Att krossa den som redan ligger, del 2

Okoth Osewe är tidigare flykting och medlem i människorättsorganisationen "Ingen Människa är Illegal". Han menar att mörkertalet kan vara stort: "En del flyktingar resonerar att det är bättre att dö än att uppleva den systematiska terror som en deportering kan innebära. Det har hänt att utvisningsstämplade har hoppat från balkongen när de hört polisen knacka på dörren. Oftast finns det många bevis för att en flykting mår väldigt psykiskt dåligt, men myndigheterna väljer att se förbi detta". Okoth blev flykting 1992 då han flydde från Kenya efter att ha blivit torterad. Han säger att han hade starka bevis för att han åter igen skulle bli torterad om han blev hemskickad. I två år och nio månader fick han vänta på beslut från Invandrarverket, nuvarande Migrationsverket samtidigt som han bodde på Carlslunds flyktingförvaring och Fagadals flyktingförläggning i Sundsvall, en väntan som resulterade i avslag. Då överklagade han och bodde hos en kompis i ytterligare två år i väntan på ett nytt beslut. Hela tiden med hotet om utvisning hängandes över honom, hotet om tortyr. Inte förrän efter dessa fyra år, och efter massprotester från svenska folket efter uppmärksamhet i media fick han stanna.

Att media i allmänhet endast bryr sig om att då och då uppmärksamma enskilda fall och sällan tar upp flyktingfrågan i ett större perspektiv är något som Okoth, Gunilla och Asylkomitténs Anita Dorazio alla är överens om. "Vi får ofta mycket dålig publicitet i media", säger Gunilla. "Politiker agerar fegt genom att först stifta lagar och senare kritisera Migrationsverket i diverse medier när vi följer deras lagar. Det är fegt". Tyvärr har inte svenska politiker så mycket att säga till om när det är EU praxis som gäller. Okoth anser att media ständigt går i politikernas ledband: "De ger politiker stort utrymme men intresserar sig aldrig för vad radikala organisationer har att säga, de kommer nästan aldrig till demonstrationer för att lyssna till folket. Att fokusera på ett enskilt fall säljer lösnummer, men hjälper knappast majoriteten av flyktingar i Sverige. Sensationsjournalistik leder inte heller till några stora förändringar."

Anita låter oerhört trött när mediabevakningen kommer på tal: "Massmedia har sedan början av 90-talet försökt måla upp en slags hotbild. De har skapat motsättningar i pressen mellan nya flyktingar och gamla invandrare, invandrare mot svenskar. Hotbilen de bygger legitimerar regeringens flyktingpolitik." Barbro Holmberg på regeringskansliet håller inte med: "Jag tycker mediabevakningen har varit mycket bra. Det är bra att ta upp enskilda ärenden men även att hjälpa till med att harmonisera flyktingpolitiken som sköts i Bryssel. Men det går ju i vågor naturligtvis."

Att EU:s direktiv hur Sveriges flyktingpolitik ska skötas har skärpts, att gränserna har blivit svåra att tränga igenom ökar flyktingsmugglingen. Människor som behöver fly på grund av olika personliga livstragedier flyr ändå. Att otaliga människor dör när dessa dåligt utrustade transportmedel sjunker blir en politisk tragedi och en skamfläck för hela Europa. Att bestiga de murar som rests kan tyckas omöjligt. Gunilla Khademi menar att politiker inte handlar efter logik: "De reser till Kosovo på "studieresa" och ser hur fruktansvärt människorna har det där. De tycker att nu ska vi hjälpa alla från Kosovo. Men de har inte varit i Afrika där förhållandena kan vara lika hemska, det är så långt bort att de inte verkar bry sig. Flyktingpolitik får inte vara etniskt betingat". Att vissa domare i Utlänningsnämnden avslår åtta av tio asylsökningar medan andra avslår fyra av tio visar också på detta; man måste ha tur att vara född i rätt land och ha tur med "rätt" domare för att ha en chans i Europa.

Ett liv innanför Fort Europas murar är tydligen endast till för speciellt utvalda. Bryssel äter sig in i det svenska folkhemmet, våra lagar är inte längre våra egna, inte heller ligger makten fullt hos vår folkvalda regering. Flyktingpolitiken är idag konjunkturanpassad, ansvaret för den enskilda individen bollas fram och tillbaka mellan olika instanser. Människan är bortglömd.

Av Lina-Maria Larsson 12 dec 2001 17:27