I julruschen förstår du Christer Pettersson...

När du dessutom inser att du betalat alldeles för mycket för något som du kunnat få till halva priset i en annan butik så finns det ingen återvändo. Du måste gå vidare.

För julen kommer, oavsett om du vill eller inte. Och julklapparna ska köpas, trots att ni varje år säger att ni ska sluta med det.

I rulltrappan på Åhléns kan du nästan känna sympati med Christer Pettersson som dödade en man i julruschen. Men bara nästan. För så långt kommer du aldrig att gå. Bara nästan. För när mannen framför vänder sig om och nyser dig rakt i ansiktet så är du nära att plocka fram den inköpta Global-kniven. Väldigt nära.

Och när doften av glögg och pepparkakor blandas med odören av svett och stress så försvinner julkänslan. Definitivt.

När du sedan sitter där, på julafton, och dagen är regnig och blaskig, skinkan för torr och du har fått ännu ett par fula raggsockor av gammelfaster, så vill du bara gråta. Men det gör du inte. Du ler och försöker tindra ihop med julgransljusen. Men det går inget vidare eftersom de flesta ljusen är halvt uppätna av kusinens hund.

Den varma glöggen framför brasan smakar mest bränd päls eftersom katten gick för nära elden. Lussebullarna blev nog dessutom för torra och pepparkakorna är bara hårda. Och barnen skriker och skriker och skriker, för när tomten redan varit där och alla julklappar är öppnade och provade är det inte så mycket som är kul längre.

Så fort eftermiddagen övergår ikväll är det dags att åka vidare till nästa familj. För nu för tiden firar du även med din före detta pojkväns familj och hans nya familj. Det blir ju så när man har barn ihop.

När julen är slut önskar du att du fick semester - för att vila upp dig. Men du hinner knappt blinka innan det är dags igen.

Fast nästa jul åker du till varmare breddgrader. Precis som du säger varje år.

Av Maria Ryberg 13 dec 2001 13:56