Hata "västerländska värderingar"?

Vilka är egentligen de "västerländska värderingar" som vissa människor i världen hatar så intensivt? Studerar man vilka enskilda värderingar det faktiskt är fråga om, upptäcker man ganska omgående att dessa värderingar snarare borde kallas "moderna" än "västerländska":

- fri ekonomi och fri marknad

- mänskliga rättigheter, till exempel tryck- och yttrandefrihet, vilka gäller för hela befolkningen

- rättssamhälle

- de religiösa ledarnas och prästerskapets inflytande är relativt litet, och det är framför allt inte stipulerat i någon lag

- de politiska ledarna är representanter för folket snarare än stående över folket i alla fall i teorin, och det vore totalt politiskt självmord av dem att själva ens antyda något annat

- "chefens" auktoritet kan ifrågasättas av hans underställda

- kvinnan betraktas som jämställd med mannen

- det råder ett relativt avspänt förhållande till sexualitet

- förekomst av rockmusik och annan "ungdomskultur"

- äldre har inte per automatik auktoritet i förhållande till yngre

"Västerländska" värderingar betyder alltså helt enkelt att människor är relativt fria att göra vad de vill så länge de inte skadar andra, det vill säga att folks liv inte styrs och kontrolleras av en massa olika auktoriteter. Det betyder inte alls enbart till exempel "kapitalism": det finns tvärtom många uttryckligen "kapitalistiska" länder - såsom exempelvis Malaysia och Indonesien - där värderingarna i samhället inte alls är speciellt västerländska eller moderna, totalt sett.

Nå, vilka är det då som så intensivt hatar dessa värderingar och som hatiskt betecknar dem "dekadenta västerländska värderingar", "kulturimperialism" och dylikt? Tja, det är väl ungefär följande fyra kategorier av folk:

1. Politiska och religiösa auktoriter i mindre fria länder, vars auktoritet skulle hotas av en ökad frihet.

Exempel: Josef Stalin, Adolf Hitler, ayatollorna, talibanerna etcetera.

2. Människor som av religiösa eller andra dogmatiska skäl ogillar att andra människor har frihet att strunta i dogmerna.

Exempel: Byprästen, söndagsskolefröken, flertalet religiösa knäppskallar i icke-ledande position, vissa äldre människor som konsekvent motsätter sig allt nytt, samt en del folk som fått en fullkomligt fix idé, till exempel tokfeminister eller djurrättsaktivister.

3. Människor som är för odugliga för att veta vad de skall göra av all sin frihet, och som därför blir oerhört frustrerade, avundsjuka och hatiska när de upptäcker att de flesta andra människor lyckas ta tillvara friheten på ett konstruktivt sätt.

Exempel: Stenkastende tokvänster, nynazister och annat destruktivt patrask i samma beklämmande, ömkliga genre.

4. Människor som betraktar sig själva som mera begåvade än andra men som samtidigt inte tycker sig få den upphöjelse de anser sig förtjäna, och därför drömmer om ett auktoritärt samhälle där deras begåvning per automatik skulle leda till upphöjelse.

Exempel: Så kallade intellektuella, inklusive de frustrerade akademiker med blygsam inkomst och smärtsam nyvunnen insikt om att marknadens efterfrågan på sådant som doktorer i socialhistoria eller teatervetenskap inte riktigt är vad de själva tycker den borde vara.

Dessa fyra grupper utgör alltså en så kallad ohelig allians, där den gemensamma nämnaren är deras konsekventa avsky av friheten och de moderna värderingarna. De flesta av dem accepterar någon eller ett par av värderingarna, såsom till exempel marknadsekonomi eller jämställdhet mellan man och kvinna, men deras huvuddoktrin är ändå att friheten skall inskränkas och att dogmen och auktoriteten skall träda i dess ställe.

Avskyn av "västerländska värderingar" är alltså inget nytt eller unikt för de senaste decennierna. I själva verket är det samma gamla beklämmande mörkermän, i ny skepnad men ändå, som i hundratals eller tusentals år konsekvent och med det glödande hatets fulla intensitet kämpat för allt de är värda mot sekulariseringen, upplysningen och friheten.

Av Samuel Sirén 18 dec 2001 14:07