Lösningen på alla problem

I vår tid mår alla dåligt. Inte minst här på Sourze verkar var och varannan skribent göra det och det senaste dygnet har folk skrivit hjärtskärande artiklar om hur otillräckliga de känner sig.

I dagens samhället är alla är stressade och de flesta bär på en känsla av otillräcklighet och oduglighet. Det är så mycket i vår vardag som pockar på uppmärksamhet, och i en tid när alla valmöjligheter står öppna känns ansvaret så mycket tyngre att välja rätt och att hinna med. Karriär och familj, fritidsintressen och allmänbildning - allting kräver mer och mer tid. Det dåliga samvetet gnager alltid någonstans för att man inte har hunnit med allt.

Tidningarna fylls av budskap om hur vi stressar, hur många som blir utbrända och hur många som är deprimerade eller har andra problem. Det känns som att var och varannan människa man möter statistiskt sett borde lida av både det ena och det andra och därmed även man själv. Och känner man efter riktigt noga så är det nog rätt uschligt egentligen. Får man frågan hur man mår är det få som svarar att de mår toppenbra. Dels är det ju inte helt förenligt med den gamla hederliga Jantelagen att må för bra och om man inte känner sig stressad skulle ju det dessutom kunna betyda att man inte gör allt det där som man borde hinna med. Istället blir svaret "de e mycke nu." eller någon annan negativt klingande fras. Känns det igen?

Jag har börjat fundera på om det här stressandet och dåligmåendet inte har blivit lite av en självuppfyllande profetia. Att eftersom man förväntas vara stressad och känna sig otillräcklig så blir man just detsamma. Det finns så många ideal som man borde leva upp till och vem blir egentligen lyckligare av att gå runt med negativa tankar och dåligt självförtroende för att man inte uppfyller idealen?

Jag har själv börjat införa lite mental träning i vardagen för att motverka detta. Kan Pernilla Wiberg och andra elitidrottare vinna OS-guld med hjälp av mental träning, kanske jag kan få ett lyckligare liv. Det handlar om små saker. Att försöka fokusera på det man är bra på istället för sina brister. Att försöka tänka på det man är tacksam för istället för det man gräms över eller saknar. Jag älskar att leva. Jag älskar att sjunga, dansa och skriva debattartiklar. Jag älskar min sambo som är en underbar man. Sen skiter jag i att jag inte ser ut som Claudia Schiffer eller att jag inte har blivit sångerska eller gjort någon annan kometkarriär. Jag vägrar att stressa ihjäl mig och jag är övertygad om att ingen någonsin kommer att tacka mig för det där extra jag skulle kunnat hinna med på bekostnad av mitt eget välbefinnande. Jag har kvar mina drivkrafter ändå, för även om jag gillar mig själv och mitt liv finns det alltid nya grejor jag vill göra och saker jag vill förändra.

Varje gång jag känner mig misslyckad försöker jag komma ihåg allt som jag har att vara lycklig över och att jag faktiskt är en jäkligt bra och trevlig person. Säger man detta till sig själv tillräckligt ofta får det resultat. Jag tror inte att dagens tjejer mår dåligt främst över att samhället har ouppnåeliga ideal, för det har det alltid haft. Jag tror att det vi behöver idag är mer självförtroende och avslappning. En tjej som utstrålar självförtroende blir sällan trakasserad eller utnyttjad. Och det är dit vi vill. Vi måste visa att vi är bättre än att gå runt och må dåligt. Dessutom kan alla hjälpa varandra genom att uppmuntra varandra istället för att negga. När sa du något snällt till din bästa kompis senast?

Samtidigt måste man ha modet och motivationen att orka förändra saker som man faktiskt inte trivs med. En stark självbild är grunden för det. Man måste tycka om sig själv och tycka att man är värd det bättre för att få motivation att förändra. Man måste också inse att man kanske får ta ett steg i taget, och inte kan vinna allt på en gång. Istället för att försöka banta 20 kilo på en månad kanske man kan bestämma sig för att äta frukt istället för godis som mellanmål sex dagar i veckan? Utan en positiv självbild är det dock svårt att behålla kontrollen och vi är alltså tillbaka till den som lösningen på alla problem.

Hur gör man då? Jag tror att man måste börja med sig själv och bestämma sig för om man vill gå runt och vara deppig eller om man vill se världen ur ett ljusare perspektiv. På samma sätt som man kan välja att vara en snäll och generös person eller en egoistisk och elak typ. Jag tror att många ändå kommer att välja den mörka sidan. Jag har själv gjort det under tonåren då jag var en uttalad depprockare i svarta kläder och med en kolsvart syn på världen. Men idag har jag valt annorlunda, och det kan vem som helst göra. Med risk för att låta som Di Leva tror jag på hans ord om att vi behöver lite mer kärlek i livet. Inte minst för sin egen skull, för det är faktiskt väldigt skönt att älska.

Jag vet att det här låter för enkelt och att det är mycket svårare för de allra flesta att förändra en dyster livssituation. Men man måste börja någonstans, och jag tror att den egna inställningen är en bra start. Egentligen har man det himla bra och det finns massor av saker här i livet som jag gillar att göra och som jag faktiskt är rätt bra på!

Av Susanne Gräslund 04 dec 2001 17:56