I rosenrött

För första gången på 20 år skall vi fira jul på svensk mark. Vi väntar med spänning på att fjärde generationen skall komma till världen. Hade ungdomarna följt traditionen hade vi varit fem och alla inom resturangbranchen. Även hustrun som nu går och pysslar i köket har sina rötter i samma yrke.

"Stilla Natt" hörs med jämna mellanrum - denna sång ingår i varje julskivas repertoar. Jag och min bihustru iMac sitter här och njuter.

När hörde jag denna sång första gången? Jag minns det som igår. En söndagseftermiddag besökte jag och far Hippodromteatern i Malmö där de satt upp en operett med namnet "Balalaika". Troligen fri fantasi av Oskar Winge - Malmös okrönte teaterkung. Det framgår av titeln att handlingen kommer från Ryssland. Tidsmässigt från tiden då tsarens och alla hans likar flydde till företrädesvis Paris där de ofta fick roller i fantasin som dörrvakter med mera.
Ett krig utkämpades och i två skyttegravar mitt emot varandra. Under julnatten tystnade skottväxlingen - soldaterna stod upp och plötsligt började den ena sidan sjunga "Stilla natt - heliga natt." - andra sidan föll in och det slutade med att hela kören samt solister sjöng. Inget öga var torrt då Franz Grubers sång som han skrev 1818 hördes. Texten skrevs av Josep Mohr.

Någon operett med namnet "Balalaika" finns inte i något av mig ägt uppslagsverk. Däremot har jag funnit texten till örhänget. Denna fann jag i "Femhundra schlagervisor." Även Nils Ferlins visor samlade i ett häfte som kostat en krona från samma förlag har funnits i min ägo. Åter till visan som många flickor samt hustrun tvingats lyssna till under mina romantiska ögonblick. Kanske någon annan minns men glömt - därför återger jag texten från Svenska visförlaget minst 60 år gamla häfte.

Text: Arne Lindberg - Musik: Georg Posford.

Finns den lilla restaurangen kvar
där vi två skildes från varann
Brinner där i kärlek unga par
som våra hjärtan en gång brann
Balalaikan sjöng för oss
stilla blänkte stjärnors bloss i natten.
Kanske vi en ljuvlig natt som då
får mötas än en gång vi två,

Refräng.
Just på Balalaika
när näktergalen slår sin kärleksdrill
den första ljusa natten i april
försvinner rum och tid.
just på Balalaika vi finner
lyckans ljuva hemlighet
den lycka som ej några gränser vet
och skänker hjärtat frid
Jag minns när bort jag gick
Du log mot mej med tårfylld blick
Jag hör dej sakta viska ditt " farväl "
vi måsta säga farväl.
Men på Balalaika
en gång vi glömmer dessa år som flytt
vår kärlekssaga den blir ung på nytt
när vi får mötas där.

Efter dessa skriverier har jag kommit i stämning för att gå ut i köket, stänga hennes CD, ta ton och hoppas på gensvar - men troligen ler hon och säger med en glimt i ögat : "Gamle man - fall nu inte på knä som förr - jag orkar inte hjälpa dig upp."

Av Lennart Ekman 20 dec 2001 10:16