Till flydda tider

Som vanligt slog vi oss ned framför teven vid sjutiden för att avnjuta vad som bjöds. Det var en överraskning - trettonafton - "det måste vi fira" sade hustrun och plockade fram en påse salta pinnar.

Först blev det en timma med "På heder och samvete".Sedan förflyttning till Robinssonfinalen. Då vi inte hade någon favorit lämnade detta oss fullständigt oberörda.
Vi gladde oss till Eva Rydbergs program från Fredriksdalsteatern. En något märklig presentation av skådespelarna fick vi finna oss i. Reprisen strax efter med körsång av hela ensemblen - där det framgick vem som skulle föreställa vad samt deras yrken i spektaklet.

Efter framförandet kom huvudsrollsinnehaverskan in sittande i en rullstol. Bra entré. Nu började ett mummel som för oss som kan vår Mollière anade oss till - då mumlet fortsatte och programmet inte var på text-tv - avslutade vi vårt tittande. Synd på så rara ärtor.

Dagens artister borde läsa Gösta Ekmans bok Hasses far "Den tänkande August" där det framgår - när skådespelaren säger "sol" på scenen skall publiken känna hur den lyser i Karlstad. En action med David Niven och Roger Moore fick avsluta aftonen.

Tankarna flyger och stannar vid Malmö musikteaters uppsättning av "La Traviata" som gavs vår och höst för några år sedan. Då man känner sin älskling utan och innan måste ett sådant besök planeras noga. En vårlig söndagsmorgon smyger boven i dramat sig upp - sätter på ugnen för de halvfärdiggräddade "rundstycken" - vatten till äggen samt kaffe. Dukning sker och då allt är färdigt väcks hustrun med en lätt kyss.

Under intagandet av denna överraskning säger inte kvinnan i mitt liv något - men jag ser att hon tycker "Vilken underbar man jag är gift med."

Så börjar monologen: "Jo jag läser här i tidningen att det är sista gången dom ger "La Traviata" i eftermiddag - synd att man inte vetat detta tidigare - det finns säkert inga biljetter kvar och det är för lång väg att köra ensam - en annan gång kan vi kanske tala om det tidigare ?"
Här ungefär blev jag avbruten: "Jaså - detta var anledningen till fjäsket vid frukostbordet. Du har väl både ordnat biljetter och beställt kaffe till pausen om jag känner dig rätt. Det är klart jag följer med - men Du får bjuda på middag efteråt."

En underbar föreställning med sjötunga på slakthusets restaurang. Hösten kom - någorlunda samma förspel med undantag om att det hemlighölls att det återigen var "La Traviata" - Verdis underbara opera - Den vilseförda - efter Dumas den yngres roman "Kameliadamen" - som stod på repertoaren. Undantaget var en annan stjärna sjöng Violettas roll. I pausen - vid kaffet med kaka - plirade hustrun och det kom: "Nu tror Du att jag är lurad - men jag vet mycket väl att kvinnan som skriker så förfärligt - dör på slutet - så det så."

Av Lennart Ekman 06 jan 2002 13:00