Feta människor är sjuka

Det är ett allvarligt ämne. Lika allvarligt som aneroxi, för visst är fetma också en ätstörning. Jag vill på en gång klargöra att jag inte pratar om 5-15 kilos övervikt. Nej, jag pratar om människor som har ett bmi som tangerar värmerekordet i Sverige. Alltså fetma som är direkt hälsofarlig.

När man talar om sådan grov övervikt, finns det en vanlig vanföreställning att det föreligger en ämnesomsättningrubbning bakom. Det är bara till liten del överensstämmande med sanningen. Jag är nämligen väldigt insatt i ämnet. Inte för att jag lider av fetma, utan för att jag äter Levaxin. Levaxin är ett syntetiskt producerat hormon, som ersätter det tyroxin T4 och trijodthyrin T3 som min sköldkörtel inte producerar. T4 och T3 låter ganska ballt, jag känner mig som Arnold ibland är ämnesomsättningshormoner. Dom ser till att att hastigheten i kroppens kemiska reaktioner jobbar som en helt vanlig kommunalarbetare. Alltså varken för snabbt, icke heller för långsamt.

Denna finurliga procedur styrs av sköldkörteln, som sitter på halsen nedanför struphuvudet. Den har en öppen linje med hypofysen, som talar om hur mycket hormoner den ska hosta upp för att hålla gasen lagom nedtryckt. Nu är det brott på min linje, något som på latinska kallas för; hypothereos, på vanlig svenska; för låg ämnesomsättning.

Symptomen som uppstår är diffusa och uppträder oftast gradvis, under en längre period. Dom vanligaste är; trötthet, håglöshet, förstoppning, viktuppgång och frusenhet. Att jag fick diagnosen, var av en ren slump som vanligt, när det gäller mig. Jag var för första gången på evigheter hos läkaren. En axelinflammation undersöktes och fick ordination. Innan jag tackade för mig, och stängde dörren frågade jag i förbifarten om det var normalt att frysa så mycket som jag gjorde. Just hemkommen från Jugoslavien höll nämligen mina lemmar på att krackelera av minusgraderna. Att jag under många år frysit extremt mycket, hade jag ignorerat. Likaså att jag varit trött, seg som kola ibland, och allmänt ledsen. När man bor där solen aldrig skiner är det inte så underligt att inte stråla jämt. Men att sova med två täcken, i ett 33-gradigt Jugo, kan bara inte vara normalt.

Doktorn förmodade att jag bara var frusen - eftersom vi kvinnor ofta är det - men eftersom labsyrrorna inte var upptagna, fick jag ta ett blodprov. 2 veckor senare ringde min läkare och kallade mig till fler tester som klart visade att jag hade för låg ämnesomsättning. Vi tog ett ganska långt snack, där han på ett mycket bra sätt förklarade vad det innebär, samt hur man lever med sjukdomen. Eftersom jag inte ökat speciellt i vikt, ett par trivselkilon bara, fördjupade vi oss i hur vanligt det är med ämnesomsättningsrubbningar som främst visar sig med viktökning. Jag blev förvånad, när det visade sig vilken mikroprocent som lider av fetma på grund av kroppsliga disfunktioner. Endast ett fåtal har såna grava störningar att det leder till fetma.

Varför breder då fetman ut sig? Välfärdssjukdom och missbrukssjukdom, det är min slutsats. Kombinationer är alltid i ropet särskilt under OS, heja Pillan och eftersom det inte föreligger medicinska orsaker bakom mer än ett par promillen, så står orsaken att finna någon
annanstans. Det är bara att titta sig omkring. Finns inte byhåla längre som inte har ett McDonalds, en pizzeria eller ett kebabhak. Lätt är det att snabbt slänga ihop middagen, en kartong med hämtpizza och det är redo att serveras. Men det genererar inte fetma. Vanlig lat hushållning, där skrovmål ibland blir middagen, genererar inte mer än ett par extra kilon.

Så långt välfärden. Välfärden lägger på oss dom där extra kilona, för vi äter inte färdiglagad snabbmat varje dag. Även om vi skulle göra det, skulle vi ändå inte bli gravt överviktiga. För att bli riktigt feta, behöver vi en hel drös med extra kalorier. En hel drös. För att få i oss denna drös, måste vi äta mycket. Riktigt mycket. Och när vi äter riktigt mycket, långt efter att vi egentligen blivit mätta, äter vi inte för att vi är sugna eller hungriga längre. Då äter vi för något annat.

Vilka orsaker som ligger bakom, kan jag inte svara på. Helt enkelt för att jag inte vet. Ångestens alla skepnader har lyckligtvis inte visat sig för mig. Inte alla. Jag har andra sätt att ta itu med mina demoner. Andra har sina uttryck och jag kan lova lillfingret på att fetma är ett av dom.

Därför Navid, tycker jag att du är både grov och grym när du kallar feta människor för äckliga och fula. Att det är estetiskt mindre tilltalande är nog dom flesta överens om, även dom som lider av det. Men det är sjukdomen som är äcklig och ful, inte människorna.

Av Lena Vikberg 07 dec 2001 09:42