsp, va? och slurp.

De feta människorna slits i stycken av sina passioner. Slöa är de aldrig. Kanske rör de sig inte så fort. Ungefär lika sakta som normalfeta skulle gå om vi kånkade på ett par kassar med, säg - tjugo mjölkpaket i varje. Eller bara tio... Däremot är de ofta närapå maniska, besatta, självförbrännande, känsliga, nervösa - ja faktiskt många av de egenskaper man slentrianmässigt brukar förknippa med magra människor... Ibland kan man misstänka att de feta människorna äter för att bromsa sig själva lite. För att de är rädda för vad de annars skulle kunna ta sig till.

Många feta männniskor är påfallande intelligenta och begåvade på olika sätt men får det sällan bekräftat av omvärlden. Myten om den tröge tjockisen hänger tung över den klyftige tjockisens huvud.

Slutligen. Många av dem säger att de inte känner igen sig själva i spegeln. De har en helt annan bild av sig själva i sina huvuden. Kanske en kompensation för att en miljon helt normala kvinnor och allt fler män anser sig feta utan att vara det.

Av Irène Karlbom 09 jan 2002 09:32