Mulliga mansgrisars årsmöte

Och jag var servitrisen som hade nöjet att bistå dessa båda utopier med förfriskningar.

Jag äntrade rummet som kallas "myskoxen" med brickan i högsta hugg. Mina högklackade skor gjorde inget väsen av sig när dom borrade sig ner i den mjuka mattan. Räkmackorna var fyllda enligt önskan och när jag såg dom runda riddarna vid det fyrkantiga bordet förstod jag varför. Kungen satt som sig bör vid kortsidan och när jag serverade honom kände jag hur hans ena hand gled över mitt nylonförsedda ben. En liten darrning av förtret tryckte jag snabbt undan medan jag log och hoppades att majonnäsen var tillräckligt fet för att proppa igen vitala ådror.

När jag serverat bordet runt, längtade jag efter både en kall dusch och en smula frisk luft. För den stank. Av härliga diskussioner som bland annat berörde den nya sekreteraren på firman. Hon hade enligt kungen dom attribut som krävs: Stora bröst och sugvänlig mun. Att hon dessutom hade både datavana och småhes röst var ytterligare plus. Även planeringen av den årliga firmafesten hann dryftas. Eftersom kärringarna i år inte var medbjudna till Köpenhamn fanns det goda förutsättningar att besöka strippklubben dom gått miste om i fjol.

När jag äntligen kommit ut ur gaskammaren och hunnit tillbaka till köket, stod nästa bricka på tur. Den var laddad med kycklingsallad och ramlösa. Ordern var enkel, andra konferensvåningen, rum "Svalorna".

En hastig blick på klockan talade om att kvällens sista uppdrag låg på lut och med en lättnadens suck balanserade jag upp brickan till tvåan. Jag knackade på dörren medan jag samtidigt föste upp den. Därinne var det livat värre. Ett tjog med kvinnor stod lutade över bordet, där en hög med papper låg huller om buller. Jag harklade till och blickarna som mötte mig var inte nådiga. Uppifrån och ner betraktades jag och jag kände ordet förrädare stånga mot min panna. Förvånat kände jag hur mina kinder blossade till och utan ett ord serverade jag dessa fientliga kvinns.

Jag hade hunnit halvvägs när jag insåg att dom planerade en auktion. Målet var bestämt och nu smiddes det så järnet glödde. Innan jag hunnit samla mig brast jag ut i ett gapskratt när det stod klart att porrklubbarna i Köpenhamn var det bullseye dom tänkte träffa. Deras förtret ven som pilar i luften när jag inte kunde sluta. Stammande bad jag om ursäkt och backade ut ur rummet.

När jag kom tillbaka till köket gick jag in i sidoförrådet och plockade ner ett par överblivna sprayburkar i min bag. Jag tog på mig ytterkläderna och smög mig ut på parkeringen. När jag var färdig med mitt alldeles egna lilla uppdrag lyste stora oranga blommor upp dom annars så grå och tråkiga bilarna.

Nog för att jag hyste små förhoppningar om att någon av dom skulle förstå vinken, men skulle bara en av dom inse att världen inte kan målas i bara svart eller vitt, skulle det innebära ett aldrig så litet framsteg.

Av Lena Vikberg 26 nov 2001 17:19