Våga bejaka ditt ursprung

I Diskus igår handlade det om svenskhet. I studion fick vi bland annat möta invandraren Jonas Dahlgren. Jo, han heter faktiskt så. Efter ett namnbyte han gjort har han fått detta utomordentligt "svenska" namn, nu passar han in. Eller som han själv uttryckte det "man måste ta seden dit man kommer".

Det är tragiskt.

Byta namn bara för att passa in i det otroligt demokratiska Sverige tyder på att något är galet. Väldigt, väldigt galet. Det han gjort visar att Sverige är långt ifrån en fungerande demokrati. Alla FÅR bevisligen inte säga vad de tycker, alla FÅR inte föra fram sin åsikter, alla HAR inte samma rättigheter, trots att alla ALLA jag pratar om bor i samma demokratiska land . Ska man tillhöra demokratin måste man tydligen vara på ett speciellt sätt eller heta något som passar den "svenska" mallen.

Jag tycker väldigt synd om honom. Han förnekar sitt ursprung och därmed en del av hans identitet. För kultur och identitet går ihop. Jag talar av egna erfarenheter.
Efter att gått omkring i cirka 19 år och funderat på varför jag inte varit riktigt, riktigt svensk, funderat på varför många kallat mig för finnjävel, funderat på varför det var pinsamt när morsan snackade med sina kompisar, har jag kommit fram till och framförallt tagit mod, för det är det det handlar om mod, att jag är inte svensk. Jag är inte finsk. Jag är en blandning och min kultur är inte "svensk".

Jag måste acceptera och begrunda mina rötter för att kunna finna mig själv. Min identitet. Jag måste veta varifrån jag kommer.

När jag kom på detta blev min världsbild något större och något lättare. Mycket tack vare boken "Vita Tänder" Zadie Smith. Bland annat den hjälpte mig att vakna ur det 19 år långa idet.

Men, och det är ett stort men. Man måste våga.

Det är inte lätt att våga vara "icke-svensk". Det är skitjobbigt och krävs massa, massa mod. Speciellt svårt är det om man som liten tioåring dagligen får höra att man är en jävla finnjävel och har en äcklig kultur. Men nu idag, efter flera års bearbetning och accepterande har jag förstått att om jag ska kunna vara mig själv och leva ett ärligt liv måste jag acceptera mitt ursprung och bejaka de kulturer som jag har i min ryggsäck.

Man måste våga om man ska kunna behålla sin identitet och leva ett ärligt liv mot sig själv. Livet förlorar värde om man hela tiden anpassar sig. Självklart ska man ta seden dit man kommer, men med en nypa salt. Det får aldrig gå så långt att man förlorar sig själv.

Så det är sorgligt att se Jonas Dahlgren sitta i soffan och förneka sitt ursprung och samtidigt låta ett trångsynt tydligen odemokratiskt samhälle ta honom i sitt våld.

Som jag sagt tidigare och aldrig, ALDRIG kommer sluta tjata om. Ska denna jord bli en dräglig plats att vistas på måste vi börja acceptera och bejaka de olikheter som finns och därmed få en ökad respekt för liv.

För i slutändan är livet det enda du har.

Av Marita Söderström 28 nov 2001 12:43