Små - små ord av kärlek

Efter att ha levt ett år i synd - beslöt vi oss att ingå äktenskap. I nästa vecka är det 45 år sedan.
Min hustru är född i Danmark och talar därför av naturliga skäl danska. Halva vårt strävsamma liv har vi jobbat i grannlandet och därför präglas vi av skandinaviska.

Borgmästaren som fick förtroendet att förena oss två till ett - sade med hög klar röst. "Nu skall Ni älska varandra i nöd och lust."

Detta har hustrun översatt till : "när hon har lust."
Ännu har ingen behövt stå för nöden. "Ta i träd." eller på danska: "sju - nio - tretton."

In i det äkta ståndet behöll vi båda våra hobbys. Hon älskade att inreda - byta möbler - gardiner med mera. Eftersom jobbet var på olika platser hade vi 21 olika adresser under de första 30 åren. Jag bytte bilar - 21 stycken under samma tid. Det gick bra så till vida - hon åkte i min bil och jag levde i hennes bostad. Vi hade gemensam vårdnad - detta framgick tydligast då det var dags för städning.

Så småningom blev det klart för oss båda att toppen var nådd och det bar ned för backen. Då beslöt vi oss för ett mera stadgat liv. De sista femton åren har det bara varit en bil och en adress. Klockan har ingen betydelse - vi skiljer bara på ljus och mörker. Läkarbesöken sker med jämna mellanrum. Hustrun belastar inte staten med medicinförbrukning - jag däremot har en dagligt förbrukning.

Olika råd får man ju också vid dessa besök. Promenader - en timma - fem dagar i veckan - är ett måste i vår ålder säger vår husläkare. Nu har vi tidningen "Pensionären" och det framgår att ett samlag motsvarar en timmas promenad. Detta råd använder vi vintertid - så slipper man titta ut för att se hur man skall klä sig efter vädret. Nu är det tvärtom. Ingen paraply och ingen käpp behövs.

Halva tidningen ger råd om hur vi skall bli äldre andra halvan kan översättas ungefär så här:
"Varför gå omkring halvdöd - när vi ordnar en stilfull begravning till billigt pris."
Ännu har jag inte sett någon annonsera - som resebyrån:
"Res nu - betala då Du kommer hem."

Allt har gått så lugnt och fint ända tills igår. Hemma hos sonen fanns en kaffemaskin som kvinnan i mitt liv måste ha. Jag köpte en och priset blev en chock. 1.500:- och fem års garanti. Nu måste vi lägga om levnadsstil och undvika allt som ligger i riskzonen för att inte gå miste om garantitiden. Ja det blir ett problem - men det har ju löst sig tidigare och som vi brukar säga: "Den som lever får se."

Av Lennart Ekman 05 jan 2002 16:55