Glädjens flickor i sydliga länder

"Varför skall vägen till Curacao gunga så?" skrev Povel Ramel. Efter att gjort resan ett antal gånger, håller jag med. Nu väntade Christobal - den plats jag älskar och brukar älska i. Efter två veckor i sjön är det av stort behov att möta det motsatta könet. Nu är det så - på dessa breddgrader finns inte te och sympati. För att få kärlek kostar det gröna sedlar. Om någon sjöman påstår sig ha fått det gratis är det lögn.

Denna - nu berättade kväll och natt - innan det var dags att segla genom Panamakanalen hände följande. Klädd i vitt tog jag hästdroska till glädjekvarteren. Här var det dags för drinkar och lite pinnmat. Mörkret hade smugit sig över oss och för var drink blev flickorna vackrare och jag starkare. Tidigare besök hade lärt mig att inte flamsa runt utan välja ut en flicka, sen göra upp med henne. Hon var anställd på baren och ett antal drinkar skulle bjudas runt innan det var dags för att gå till rummet.

Denna vackra ljumma kväll tyckte jag att det skulle vara skönt med en spatsertur under palmer i månens sken. Efter en stund lockade hon mig ned på en bänk i avsikt att göra det skönt för mig - utan att själv använda kroppen. Jag lät mig villigt förföras!

Strax innan det var dags att ropa "halleluja" kände jag bakifrån en hand på min axel. Det var maskinchefen som sett mig sitta på bänken och ville hälsa. När han upptäckte flickan mellan mina ben blev han förlägen och försvann. Organet som tidigare stått stolt i "givakt" intog nu ställningen "kökshandräckning".

Flickan och jag tog farväl.

På nästa bänk satte jag mig för att fundera över livets bekymmer. Nu kom en lång vacker flicka och satte sig vid min sida. Efter en stund var vi överens och ett trevande som hade till resultat att det blev resning. Återigen - strax innan det var dags för leveropen - upptäckte vi ett ljus på gången. "Polis" kom det och yrkesutövningen upphörde. Ensam med ett "jättestånd" satt jag där när polisen körde förbi på sin motorcykel.

Nu var det dags för rum, icke fler bänkar. Inkommen på en ny bar fick jag inte sitta ensam länge. En av de välsvarvade - just min typ - berättade att hon bodde i samma hus. Efter en stund gick vi upp några trappor. Ett handfat kom fram och bakom ett draperi skulle tvagning av min "stolthet" ske. Något slarv kunde inte ske då hon skarpt tittade på.

Med en knyck kom klänningen av och befallde mig att slänga kläderna över en stol. Då så var gjort lade hon en vaxduk över sängen samt gjorde sig beredd för övningarna. Detta gav för mycket intryck av "snabbköp". Den tidigare så villiga "slamperten" vägrade deltaga - så ett återtåg företogs. Efter en stund stod jag snopen på gatan och såg dyster ut. En taxi svängde in och ville ha körning - jag tog plats i baksätet och frågade var man skulle åka - jag förklarade vad som hänt.

Bilen rullade sakta in i en parkeringsficka. Föraren vände sig om och tog av mössan - ett långt svart hårsvall föll ned över axlarna. Hon frågade om det var lönt att flytta över? Om det var? Efter ett antal misslyckande vidtog nu en kärleksakt som sent skall glömmas. Helt ärligt två! Vi åt en tidig frukost innan hon körde mig till båten.

Av Lennart Ekman 14 dec 2001 14:21