Det hela började med att vi fick en uppgift i skolan. Vi skulle leta upp en författare, intervjua honom eller henne och göra något slags reportage av det hela. Lät kul, såg fram emot det.
Eftersom jag tidigare hade haft någon slags mailkontakt med Markus Birro så tänkte jag att han kunde bli ett dugligt intervjuoffer. Så jag mailade honom och fick ett väldigt positivt svar. Han ville jättegärna ställa upp på en intervju och vi mailade några gånger till och datum och plats var spikade. Vi avslutade med att han fick mitt nummer och att han skulle ringa mig. Jag fick inte hans nummer så jag antog att han skulle ringa. Tiden gick. Ingen Birro. Inget telefonsamtal.
INTE ETT JÄVLA SKIT!
Först tänkte jag maila igen och fråga honom vad som hade hänt. Men så tänkte jag: NÄ! Varför i helvete då? Jag är människa, han är människa. Han skulle ringa, jag skulle vänta på att han skulle ringa. Han ringde inte. Han kan dra åt helvete. Han må vara en missförstådd konstnär men han är även en tvättäkta banger!
Av Navid Modiri 18 dec 2001 11:45 |
Författare:
Navid Modiri
Publicerad: 18 dec 2001 11:45
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå