De Profundis, en nations död

I den lilla huvudstaden Vaiaku råder febril verksamhet. Parlamentet är stängt, statsöverhuvudet har flyttat till Miami, poliskåren är upplöst och de folkvalda har gått till sina traditionella böneplatser för att försöka blidka de rasande förfäderna. Dricksvattnet har förvandlats till saltvatten. Gudarna vredgas. En nation står inför sin död. En av Förenta Nationernas medlemmar kommer inom kort att avlida. Öriket Tuvalu kommer inte att finnas mer.

Samtidigt har San Diegoforskare rekonstruerat den första stjärnan med datorteknik. Vi ser en stjärna som föddes för femton miljarder år sedan och som för länge sedan är död. Vi ser det som inte finns men ser inte det som finns...

Tuvalu var fram till sena 90-talet en ögrupp som ingick i det brittiska samväldet under namnet Ellice Islands. I dagarna kommer öborna att tvångsevakueras, eftersom det lilla riket, i likhet med Atlantis, inom kort återfinns under havsytan. Genom den globala uppvärmningen och växthuseffekten stiger havsnivån och en tiotusenårig kultur sköljs bort. Landets 11 000 invånare erbjuds en fristad i
Nya Zeeland. Kommer någon stödgala att anordnas för den avlidna nationen? Har ordet terror en vidare betydelse än ett angrepp på tvillingskraporna i New York?

Naturkatastrofer indelas i de som förorsakas av människan manmade och katastrofer som är ett naturligt förlopp i jordens utvecklingsprocess. Om vi utgår från de diskussioner som påbörjades på 70-talet över Bruntlandskomissionen till Kyotoavtalet kan vi slå fast att uppvärmningen har samband med växthuseffekten och att det finns konventioner och bindande avtal som ålägger avtalsstaterna att reducera sin biobränsleförbrukning.

30 års kunskap har inte varit politiskt gångbar. Det framgår att i-länderna genom komplicerade affärstransaktioner köper de fattigare ländernas tillåtna miljöförstöringskvot för att kunna fortsätta sin otillåtna överkonsumtion av koldioxidproducerande energikällor.

Samtidigt implementeras omfattande program i fjärde världen för att få befolkningen att upphöra med vedeldning för uppvärmning och tillagning av mat. Det återstår för de fattigaste länderna att låna av Världsbanken för att bygga upp "rena" energikällor som kärnkraftverk. Viss vana av hanteringen med högriskavfall har man, då det pågår en omfattande export av västvärldens sopor till denna del av världen.

Det finns med andra ord full kunskap om sambandet mellan energikällor och den globala uppvärmningen. Det finns ett regelverk, känt som the UN Framework Convention on Climate Change från 1992 som skrivits under av 154 medlemsstater.
De traktatsbundna staterna ska i teorin kunna lagföras för miljöbrott.

Några av de främsta bovarna är länder som USA, Canada, Japan och Australien. Ödets paradox ger vid handen att dessa för ett omfattande lobbyarbete för ökad skogsplantering i akt och mening att vegetationen skall absorbera kol från atmosfären för att balansera utsläppen från i-länderna. Dessa länder avverkar dessutom troget Amazonas skogar för att smycka sina hem med exotiska träsorter av ädel karaktär.

För en tid sedan angreps World Trade Center i vad som beskrivs som historiens värsta terrordåd. Tuvalu med sina 11 000 invånare är, enligt min mening, utsatt för en terror som inte står katastrofen i USA långt efter. Om man dessutom vet att ö-konglomeratet Kiribati står på tur och att den polynesiska övärlden kommer att gå samma framtid till mötes blir scenariot skrämmande: hundratustentals människor kommer att tvingas lämna området. På vem vilar ansvaret att ta emot dessa människomassor?

Vad är det för samhällen som tvingas duka under i det strukturella våld som globaliseringen utgör? Finns det några omistliga värden eller innebär detta bara att
framtida Robinsondeltagare får litet mindre med plats att exponera sina umbäranden på?

Tuvalu har, i likhet med många andra polynesiska och melanesiska samhällen, en unik jämställdhet mellan könen och en maktbalans som lutar åt vissa fördelar för kvinnorna. Flera samhällen är matrilinjära och familjens och samhällets överhuvud är ofta kvinna i en matriarkatliknande struktur. Kanske något för Margot W, Margaretha W och Gudrun S att studera? Därutöver finns en kontinuitet i rättsuppfattning och värdegemenskap som generar låg brottslighet och avsaknad av konflikter. En välutvecklad arbetsfördelning har resulterat i en maklig takt med gott om tid för förströelser, socialt umgänge och andligt liv. Utmattningsdepressioner bör ha varit sällsynta. Då befolkningen nu tvingas lämna sina hem, sin jord, sina döda, sina anfäder och sin historia hinner de stressrelaterade sjukdomarna med stor sannolikhet ifatt dem. De dör inte som de arma människorna på Manhattan. De riskerar däremot en andlig död.

Och medan en nation dör skådar San Diegoforskarna tidernas begynnelse. Om några decennier navigerar den första segelbåten över Vaiaku. Och någon ska peka ned i vågorna och säga: Därifrån kom vi. Ur djupet. De Profundis.

Av Douglas Modig 28 nov 2001 11:33