Hagars söner, islams starka sidor

Så länge nord - syddialogen präglas av översitteri
och envägskommunikation så måste västdemokratierna räkna med
en religion som sätter de svagas rättigheter på den religiösa agendan.

Inför den muslimska fastan, Ramadan, har frågan aktualiserats huruvida det är kontraproduktivt att fortsätta med de massiva bombningarna av Afghanistan. Det talibanska styret får måttligt stöd av sina trosfränder i ledande muslimska nationer som Saudiarabien och Egypten. Den
fruktan för islamisering som tagit sig uttryck i politiska beslut om inskränkningar i familjeåterföreningsrätten i exempelvis Danmark och den norska säkerhetspolisens detaljerade kartläggning av somaliska biståndsorganisationer, har kunnat fortgå utan några starkare reaktioner från muslimska ledare, som hållt en låg profil vid WTO - mötet i Quatar. I Danmark föreslår den nyvalde statsministern Fogh Rasmussen särskilda europeiska uppsamlingsläger för asylsökande inom Schengengruppen. I Sverige fryses banktillgångarna för terroristmisstänkta utan rättslig prövning. Vad utlöser dessa panikattacker?Allah är en mäktig fiende som tydligen måste isoleras !

Lyd, säger företrädare för nord, annars blir det ytterligare inskränkningar i handelsavtalen för syd. Vad återstår för tredje världen än att tafatt uttrycka
milda protester inför hotet om omfattande nedskärningar av smulorna som kan tänkas tillåta falla från den rike mannens bord?

Tre världsomspännande religioner ser sina rötter i patriarken Abrahams relation till en allomfattande makt som beroende på traditionen benämns som Jahve, Allah eller Gud. Gud är transcendent och närvarande i allt och alltid. I Moseböckerna stöter vi på ett första dilemma: Om Gud är
utrustad med karaktärsdrag som godhet, vrede, fördömande och förlåtande, så ser vi bilden av en antropomorf Gud och hans skapelse som en spegel av honom själv. Om Gud skapade människan till sin avbild, till man och kvinna skapade han dem, så blir hans relation till sin skapelse en moralisk och filosofisk utmaning eftersom behovet av rättvisa och
dom måste tyda på närvaron av dess motsatser.

Då Sara ser tjänstekvinnan Hagars arabiska: Hajdar klippa, jämför Petrus son Ismael leka bekymmerslöst blir hon vred och uppmanar sin make att köra ut den egyptiska kvinnan och Abrahams son i öknen. Abraham tvekar, men Gud anbefaller honom att lyda Sara. Gud har uppfyllt Saras
önskan att bli gravid och säger till Abraham att det genom honom, Isak, är det säd som skall uppkallas efter dig. 1 Mosebok, 21 kapitlet.

Här tycks den judisk - kristna traditionen sätta stopp, eftersom den påföljande versen är anmärkningsvärt lik, då Gud fortsätter: Men också tjänstekvinnans son skall jag göra till ett folk därför att han är din säd. Hur ofta har vi hört talas om Guds löfte till Hagar och den religion som
hon utgör klippan för? I likhet med Petrus, klippan, på vilken den kristna kyrkan skall vila så vilar Islam på sin klippa och det är närmare mellan Hagar och den trosutövande muslimen än mellan Petrus och den urvattnade kristenheten, som idag tycks profilera sig genom sin tolerens att tycka vadsomhelst närsomhelst i akt och mening att kunna bibehålla
några aktivt kristna och inte stöta sig med någon.

Då Hagar körs ut i öknen, endast utrustad med en lägel med vatten, inser hon att varken hon eller barnet skall överleva. Hon överger sonen eftersom hon inte står ut med att se pojken dö av umbäranden. Pojkens gråt uppfattas av
allmakten och ängeln Gabriel som uppmanar Hagar att återvända till sin son ty jag skall göra honom till ett stort folk. Och Gud var med gossen och han bodde i öknen Paran; och hans moder tog en hustru åt honom från
Egyptens land 1 Mosebok, kapitel 21.

