Såhär utrotar vi mobbningen

Det tjatas mycket om hur hemskt det är på Högalidsskolan. Detta samtidigt som väldigt få - om ens några - artiklar uppmärksammar att detta är ett heltäckande nationellt problem. Kanske är det för att i fallet med Högalidsskolan finns en syndabock. Det finns någon att peka finger på och skälla ut. Det finns någon att hata, nämligen rektor Tunerholt. Snacka om att skjuta på fel mål.

Jag ber att få citera Sean Connery i "Rising Sun": "We like to fix the blame. They fix the problem". Samma situation föreligger här... vi är mer inriktade på att få fram en syndabock än att fixa problemet.

Jag blev själv mobbad. Först i småskolan ända upp till 7:an, sedan i lumpen. Jag led av det. Men i mitt fall var det aldrig frågan om att börja skylla på rektorerna eller översten som var chef för F10. Det var inte de som var problemet. Det var aldrig av intresse för mig att jaga syndabock. Problemet var mobbarna. Det är hos mobbarna och ingen annanstans som problemen både börjar och slutar. Och jag fick stopp på dem... på egen hand.

Så vad gjorde jag? Jo jag ställde mig upp inför allihop och sade "Nu tolererar jag inte den här skiten längre". Inte med de orden men den betydelsen. Och det fungerade. Budskapet gick fram och mobbingen slutade tvärt.

En anledning till att jag lyckades var ett trick jag kom på... mitt livs bästa snilleblixt. Inför klassföreståndarna/officerarna som inte visste vad som komma skulle frågade jag klassen/plutonen "Hur många av er är emot mobbing?". Alla räckte upp handen. Sedan var det bara att följa upp: "Varför har då jag blivit mobbad av vissa av er?" Tystnaden som följde var mycket talande. Ingen kunde svara. Viss diskussion följde. Och sedan tog det slut... för gott.

Många mobbare är nämligen osäkra och rädda. De lever på att göra sig tuffa på andras bekostnad. Men ställda mot väggen tystnar de. Mot människor som visar styrka och säger ifrån krymper de.

Detta är dock inte lätt. Jag är förbannat stolt över att jag vågade och lyckades. De uppskattande kommentarer jag fick efteråt av andra lärare/lumparkompisarna kommer jag att leva gott på hela livet igenom. Men inte alla som är mobbade kan göra detta. Och då får VI stötta dem.

Vi kan inte sitta hemma med armarna i kors och vänta på att alla landets rektorer ska göra något därför att vad de än tar sig till kommer detta INTE att räcka. Det är så billigt att lämpa över allt ansvar på rektor och tycka "Du ska fixa". Så fungerar inte verkligheten. Rektor kan inte vifta med ett trollspö för att få mobbing att upphöra som genom magi. Mobbing kommer att fortsätta till dess att mobbarna slutar.

Så skit i att jaga syndabockar. Bockjakt är inte lösningen på problemet. Glöm bort allt vad regelböcker som fördelar ansvar säger. Se till en enda sak: Ditt barn. Du måste släppa iväg honom/henne till skolan. Om där finns mobbing - och det finns det med stor sannolikhet - tänker du låta det fortgå och vänta på att någon annan ska fixa problemet medan du sitter och knackar fram text efter text på Sourze om hur hemsk skolan är?

Mitt förslag är: Vänta inte på att andra ska fixa. Stövla in på skolexpeditionen och kräv att få använda aulan. Tipsa, coacha och stärk de som mobbas... finns där för dem... och låt dem själv stoppa mobbingen genom att kalla alla elever till aulan och säga ifrån. Hjälp de drabbade att samla styrka att själva ställa sig upp - bokstavligt talat - och säga "NOG! Detta slutar NU!"

Så kommer vi att besegra mobbingen... inte genom att peka finger mot rektor Tunerholt eller någon av hans kollegor... utan genom att ge de drabbade styrka att säga ifrån.

Av Michael Karnerfors 28 nov 2001 17:42