Filmen Sagan om Ringen blev en besvikelse

Annandag jul åkte vi in till stan för att se filmen alla talar om. Första visningens biljetter tog slut när jag bara hade tre meter kvar till kassan så det fick bli en senare tid på dagen. Vi gick ut på stan och mellandagsrean istället medan vi väntade på att det skulle bli dags.

Trettio minuter innan filmen skulle börja så hade jag flera bärkassar med grejor, jag som inte ens hade pengar att handla för men väl ett kreditkort - usch - magknip nästa gång det är dags att betala plastkortet. Tiden går snabbt när man handlar och fick springa till bilen för att lämna inköpta grejor och sen rusa tillbaka till bion för att få en anständig sittplats.

Jag hade med mej min plastdotter och hela hennes familj inklusive alla plastbarnbarnen plastdotter är samma sak som min sambos dotter. Hon hade ingen barnvakt eftersom vi alla ville se filmen, vi hade bänkat hennes fyraåring i en hörna med saftflaska och godis och en filt, han sov redan fem minuter efter att filmen startat och hela filmen igenom tack och lov så ingen behövde gå ut med honom.

När filmen startade så visades ett stort M på filmduken, M för Moviemakers. Det var tyst i salongen, knäpptyst och fyraåringen som heter Michael skrek högt: "M, M as in Michael." Hela salongen skrattade så det gungade i bänkraden. Sen somnade han i mörkret, tack för det!

Jag hade stora förväntningar på filmen, alldeles för stora, jag blev så besviken. Tror att mina fantasier när jag läste Tolkien som barn var starkare och mer annorlunda än de fantasier men även begränsningar som skapat filmen. Men det var en vacker film. Med oändligt vacker natur, samma natur jag ser när jag ser ut genom fönstret här på Nya Zeeland. Tror jag ser skönheten i naturen mera än de som bor här och är vana vid den.

Början av filmen med hur det ser ut hemma hos Bilbo Bagger var nästan som i min egen fantasi. Men senare i filmen när alla dessa ”monster” kom var de förvillande lika monster ur andra filmer, inhyrda monster och inte nyskapade. Drägglande gengångare med dåliga tänder och dålig andedräkt, monster som var uppbyggda av eld, en vacker flicka som fick basröst och det blåste i hennes kläder och hon talade med en mansröst, det var lite exorcisten över det hela. Sedan var filmen tre timmar lång och hade jag hållt i saxen hade jag klippt bort åtminstone 10-15 minuter i den.

Jakt genom gångar i berg fick mej att tänka på Indiana Jones. Filmen var bra och vacker men min fantasi när jag läste Tolkien som ung var starkare och gav starkare bilder vilket gjorde att jag var besviken då jag lämnade biografen.
Vi var tre vuxna och vi var lika besvikna alla tre. Se filmen och försök att tänka på de dolda budskap som jag tror alla säger sig hitta i filmen. Om att leva väl i livet och att göra det man ska göra. "Jag vill inte ha ringen men nu har jag den och jag måste göra det jag måste göra med den". Man får inte alltid välja här i livet, men man bör gör det bästa av situationen.

Tror att alla kan tolka Tolkien på olika sätt och jag såg någon rubrik i en svensk tidning om att Tolkien skulle vara nazist. Jag tror inte han var nazist, jag tror att han ville skildra att man ska kämpa för att göra det rätta och vinna över ondskan.

Ja, jag vill se filmen igen, men nu skulle jag kasta bort mina värderingar i från böckernas värld och njuta av det vackra i filmen istället. Jag kommer att köpa filmen på DVD och se den igen för jag bara älskar sagovärldar med sagoslott med tinnar och torn.

Av Suzanne Ek 27 dec 2001 10:41