Ännu inte riktigt vaken

Telefonen ringer - det är tidig morgon - fyra signaler hörs innan svararen går på. Hoppar inte längre med ett skratt ur min säng - det tar sin tid att konstatera att man fortfarande lever och kan ta sig fram för egen maskin.

Sonen utropar glatt att han blivit farfar och ett välutvecklat gossebarn är fött.

Nu borde glädjen infinna sig - men så icke. Allt har gått bra. Oron för vad han - mitt barnbarnsbarn skall uppleva gör mig olustig.

Själv kommer jag ihåg då far och jag var och tittade på en demonstration 1936. En av männen som stannade och hälsade på far - hade bara en arm - den andra hade han mist i inbördeskriget i Spanien där han som frivillig kämpat mot Francos legodrängar.

Hustruns berättelser från sin uppväxt under ockupationen av Danmark 1940-45 tror man inte kan hända igen.

Tvivlet kommer 11 sept. Argentina som plundras och förstörs av sina egna, barnen i Palestina som glädestrålande springer framför kameran och visar V-tecken då deras så tragiskt dödade kamrat begravs. Ungdomar i Göteborg som passar på att få utlopp för sina aggressioner vid EU-mötet.

Jag är för gammal för att ta ställning men ser att det går åt helvete. Neville Chamberlain brittisk premiärminister lovade 1938 "fred i vår tid". Hur många krig har vi haft sedan dess och har?

Hustrun och jag brukar - då vi är på det humöret säga: "Vi kan vara glada att ha framtiden bakom oss."

Nu kan ju denna 18-årige student Navid Modiri som i saker som engagerar honom rycka till när griniga gamla gubbar som inte vet vad dom pratar om, uttalar sina åsikter. Skulle jag nu inte lukta för illa han tycker alla gamla gör det kan han ju ge en positivare syn på tider som stundar än vad jag gör.

PS. För övrigt anser jag att Anette Kullenberg med sin hysteriska tillgjordhet i programmet "På spåret" borde diskas. DS.

Av Lennart Ekman 22 dec 2001 10:16