Den svenska vården är sjuk!

Jag kanske är orättvis mot hela landstingssystemet? Kanske är det bara jag, min anhöriga och mina vänner som haft otur?
Vet som sagt inte, men tror det inte. Att besöka läkaren är i dag nästan lika spännande som en lottdragning. Ibland blir det vinst men allt som oftast nit.
Alltså:
Det börjar redan i telefonslussen vid sjukvårdsupplysningen. "Vi har några samtal före. Men vi har placerat dig i kö", låter telefonrösten. Och då gäller det minsann att inte lida av några akuta sjukdomssymptomer. För det där med några samtal före kan visa sig vara en halv årstid.

En människa ska inte behöva känna sig kriminell bara för att han eller hon söker läkarhjälp. Men det är ungefär så man känner sig. "Halsont, sa du? Jo, vi har en tid om fem veckor. En tisdagsförmiddag klockan 9.20. Går det bra?"
Den som då inte avlidit eller blivit frisk på fem veckor får vackert sitta där i väntrummet under tisdagsförmiddagen. Klockan blir både tio och halv elva innan en sjuksköterska kan upplysa om att förseningarna beror på att en av doktorerna blivit sjuk, men att du strax ska få ett undersökningsrum. Väl i undersökningsrummet har man återigen gott om tid att tänka, kanske på om läkare som blir sjuka också måste sitta i timslånga köer till sjukvårdsupplysningen och beställa tid hos en läkarkollega fem veckor senare? Går förresten doktorer till doktorn?

Nästa tanke kommer när läkaren rusar in i undersökningsrummet och presenterar sig som Preben och något mer fullständigt ohörbart - var kommer alla danska läkare ifrån? Har dom någon masstillverkning av läkare på Jylland? Och varför pratar de så konstigt? Har en kollega som påstår sig både prata och förstå vanlig danska, men som hittills aldrig begripit ett ord som en dansk läkare sagt.
En fördel med alla språkförbistringar är i alla fall att besöket hos den danske läkaren tar ett par minuter. Därmed blir minutpriset för läkarbesöket lite lägre. Svenska läkare rusar in, säger "hm, vad tror du själv?", ordinerar vila, och rusar vidare. Där kan man snacka om att 150 kronor i patientavgift försvinner snabbare än en dopad Ludmila.

Ragnhild, en äldre kvinna från Södvik på norra Öland, fick vackert ställa sig i vårdkön när hon kom till sjukhuset med ett brutet finger. När Ragnhild väl fick tid hos läkaren blev hon nästan utskälld för att hon inte kommit tidigare.
Då blev till och med Ragnhild arg... Farsan tillhör den gamla stammen som inte gnäller i onödan. Men efter andra resan till akuten med gallsten tvingades till och med farsan konstatera att det nog inte "går över". Men vilken skam är det inte för ett samhälle när en människa ska behöva be om operation. Och vilket hån är det inte när läkaren meddelar; "Grattis, du har fått en operationstid om ett år". Sedan ska landstinget i Kalmar sponsra tåg till Köpenhamn med 60 miljoner... Visst är det något som är sjukt med den svenska vården!

Av Peter Boström 28 nov 2001 17:38