Förbjud katter!

Imorse väcktes jag - kattallergikern - av ett runt pälsklätt katthuvud som otåligt buffade mig i ansiktet. Jag satte mig upp på den loppbitna madrassen, och katten fortsatte buffa mig på låret, slickade lite lätt på mitt skinn och klev sedan upp i mitt knä. Där fortsatte katthelvetet buffa otåligt på mig tills jag uppgivet klappade honom medan mina ögon svullnade upp och mina öron började susa. Katten spann högljutt. Jag började vimmelkantigt tycka att det var ganska trevligt, tills Smirre - the cat from hell bet mig hårt i armen för att sedan värdigt lämna mitt knä för att slicka sin anal. Nice.

Om hunden tar fram det allra lägsta i oss, så ÄR katten det allra lägsta i oss. Visst, de kanske kan uppfattas som stolta, självständiga djur, som inte "säljer sig själva" som hundar gör enligt pappan i Meet the parents, men jag tycker bara att de är onda små pälsbollar, högdragna som den värsta skurk i den värsta skurkhistoria, med läskiga psykopatögon och vassa små tänder.

Och om det är sjukt att ta upp ens hunds varma bajs i en påse, är det verkligen så mycket trevligare att ha ett illaluktande badrum med en låda bajsblandad sand ståendes i jämt? Katter hör inte hemma i det moderna samhället, de borde skjutsas ut på savannen där de kan konkurrera med lejon och bli uppätna av fasaner.

Eller så kan jag starta en resturangkedja och göra kalops på alla kissemissar. Jag är nämligen halvkines, och alla vet ju att i Kina äter vi husdjur.

Av Kee Leong 29 nov 2001 17:29