Partipolitik är så passé

Först och främst vill jag göra klart för läsaren att jag är emot både partipolitik och direktdemokrati, men jag har inte heller den ultimata lösningen och jag försöker inte vara anti-allting heller. Jag tänkte försöka att förklara varför jag tycker partipolitik är så passé och bara komma med några förslag på vad som skulle kunna vara ett bättre alternativ, men jag är knappast övertygad om att mina förslag skulle fungera bättre. Vad jag är övertygad om däremot är att det faktiskt finns bättre alternativ än dagens system.

Visserligen har vi bara haft den form av demokrati vi har idag en väldigt kort stund om man jämför med tidigare samhällssystem. Men jag hoppas att det inte ska ta lika lång tid att inse att dagens system inte är det ultimata och det bästa, som det tog att inse att kungadöme och en ärvd makt inte är det ultimata statsskicket.

Ok, lets go.

För det första så när man väljer ett parti att rösta på så väljer man samtidigt ett helt åsiktspaket. Visst väljer man kanske efter en ideologi eller ett partiprogram, men båda dessa innehåller en mängd åsikter. Vad är då problemet med detta? För det första så blir det väldigt galet om partiet skulle stå för någon åsikt som man själv inte står för. Håller man med partiet i det mesta utom några få frågor så kan man minst sagt känna sig kluven. De flesta röstar nog på partiet ändå i hopp om att förändra deras syn i just den frågan, men på samma gång så väljer man ju faktiskt att stödja den åsikten och befästa den ännu mer.

För att ta ett konkret och personligt exempel så tycker jag den svenska narkotikapolitiken är otroligt förlegad och felaktig och uppenbarligen inte fungerar och jag tycker inte att något parti erbjuder en vettig lösning. Även det parti jag tänker rösta på har en motsatt åsikt än vad jag har. Vad ska jag då göra? Strunta i att rösta? Eller kanske flytta till Holland till exempel? Nej tack, det ser jag inte som några acceptabla alternativ.

Narkotikapolitiken är beviseligen knappast en partipolitisk fråga, men dock en politisk fråga. Jämför man narkotikapolitiken i olika länder och det ledande partiet så ser man att det inte finns några starkare samband. Det senaste året har till exempel England och helt nyligen Schweiz börjat gå samma väg som Holland gjorde för länge sedan. Även Danmark verkar vara på väg mot samma håll. Narkotikapolitiken var bara ett exempel på en politik som inte borde vara bunden till något speciellt parti.

En annan alvarlig brist med att rösta på ett helt åsiktspaket är att man troligtvis i samma stund röstar på något som man inte har någon större kunnighet eller insikt i. Jag har svårt att tro att jag är den enda som inte är insatt i alla politiska frågor, vilket får mig att dra slutsatsen att en majoritet av de som röstar vet egentligen inte vad de röstat på till hundra procent. Visst är förhoppningsvis en majoritet av de som röstar någorlunda insatta i politik, men då oftast mer insatta i vissa frågor som berör en själv mest. Detta vore väl frid och fröjd om det inte var så att alla frågor mer eller mindre påverkar varandra på något sätt. Mer av det ena kan betyda mindre av det andra eller tvärtom. Att avgöra vad som är bäst för ett samhälle i alla olika sakfrågor är något oerhört komplext, att avgöra vad som är bäst i en eller ett par sakfrågor och samtidigt kunna ta hänsyn till hur denna åsikt påverkar andra delar av samhället är också komplext, men inte alls lika komplext som det tidigare och nu gällande alternativet.

Om folk skulle få rösta i enskilda politiska områden istället för på en stor gegga av åsikter så tror jag man skulle kunna få en politik som är mer stabil och som är byggd på mer egentligt kunnande än tyckande, fördomar och förutfattade meningar.

Hur ska detta gå till då? Vem ska få rösta i vilka frågor? Jag har som sagt ingen ultimat lösning, men det enklaste kanske vore att avskaffa partierna och istället införa någon sorts departement för olika politiska områden och så får man rösta på de man vill och är intresserade av. Tidigare har jag haft idéer på att man kanske skulle införa nån slags regel att bara de som har dokumenterad erfarenhet eller kunskap i ett ämne skulle få rösta i frågor som berörde detta ämne, men detta verkar oundvikligen tolkas som ett elitsamhälle i väldigt negativ bemärkelse och dessutom så kan man ju faktiskt vara rejält insatt i frågor utan dokumenterade kunskaper, kanske bara genom vanligt sunt förnuft, så jag tar tillbaka mina tidigare idéer där.

