No Logo Goes Rive Gauche

Så kom hon då till slut, Naomi Klein, den nya vänsterns klarast lysande fixstjärna. Välklädd som alltid kommer skrider Klein in på scenen inför ett andäktigt auditorium i Aula Magna, Stockholms universitet. Föreläsningen handlar om "Konsumism, loggos sic och lycka" och om man läst något tidigare av Kleins känner man igen tematiken. Samtidigt som Klein upprepar sina teser kretsar mina tankar hela tiden kring en annan fråga: Undrar hur mycket hon får i arvode för framträdandet?

Akademiska eller pseudoakademiska stjärnor kan tjäna mycket pengar på sina framträdanden. Det sägs att managementgurun Kotler förutom helikopterskjuts fick en miljon för sina föreläsningar i Stockholm för några år sedan, även om det är oklart vem som betalade denna summa. Så vad får då Klein för kvällens framträdande? Tiotusen kronor? Femtiotusen? Hundra? Jag skulle gissa på det senare. Klein har visat sig otroligt skicklig på att profitera på sin talang.

Klein är en vänsterikon framställd i reklamindustrins modernaste laboratorium. Bredvid modetröjor med Che och smink med namnet Revolution, står en cool Klein och hötter med en manikyrerad näve åt globala varumärken och storföretagens imperialism. Och hon gör det som i en reklammakares våta dröm. Kleins gospel No Logo är en veritabel orgie i reklamestetik. Rubriksättningen är copywriterns, inte akademikerns, med tuggummitillgängliga slogans som "No Space" och "Patriarchy Goes Funky". Slogans som lätt kan upprepas även av Kleins mest dedikerade fans, radikala femtonåringar som inte läst boken men som påstår att de gjort det på sina Attac-möten. Och Kleins fotogenique har sedan boken kom ut färdats världen runt - en de facto-globaliserad författare, alltså - på en oändlig säljturné, allt enligt pr-makarnas schablon 1A för hur man säljer en produkt.

Och som No Logo sålt! Hela världen pratar om No Logo, för eller emot, alltmedan Klein i dess kölvatten säljer gamla tidningsartiklar till femtio tidningar över hela jorden samtidigt. Medan Klein ägnar sig åt personal brand management och räknar in profiten av sin gamla skåpmat gnuggar kapitalisterna på förlaget händerna åt en fantastisk försäljningssuccé och gråter en glädjeskvätt över en författare som äntligen förstått sig på pr. A new left star is born! Nu är hon i Sverige och säljer sitt budskap. Jag undrar verkligen hur mycket hon tjänar.

Det här är inte någon kritik mot Naomi Klein och framför allt inte som någon kritik mot No Logo. Till skillnad från den nya svenska vänsterns andra husgud Noam Chomsky, som blir alltmer konspiratorisk och magsur, är Klein begåvad, smart och rolig. Och där Kleins tidningsalster är slentriangnäll och recycling är No Logo en fantastisk debattbok: välskriven, fyndig och välunderbyggd.

Oavsett vad vi anser att man bör göra med Kleins resultat borde alla läsa hennes analys av vad som gått snett i den globala kapitalismen. Att saker har gått snett erkänner även den mest övertygade marknadsliberal om hon är ärlig.

Klein håller fram problemen med det ärliga men indignerade tonfallet hos ett barn som insett att alla vuxna inte är snälla och att världen ibland blåser oss. Är det inte en konstig tingens ordning att de stora företagens verksamhet i så förkrossande stor del går ut på att bygga varumärken och att så diminutiva resursandelar spenderas på produktionen, inklusive löner? Är det inte komiskt på gränsen till löjligt hur "upplevelseindustrin" och trendkonsulter skitnödigt letar efter alla möjligheter att slå mynt av den alternativa musikscenen och ungdomskulturen i övrigt, paradoxalt nog i hög grad med fokus på den antikommersialistiska vänsterrörelsen? Och är det inte äckligt hur de stora varunamnen utnyttjar i det närmaste förslavad arbetskraft i tredje världen för att pressa ned kostnaderna för sina produkter pengar som istället läggs på varumärket?

Kleins kritiska argument kan man hålla med om, men när blicken flyttas till vad vi ska göra åt problemen kan ett otäckare anslag skönjas. Ska vi gillande eller förstående se mellan fingrarna när de radikala femtonåringar som påstår sig ha läst Klein men inte har det i sin "frustration" krossar mattaffärens skyltfönster eller bränner ner Ahmeds surt förvärvade korvkiosk. Ska vi återvända till en protektionismens historia och undvika all handel med fattiga länder eftersom deras företag inte betalar ut kollektivavtalsenlig lön åt sina anställda? Ska vi förbjuda kommuner som vill låta McDonalds betala skolans nya gymnastiksal eftersom kommunen själv knappt har råd att ge eleverna kartböcker där vårt stora grannland inte längre anges vara Sovjetunionen.

Klein skulle själv kanske inte hålla med om slutsatserna, men hennes retorik ligger för farligt nära ett gullande med våldet, protektionismen eller den rena dumheten för att kännas riktigt behagligt. Men även om vi inte gillar Kleins politiska agenda ska det inte hindra oss från att läsa hennes analys. Om inte annat så är den så välpaketerad och elegant. Det är ju därför No Logo sålt så bra och det är ju därför som Naomi Klein bjöds in för att hålla detta anförande för sina proselyter och andra som mig. Därför sitter jag här i Aula Magna och lyssnar på en akademisk storstjärna och ett fullfjädrat pr-proffs som återigen upprepar vad hon sagt mycket bättre i sin bok men sämre i sina otaliga artiklar.

Jag undrar vad hon kostade.

En längre version har publicerats i Liberal Debatt, Länk: liberaldebatt.se
nr/2001.5_6/artiklar/klein.htm

Av Mårten Schultz 20 dec 2001 16:52