Därför kommer inte Tomten i år

Det är med sorg i hjärtat jag skriver dessa rader, men någon måste ta på sig detta ansvarstyngda och avskyvärda uppdrag. Att meddela världen det som inträffade sent igår kväll.

Klockan 01.14 skedde det som inte fick ske. Det som vi alla fasat för, ända sen bröderna Wright knepade och knåpade. Jag skulle högt förbanna dom om det hjälpte, men tyvärr är det för sent. Alldeles för sent... tar en paus och torkar bort tårarna som ramlat ner på tangentbordet och hotar sudda ut bokstäverna.

Andas djupt, suckar och fortsätter. Det började som ett helt vanligt iordningställande, verkstaden svämmade över av leksaker och smånissarna satt utpumpade och drack av den hemmagjorda glöggen. Tomtemor hade tillbringat hela dagen i köket och knytet med mat var svällande stort. Dofterna som smet ut mellan tygets glesa maskor retade i näsborrarna och Tomtefars rultiga mage mullrade av förväntan. Ute i stallet stod renarna och betade fridfullt av det vitaminberikade höet det behövde dom, det är nämligen ett jäkla sjå att springa jorden runt i tomma luften.

När Tomten kom ut i verkstaden blickade han vant ut över högarna med säckar. Han plockade ner checklistan från hyllan och prickade av. Jodå, de små hade gjort ett gott dagsverke och inte en pinal saknades. Han skrockade förnöjt och slog sig ner vid träbordet där en stor kanna tronade i mitten. En het glögg skulle sitta som gjuten.

Utan att någon räknade så blev det en till, och en till, och en liten till. Hojtapparatens kran hann knappt vridas av innan den vreds på igen. När dom så sjungit tipp-tapp för fjärde gången ringde en liten jinglebell i Tomtens bakhuvud. Förvirrat tittade han ut genom det rimfrostiga fönstret och såg månens bleka skära kasta skuggor över marken. Vid alla rödheta järns namn! Hur kunde han låtit klockan vandra så många varv? Skulle dom hinna jorden runt på 8 timmar fanns det ingen tid att förlora!

Huvudstupa rände han ut genom dörren. Skägget vajade i vinden när han stövlade över gården med stallet i sikte. Nissarna pep runt hans ben och i farten råkade han krossa ett skenben och trampa in ett par tår gråt inga tårar för den skull, Tomtemor tog hand om dom små liven, plåstrade om och blåste både här och var. När stallet äntligen var inom synhåll söp han ner ett djupt andetag och busvisslade högt. Två smånisserskor kom genast springande, men blev bryskt bortviftade. Här fanns inte tid för några vidlyftiga lekar, fia med knu** fick vänta till mellandagarna!

Ledarrenarna Rudolf och Kurt hörsammade sin husse och kallade genast samman resten av flocken. I gemensam passgång sprängde dom sidoväggen och infann sig ute på gården, redo för uppställning. Selningen var överstökad på två röda och nissarna lastade säckar i ljusets hastighet. Tomtefar gick bakom knuten och lättade på trycket utan nisserskorna och så var han redo. Redo att sprida den glädje det är så få förunnat att sprida. Han baxade ner sin ansenliga hydda i släden och smackade högt med tungan nisserskorna dök genast upp igen, men lika förgäves som förra gången.

När dom lättade och seglade upp mot den diamantprydda himlen spred sig ett lugn och en värme som smälte ytterligare centimetrar av polarisen. Dom frustande nosarna, dom små pinglornas jollrande och Tomtens halvsnarkande andetag vittnade om den harmoni bara julen kan åstadkomma. Sakta swoschade dom genom rymdens oändliga salar tills tomten fick för sig att titta ner på sin handled igen.

Milda skinkor! Dom låg fortfarande två timmar efter schemat! Snabbt ryckte han tag i tömmarna och drog till. Rudolf vände på huvudet och när han fick se sin husbondes stressade mask mulade han till dom andra renarna: Grabbar, lägg in femmans växel, nu! Eftersom han både var äldst och klokast hörsammades hans uppmaning. Grabbarna lade in femman och Rudolf vände nöjt tillbaka huvudet, och stirrade rakt in i nosen på en Boeing 737.

American Airlines, flight 24. Kaptenen såg aldrig vad som hände. En mindre omskakning bara som lika gärna kunde varit turbulens. Den enda som skadades var Petter Niklas som på grund av stöten blötlades med en halv kopp rykande kaffe över huvudet. Det var först när dom landat och planet glidit in i hangaren som flygvärdinnan undrade vad det var för röd sörja som låg utsmetad på planets kropp. Hon ryste till när hon såg det grå luddet som här och var stack upp ur kleten, det såg nästan ut som hår.

Därför kommer inte Tomten i år. Han ligger numera utspridd över tjugo kvadratmeter plåt. Men Tomtemor jobbar på en snabb... lösning. Och Tomte-Nisse den förste kommer säkert att glädja oss i många år framöver.

Tills dess sänder jag en önskan från djupet av mitt råbarkade hjärta: Innerligt God Helg till er alla och en önskan om än bättre Fortsättning!

Av Lena Vikberg 20 dec 2001 09:52