Ytterligare många anledningar till att avskaffa partierna finns och Markus Hankins berör i slutet av sin artikel, enligt min uppfattning, ett av de allra starkaste argumenten mot dagens partisystem. Nämligen USA-syndromet. I princip har vi nästan samma system som USA redan i dag, fast ännu inte av samma absurda grad. Vi har två block att välja mellan, rött eller blått. Att det sen ingår olika partier i våra två block är visserligen en skillnad, men frågan är om det är en fördel eller nackdel? Jag skulle nog vilja påstå att det nog ändå vore bättre med ett homogent block som vill samma saker än ett block av partier som egentligen vill gå åt olika håll, men tvingas till en kompromiss och blandpolitik.

Personvalet och hela cirkusen kring valet och fjäsket inför folket och media är en av de stora bristerna med. Folk verkar tendera till att alltid vilja ha en och endast en ledare. Det verkar som om det mer är partiledaren som avgör vad folket lägger sina röster på, än ideologin eller partiprogrammet som egentligen borde vara det man röstade på. Partiledarna är bara personer som ska representera ideologin eller partiprogrammet de följer. Fixeringen över partiledare och ministrar är egentligen helt sjuk och felaktig. När folk angriper ett parti så angriper de väldigt ofta en enskild person som representerar partiet, när det mest riktiga borde vara att angripa ideologin i stort. Detta med personval är en bieffekt av denna personfixering, där man röstar fram en stark person mer än man röstar på ett parti. För egentligen borde väl vem som helst som kan sitt partiprogram eller ideologi få representera sitt parti oavsett personlighet och utseende.

En annan besk bieffekt som ännu inte synts lika tydligt i Sverige som i USA är propagandakriget i synnerhet inför valen. Detta är ett krig som kostar miljoner för de olika partierna. Det parti som har mest pengar kan göra mest propaganda. Så vida man inte tror på reklam, så borde detta propagandakrig funka likadant som reklamkrig mellan företag. Visst, de flesta av oss har valt produkt/parti och är säkra i vårt val, men det finns alltid en relativt stor grupp osäkra väljare att spela med, framförallt förstagångsväljarna. Det parti som lyckas bäst med sin valpropaganda och de partiledare som ter sig bäst i media har givetvis en klar fördel mot de partier som inte lyckas lika bra md sin propaganda, eller som inte har råd med lika stor propaganda. Ett helt nytt parti har knappast samma ekonomiska tillgångar som de större partierna och kan därför knappast konkurrera på samma villkor. Vi har i Sverige visserligen två undantag där och det är Miljöpartiet och Ny Demokrati. Dessa två har lyckats komma från ingenting in till riksdagen. Mina teorier på varför just de lyckades, men inget annat av de många små partier som ingen känner till, är att NyD hade två redan kända mediafigurer som partiledare och antagligen hade de en del kapital att marknadsföra sig med också och Mp fanns redan etablerat i många andra europeiska länder samt att miljömedvetandet har ökat kraftigt de senaste decennierna.

Behöver jag tillägga att fyraprocentsspärren försvårar ytterligare för nya politiska utmanare? Istället för nya politiska utmanare från andra partier så skrivs istället ideologier om och partiprogram ändras jämt och ständigt.

Det jag vill ha sagt är att det alltså finns många stora och allvarliga brister i partipolitikssystemet. Direktdemokrati ropar en del, men inte jag. Varför gör jag inte det?

I den bästa av världar kanske det skulle kunna fungera riktigt bra, men det som gör mig mest skeptisk är att dessa folkomröstningar i stora frågor ändå måste administreras och någon bestämmer antagligen när folkomröstningen ska ske och antagligen blir det inte folket som bestämmer när. Jag är rädd för att det ska bli som det redan verkar vara idag, att de som utlyser folkomröstningen sätter den till en tidpunkt då en majoritet av folket röstar på det som politikerna vill att man ska rösta på. Ett aktuellt exempel är väl EMU-frågan som man verkar vänta med tills opinionen svängt och en majoritet är för det politikerna vill ha. Gud vet om man gjort likadant i tidigare folkomröstningar eller om jag är en konspirationsteoretiker.

Vem ska bestämma vilka frågor man ska ha folkomröstning i? Är inte alla frågor viktiga och berör folk egentligen? Ska man bara rösta i saker som berör en majoritet av folket och inte en minoritet? En diskriminering av minoriteter alltså? Jag är rädd att det skulle kunna bli så.

Så lägg ner alla partier, det svenska folket kan delas in i mer än sju åsiktsgrupper som har olika åsiktspaket. Jag tror att vi snarare har närmare nio miljoner olika åsiktspaket än sju stycken. Människor är mer mångfasetterade och oliktänkande än så. Lägg ner sandlådebråket mellan olika partirepresentanter och låt oss rösta i olika sakfrågor istället. Låt oss vara med och bestämma i det vi vill och som vi är intresserade av och tvinga oss inte att automatiskt stödja alla åsikter ett parti står för.

Av Tobias Jeppsson 24 dec 2001 13:23