Jag är inte snål, jag är ekonomisk!

I nästa andetag, just innan han tryckte in åtta kex på samma gång, påpekade han att det inte fanns något värre än snåla människor. Dånet som hördes när min haka ramlade ner i golvet överstegs endast av det krasande ljud som ekade när stenen rungade in i glashuset och krossade dess väggar.

"Förlåt" sade jag, men vad menar du? Han tittade förvånat upp på mig, tuggade upp och tog till orda: Snåla människor är så jävla ogina och småaktiga. Min granne Bertil, han som jobbar på lagret du vet, han är ett typexempel! Förra veckan flög han på mig när jag fridfullt äntrade trappan. Den missunsamma räven påstod att jag nyttjat hans motorvärmaruttag. Jamen hallå, varför ska han med sin sketna gamla Volvo 240 bråka om det för? Så fort han pluggat ur kontakten och fått igång åbäket blir den kall igen. Det är väl bättre att jag som i alla fall har vett att spendera mina pengar på kvalitetsåk, använder den istället? Jag slängde åt honom en hundring för att få tyst på matintagningsgluggen och vad tror du hände? Han blev skitförbannad! Otack är världens lön, säger jag bara.

Jag öppnade munnen för att replikera, men hann inte.

Samma sak är det med Janne, fortsatte han. Vi åkte iväg till Rhodos förra månaden och allt var frid och fröjd, första timmarna. När vi häckat på beachen hela dagen var vi sugna på lite brudar och käk så vi duschade och gick ut för att göra stan. Då vi gått ända in till centrum upptäckte jag att jag glömt plånboken på hotellrummet. Inte fan orkade vi vända tillbaka och hämta den, utan Janne öppnade sin, och kved sen restan av resan om hur pank han var. Så det slutade med att vi fick tillbringa kvällarna på balkongen, drickandes billigt lokalproducerat rödtjut.

Han gjorde en liten paus, torkade bort några smulor som letat sig in till mungiporna och såg tankfull ut. Men vet du, filisoferade han, det värsta av allt är att när vi åkte hem, lånade han en hundring av mig på flygplatsen och den har han inte låtsats om sen dess. Jag har ringt honom från kontoret, både en och två gånger, men tror du att han svarar? Nej, han ligger säkert och lurar, i tron om att jag ska glömma bort det, men då misstar han sig! Förresten, fortsatte han, har du lust att hänga med på fest ikväll? Firman bjuder på julmiddag och jag har inte hunnit med att ordna med sällskap än. Och, flinade han, dom bjuder såklart på rubbet.

Tack, men nej tack, svarade jag. Inte för att jag är upptagen, men jag förmodar att papperskassen som sticker upp ur din bakficka inte ska fyllas för hundens skull.

Av Lena Vikberg 17 dec 2001 13:39