Under den tid som kyrkan varit en maktfaktor inom skolan är det förståeligt att filosofin inte släppts fram då olika filosofiska riktningar ibland innehåller andra svar än vad kristendomen gav på de "stora eviga frågorna". Men idag? Hallå Sverige! Det känns som om beslutsfattare betraktar filosofi som något exklusivt för "svårare" gymnasielinjer, universitet och högskolor. Detta sätt att betrakta filosofi smittar av sig på samhällsmedborgaren som ibland, på grund av okunskap, avfärdar filosofi som "flum" eller "intellektuellt tjafs".
I Lpo94 finns under rubriken "Normer och värden" en uppräkning av "mål att sträva mot". Bland annat står det:
"Skolan skall sträva efter att varje elev utvecklar en förmåga att göra och uttrycka medvetna etiska ställningstaganden grundade på kunskaper och personliga erfarenheter"
För att detta mål skall uppnås borde det vara självklart att eleven fick kunskaper inom filosofi. Filosofi sysslar med frågor som; Varför lever vi? Vad är viktigt i livet? Finns det någon mening med livet? Genom att uppmuntra eleven till att själv söka svar på dessa eviga frågor skulle vi få en mer självständig och tänkande elev, redo att gå ut och möta livet som en tänkande varelse. Givetvis finns dessa tänkande varelser redan idag vilket Sourze är ett levande bevis på. Men vi skulle bli fler!
Inte ens i dagens gymnasieskola är filosofi ett kärnämne. Kärnämnena i gymnasiet är; svenska, engelska, samhällskunskap, matematik, naturkunskap, idrott och hälsa, estetisk verksamhet, individuellt tillval och specialarbete. Dessa ämnen anses innehålla baskunskaper som varje elev bör tillägna sig för att fungera i samhället. Jag anser att eleven enklare kunnat tillgodogöra sig dessa kunskaper om de genom filosofiska studier utvecklat ett svar på frågan om VARFÖR de ska lära sig dessa kunskaper. Problemet med bristande motivation hos eleven skulle kunna minskas då han/hon ges ökade möjligheter att se en mening i att lära sig.
Det gäller även att behålla barnets nyfikenhet på omvärlden, kunskapstörsten. Jostein Gaarder uttrycker sig så här i sin bok "Sofies värld":
"Det kan verka som om vi förlorar vår nyfikenhet på världen under vår uppväxt. /./ Men filosoferna tycker annorlunda. /./ För henne, eller honom, är världen fortfarande någonting oerhört - ja, någonting gåtfullt och mystiskt."
Tänk! Vilken otrolig framgång det vore för skolan om den lyckades uppmuntra elevens nyfikenhet på livet och omvärlden. Detta hade varit ett steg mot en mer levande skola med mer och fler självständiga och tänkande individer än vad fallet är idag. Givetvis är detta ett drömscenario, men genom att undervisa grundskoleelever i filosofi hade vi tagit ett steg närmare nämnda scenario. Skolan skulle även ha lättare att uppnå det mål som i Lpo94 återfinns under rubriken "Skolan och omvärlden":
"Skolan skall sträva efter att varje elev inhämtar tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att kunna granska olika valmöjligheter och ta ställning till frågor som rör den egna framtiden"
Genom att studera filosofi hade eleven tränats i att ta egna beslut och ställningstaganden. Vidare skulle undervisning i filosofi inta bara ge kunskap i ämnet utan även ge eleven bättre förutsättningar att tillgodogöra sig kunskap inom andra ämnesområden, se en mening med sitt lärande, och därmed utvecklas som människa. För bövelen! För människans skull. In med filosofin i skolan. Nu!
Av Mikael Vestlin 20 dec 2001 14:47 |
Författare:
Mikael Vestlin
Publicerad: 20 dec 2001 14:47
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå