En klyscha att utsidan är oviktig!

Skönhet ger makt, det är något man lätt kan konstatera. Är man sådär riktigt bedårande vacker och har ett skal som tilltalar de flesta människor, då kan man ta sig makt. Jag tycker att det är rätt fascinerande att man kan bli så dyrkad och älskad bara för sitt utseende. Det har vi ju flera exempel på. Hade till exempel Marilyn Monroe och Greta Garbo blivit så dyrkade som de blev och fortfarande är, om det inte vore för deras utseende, det tror knappast jag.

Skönhet förtrollar, folk kan göra nästan vad som helst för en människa som har ett perfekt skapat ansikte. Även om det är väldigt få som har den egenskapen. Men det kan ju också vara väldigt svårt att vara vacker, man kanske inte får det där jobbet för att man är bäst lämpad för det, utan på grund av att man har ett vackert yttre.

Alla människor dras till skönhet, det vore ju idiotiskt att påstå något annat. Vi kommer aldrig att komma ifrån vår utseendefixering. Varför välja någon ful när man kan välja någon vacker? Självklart attraheras man av en människa som har ett yttre som tilltalar en själv. Man attraheras väl inte av fula människor, det gör åtminstone inte jag.

Självklart är ju smaken olika, den som är vacker för någon kan vara ful i den andres ögon. Med andra ord är det svårt att definiera skönhet, vem bestämmer vad som är vackert och vad som inte är det. Det är det egentligen ingen som gör, men vi har ändå alltid matats in med vad som anses vara vackert. Och tydligen är en vacker människa en sådan som får äran att posera på de olika reklamaffischerna som vi alla ser dagligen. Enligt min åsikt är det oftast väldigt vackra människor som vi får se posera mer eller mindre klädda. Ibland kan jag inte fatta all denna kritik mot reklamen, snygga människor visar kläder på bild, än sen då? Men om man tänker lite längre så håller jag ju ändå med människor som sprayar H&M-affischer till viss del. Okej, människorna på reklambilderna är utan tvekan snygga, men sådär ser inte människor ut i verkligheten, de visar ju upp en felaktig och osann bild av hur människor ser ut, nästan ingen människa är sådär perfekt. Det behövs lite realism i reklamen, men det kommer vi nog aldrig att få.

Själv tar jag inte alls åt mig av reklamen. Jag är glad över att jag har ett så pass bra självförtroende, att jag vet att jag inte behöver se ut sådär för att bli accepterad. Jag har ingen len hy, inga långa slanka ben, ingen fast stjärt och jag har heller inga stora bröst, men jag är liksom snygg ändå. Det är ju människor med dåligt självförtroende, de som tror att man måste se ut som de i reklamen som drabbas. Det är både tragiskt och vidrigt att det finns människor som vägrar gå utanför dörren på grund av alla reklambilder. Men jag har svårt att tro att deras självförtroende blir bättre av att man plockar ned vissa bilder på stan, de kommer ändå alltid att få se det någon annanstans. Vart vi än vänder och vrider oss, så kommer skönhetsidealen och reklamen alltid att vara där, vare sig vi vill eller inte.

Av Marlene Selin 14 dec 2001 16:54