Kejsarsnitt - varje kvinnas rättighet?

Nej, jag skulle minsann inte bli "en sån" som tog den enkla vägen!

Men jag hade inte något val. Jag fick havandeskapsförgiftning när det var tolv veckor kvar av graviditeten, och eftersom både jag och min son mådde så otroligt dåligt så beslutades det om akut kejsarsnitt. Hade inte möjligheten till kejsarsnitt funnits så hade förmodligen inte min son klarat sig och kanske inte jag heller, så jag är otroligt tacksam över att det finns möjlighet till kejsarsnitt i vårt samhälle.

Fort fick jag lära mig att det inte alls var så smärtfritt som jag trott att det skulle vara. Det gjorde ont hela tiden, slet i såret, kläder skavde, hur svårt jag hade att gå och för att inte tala om hur ont det gjorde att duscha. Jag sa till min sambo "Och jag som trodde det här var den enkla vägen. Det är uppenbart nu att jag inte visste vad jag pratade om!" Smärtan som uppkom i samband med snittet fick jag leva med länge, inget smärtstillande tog bort det. Ett kejsarsnitt är långt ifrån smärtfritt och enkelt, det vet jag nu.

Eftersom min förlossning inte blev som jag "planerat" så hade jag mycket att bearbeta, både själva förlossningen och min sons alldeles för tidiga start i livet. När jag sedan fick frågorna "Hur gick förlossningen? Var det tungt?" så
svarade jag "Den gick ganska bra, men var väldigt jobbig, trots att jag blev snittad". Många vände blicken ner i backen och jag såg att de tänkte samma sak som jag tänkt om kvinnor som fött med kejsarsnitt tidigare. Det gjorde ont!

Fortfarande idag, två år senare, blir jag oerhört sårad av människors plumpa kommentarer. "Jasså, så du har inte fött barn?!" Jag brukar alltid ställa en motfråga "Vad har jag gjort om jag inte har fött barn då? Han är ju
uppenbarligen född. eller?" Det brukar få tyst på de flesta, men sårad är jag i alla fall. Varför kan inte människor tänka sig för lite innan de pratar? "Du är en sån" kan jag också få höra ibland. "En sån", det är vi som har blivit snittade, vi som tagit den så kallade genvägen förbi förlossningen, vi som inte är riktiga kvinnor utan dåliga kopior.

Jag tycker synd om alla dem som har psykiska orsaker till att genomföra ett kejsarsnitt. Jag hade medicinsk orsak bakom mitt snitt och blir ändå bemött på ett fruktansvärt sätt, så vad ska inte dessa kvinnor bli? Det är fruktansvärt att inte människor har förmåga att känna empati, sätta sig in i andra människors rädsla. Ingen väljer kejsarsnitt för att "slippa ifrån", vi har alla en anledning, oavsett om den är medicinsk eller inte.

Vem är jag att döma över andra människors känslor? Hur kan jag säga till någon att inte hon är "tillräckligt" rädd för att bli beviljad ett kejsarsnitt?

Jag tror att det skulle vara bra för en kvinna med förlossningsrädsla att redan under tidig graviditet bli beviljad ett kejsarsnitt. Sedan kan man försöka komma till botten med problemet, och vem vet, kvinnan kanske väljer
att föda vaginalt istället. Som det är nu så känner sig kvinnor pressade och stressade, de måste strida för att få ett kejsarsnitt, de känner ångest. Skulle de istället få slappna av under graviditeten så kanske fler skulle
komma över sin förlossningsrädsla, och på det sättet skulle antalet kejsarsnitt minska.

Låt varje kvinna välja själv på vilket sätt hon vill föda, det vinner vi på i långa loppet.

Av Veronica Nyberg 14 dec 2001 09:45