Vilken drömlottning!

När så äntligen mikrofonkåta Blabbtter behagade stiga åt sidan och låta lottningen ta sin plats, kände jag hur pulsen steg. Det var nu det skulle avgöras. Nu det skulle visa sig hur sommaren kommer att se ut. Skit i regn eller solsken, vem har tid att bry sig om såna petitesser när det är ett fotbolls-VM? Dom härligt röda bollarna plockades upp, en efter en, och grupperna fylldes sakta.

När Kroatien drogs till grupp F hördes två djupa suckar. Inte av lättnad. Nej istället andades dom "attans skitsynd". För naturligvis hade det varit fullt pådrag om vi för första gången fått möta Kroatien i fotbollssammanhang. Min sambo är Jugge med kroatblod krångligt, det där och ni sportfånar med långt minne, kan ju gissa hur det lät när kroaterna mötte sverige i OS-finalen i handboll -96 vojne, vojne, säger jag bara. Men nu hamnade kroaterna tillsammans med bland annat italienarna och skulle Sverige inte ta sig vidare från gruppspelet, vänder jag bekvämt på kappan och hoppar i den rödvitrandiga matchtröjan ;

Vilket jag kanske får göra. Sverige hamnade nämligen i den hårdaste gruppen av dom alla. Och hur kan jag då kalla det för drömlottning? Busenkelt!

Smaka på dom länder vi får möta. Nigeria som spelar gladfotboll i ordets bästa bemärkelse. I fjol sommar knep dom helt rättvist OS-guldet, efter att ha fröjdat inte bara mig. Sen har vi England. England som med lite Svennehjälp har tänt igen och vuxit till det starka landslag dom förtjänar att vara. Beckham är en av världens bästa frisparksspecialister och jag ser fram emot hans stenhårda skruvar. Sist men störst; Argentina. Kan dom spela foboll eller kan dom spela fotboll? Jag behöver bara plocka ett par namn och gåshuden kommer som på beställning. Batistuta, Veron, och en av mina allra största personliga favoriter. Mannen med nummer 10 på sin rygg; Ortega. Släng dig i väggen Labero, du tror bara att du kan trolla.

Sverige får alltså möta 3 landslag som gnistrar och sprakar. Underbart, härligt, fan så kul! Och vad som än händer är vi vinnare. För det finns två tänkbara scenarion, där naturligtvis ett av dom är mer att föredra, men där bägge lämnar mig glader i hågen. I det första scenariot kommer vi att torska. Hej hopp, våran tråkochgnet fotboll räcker inte till och vi säger tack och adjö efter tre matcher. Men vi kan ändå inte klaga. Absolut inte, för med det motståndet hade vi gjort en mindre bragd om vi gått vidare. Och det för mig mot scenario två, det så kallade drömscenariot. Sverige möter ett England som jag tror kommer vara darrigt i sin öppningsmatch. Skulle vi när slutsignalen gått ha vinst i bagaget, kan vad som helst hända, för vi möter Argentina i den sista matchen. Ett Argentina som redan då kommer att vara klara för avancemang. Ett Argentina som inte behöver vinna...

Uhm, känner ni inte hur det börjar spira, det där härliga pirret som redan nu, trots att det är sex månader kvar, kommer göra sig påmind i tid och otid. Vad som än händer har vi tre härliga matcher framför oss. Tre matcher mot några av världens bästa landslag. Tre matcher som måste tända våra tråkgnetare och göra deras uppladdning speciell. Tre matcher som blir fyra och fem, om drömscenariot inte bara stannar vid en dröm.

Mardrömmen däremot hade varit om vi hamnat i en grupp där vi till exempel haft sällskap med; Senegal, Belgien och Uruguay. Hade vi gått tomhänta därifrån, hade skammen och nesan varit oändligt stor, och jag är säker på att vi hade fått bevittna tre oändligt tråkiga skitmatcher. Som det nu blev, slipper vi det. Vi får istället nöjet att kanske bli slaktade, men att fröjdas hela vägen till köttkroken.

Om sex månader smäller det. 2 Juni. Sverige - England. Ni är alla välkomna att se den matchen i min enkla boning. Allt ni behöver ta med er, är ett par kalla staropramen och ett par nävar, redo att sträckas i skyn.

Av Lena Vikberg 02 dec 2001 03:17