Islamiseringen av de nomadiska stammarna på den arabiska halvön kunde ske på grund av de livsvillkor och de överlevnadsstrategier som skulle säkra reproduktionen av ett folk i ett bistert habitat. Kampen om överlevnadsresurser som vatten och bete för kreatur hade skapat en stamstruktur av extremt offensiv natur med ett kroniskt kvinnoöverskott på grund av männens frånfälle i ständiga stridigheter. Kontrollen över kvinnan som makt och övergångsobjekt i förhandlingar om produktionsmedel kom i århundranden att styra utvecklingen av traditionerna, antingen de nu emanerade ur Mohammeds liv eller den gudomliga lag, Sharía, som bygger på citat ur Koranen. För nomaden var det av mindre betydelse vilken teologisk riktning som för tillfället dominerade eftersom, i motsats till vad västvärlden tror, islam innehöll starka prag-
matiska incitament som bygger på förnuftsresoneman kalam. De omfattande studier som gjorts över profeten Mohammeds liv ger ofta vid handen att dennes uppenbarelser sammanfaller med viktiga beslut rörande makt och ekonomi. Traditionen, sunna, kan med elegans appliceras i anakronistiska sammanhang. Antingen det gäller förbud av musik eller cliterodictomi. Det finns dock en inneboende motsättning mellan hadith, åsikterna hos lärda som stödde sig på upptecknade vittneskedjor isnad och anpassningen av religionen till den allmänna meningen på orten idjma i takt med islams geografiska expansion utanför den arabiska halvön.

En del måste bottna i den islamiska kulturens starka sammanhållningsstruktur som har sina historiska rötter i den isolerade ökenklanen och som snabbt transponerades i religiösa termer till församlingen, umma. Det kollektivistiska stamsamhällets kärna är klanens sammanhållning, klara arbetsfördelning och tydliga regler som skydd mot en hotfull omvärld. Den sociala sammanhållningen och nätverket är omistliga redskap och varje tendens till individualsiering eller avvikande beteende hotar gruppens existens. Detta är en
sanning för alla marginaliserade samhällen och en historisk verklighet i det svenska bondesamhället långt in på 1800 - talet. Det organiserade samhället, vare sig det återspeglas i nomadform, i bondesamhället eller i industrisam-
hällets kostnadseffektiva kärnfamilj, är en anpassning efter det socioekonomiska klimat i vilket överlevnaden skall säkras. Den starka vi - känslan är en garant för kontinuitet och genom koranskolornas fasthållande vid arabiskan som Koranens språk kan människor nödtorftigt kommunicera med varandra över stora avstånd, oberoende av etnisk tillhörighet eller habitat.

Språkets makt över tanken är slående då det arabiska folkens ursprung blir föremål för studier. Ordet arab betyder enligt Peter Manfield The Arabs, Penguin Books 1976 "de som talar tydligt", det vill säga de isolerade nomadstammar som levde ett begränsat liv i ständig rörelse kring oaserna och ajab, "de som talar otydligt", folkstammar eller kringvandrande handelsmän och
hantverkare de stötte på, det vill säga omvärlden.

Häri ligger incitamentet till fruktan för islam. Genom klara beslutsgångar, tydliga regler för samlevnad och arbetsfördelning, smidig anpassningsförmåga till
lokala förutsättningar och den gemenskap som tron i Islam ger genom lokala och universella umma, utgör värdesammanhållningen en genuin motkraft i individualiserade och fragmentiserade samhällen. Vad har vi att sätta mot? En starkt förankrad tro på de demokratiska värdena, en djup känsla för individens i kontrast till gruppens värde och rätt till självförverkligande som emellertid måste anpassa sig till de yttre kraven och temporärt anta kollektivitiska former av allianser, hur oheliga de än kan tyckas vara. Rädslan för islam är i
så måtto befogad att den i sin genuina struktur tar hand om sina fattiga och sjuka i ett nätverk av emotionell och social närhet och följaktligen har stor potential som ideologisk överbyggnad i tredje världen.

Djihad, det heliga kriget, är ett försvarskrig, enligt Koranen, och i detta avseende förvillande lik den amerikanska Monroedoktrinen, som tillåter USA att bedriva offensiva försvarskrig på andra sidan halvklotet. Det som plågar mig är att västvärldens försvarskrig mot terrorism inte har samma självklara ideologiska samstämmighet som tredje världens Djihad mot nykolonialism. Så länge vi i väst inte förmår att fästa större vikt vid nord - syddialogen kommer islam att framstå som en kraft att räkna med.

Det vore oklokt att avfärda islams genomslagskraft i den tredje världen. I längden kommer västvärlden att möta ett islam med stor genomslagskraft och inte som en otidsenlig, tandlös religion.

Av Douglas Modig 30 nov 2001 14:17