Jonas Gardell, en allkonstnär...

Jonas Gardell är en provocerande och spektakulär människa. Hans hävdelsebehov och uppmärksamhetskrav kan för många människor bli för mycket. Hans ständiga homosexanspelningar och fjolligheter upprör säkerligen, lika mycket som de roar.

I Markus Hankins artikel "Jag genomskådar Gardells komikerbluff" citeras jag två gånger. Det är jag som benämns som "Gardellfantasten".

Fantast, det vill säga motsats till realist. Jag är ingen fantast av någonting, men jag beundrar Gardell.

Jag beundrar hans författarskap, hans böcker och hans person. För nästan 20 år sedan debuterade han med "Passionsspelet". En vacker skildring om en familj och homosexualitet. Ingen av mina personliga favoriter men helt klart läsvärd. Därefter har han skrivit i kronologisk ordning: "Odjurets tid", "Präriehundarna", "Vill gå hem", "Fru björks öden och äventyr", "En komikers uppväxt", "Frestelsernas berg", "Så går en dag från våra liv och kommer aldrig åter", "Oskuld och andra texter" samt den senaste "Ett ufo gör entré".

Därtill även textsamlingar som "Mormor gråter och andra texter" samt film och teatermanus. Där kan nämnas den kritikerrosade "Pensionat Oskar" men även "Cheek to cheek".
Gardells författarskap är nyanserat och mycket skickligt. Han är väldigt bra på att varva sorg och glädje. Små och större ting. Människor och natur. Hans talang ligger just i att det aldrig blir för mycket av någonting. En annan egenskap som han flitigt använder sig av är den svarta humorn som genomsyrar i stort sett allt han skriver.

"Vill gå hem" är en fantastisk skildring av systrarna Rut och Rakel, vars livsöden tett sig så fruktansvärt olika trots deras släktband. Boken är tragikomisk, men även varm och går in på djupet i kärlekens lidande och barndomens kval. Daniel som är Ruts son följs parallellt med systrarnas liv. Boken hör klart till en av hans bästa.

"Fru Björks öden och äventyr" handlar om en medelålders kvinna som får nog och reser till Italien där hon äntligen kan få sitta på spanska trappan och äta glass. Den är väldigt rolig men även allvarlig. Det är inte konstigt att medelålderskvinnor läser Gardell. Han är oerhört medveten om deras tänkta eller påhittade livssituationer och han skriver med en sådan passion att det är lätt att räkna ut att han har starka band till sina imaginära karaktärer i böckerna.

"En komikers uppväxt" blev Gardells stora genombrott som författare. Den speglar hans generations uppväxt i en fictionförort, vid namn Sundbyberg. Det surrades mycket om det inte var någon form av barndomsskildring eller biografi. Gardell dementerar det, men säger även att allting är äkta även om det inte är sant.

De flesta har läst denna bok och visst är den oerhört bra. Särskilt för dom som kan känna igen sig i den. Juha och hans liv, som klassens föraktade pajas. Hans överlevnadskamp för att bli accepterad och erkänd. Detta är någonting många kan känna igen sig i. Även många av de andra barnen skildras och väcker säkert många tårar, såsom skratt. Boken är tragisk rakt igenom men Gardell vågar ändå låta humorn löpa som en röd tråd. Skildringarna av färg-tv och Juhas finska mamma, hans ambivalenta pappa och lillasystern Marianne, är både charmiga och roande.

Jag vill påstå att detta är hans bästa bok, då den känns väldigt äkta. Men med en författare som Gardell, som lyckats åstadkomma så pass mycket bra och läsvärd litteratur, är det svårt att säga vilken bok som är bäst.

Romanen "Så går en dag från våra liv och kommer aldrig åter" är paradoxalt nog väldigt underhållande med tanke på titeln. Här följs jakten efter mjölk med längst bäst-före-datum och Pias envetna kamp för att överleva vardagligheten och tristessen. Hög igenkänningsfaktor, that is!

"Oskuld och andra texter" är en fantastisk bok. Vi får följa med författaren på resor till städer som Amsterdam, Bangkok, Hamburg, New York med flera. Skildringarna är både träffsäkra och bra. Den mest pedagogiska boken skulle jag vilja påstå. Sista delen är utflippad. Det är mest flummande kring existentiella frågor och Gud och hela den baletten. Reseskildringarna är dock suveräna och ett klart måste för den som vill läsa Gardell. Den senaste boken "Ett ufo gör entré" som kan tolkas som en fristående fortsättning på "En komikers uppväxt" är bra. Inte jättebra men läsvärd. Det är roligt att tas tillbaka till Sundbyberg och se vad det blir av Juha och alla de andra. Man kan se boken som Juhas revansch då han går från tönt till lite hippare, med ring i örat och Bowie-tröja. Den är likaså ledsam men framförallt väldigt rolig.

"Juha får 100 kronor i månaden för att sluta röka, det räcker precis till 5 paket cigaretter"

Hans övriga texter kan "Mormor gråter" nämnas som inte många kan ha missat vid det här laget. En fantastisk skildring av ett makabert julfirande i en "helt vanlig familj". Hans film "Pensionat Oskar" är en oerhört välspelad och välskriven berättelse om en kärnfamilj och pappans senare kärlek till en yngre man. Även "Cheek to cheek" med Ernst-Hugo Järegård och Lena Nyman i rollerna, är en fantastisk berättelse om en dragshowartist. Om sorgsen glädje och misslyckanden. Den gjordes för tv och passade utmärkt i rutan.

Visst använder Gardell sig av det faktum att han är homosexuell och det återfinns i en del av hans texter. Dock anser jag att det aldrig bli störande eller överdrivet.

Gardell som komiker är en annan saga. Jag tycker han är väldigt modig. Visst sjunger han dåligt och på äldre dar har han blivit mer populistisk och kändisgalen. Dock ska vi inte glömma att han är träffsäker, skicklig, rapp och väldigt impulsiv. Han roar men samtidigt kanske planterar ett frö eller väcker tankar hos sin publik. Att jämföra honom med vanlig ståndis-komik är absurt, då denna endast har i syfte att roa för stunden. Gardell vill och vågar väcka tankar och ger budskap. Hans författarskap är givetvis det mest lyckade långtidsarbete han gett sig in på men för honom är det viktigt med scenen och publiken. Den direkta feedbacken och responsen.

Jag tycker inte det stör särskilt mycket att det ibland blir tramsigt och lite fånigt. Jag finner honom både rolig och rörande. Den senaste föreställningen "Livet" är förträfflig och det bästa jag sett med honom hitintills.

Man behöver varken vara fikus, "fantast" eller medelålders för att beröras av, eller läsa Jonas Gardell. Det räcker med att man vill ha något bestående och tänkvärt!

Av Jens Larsen 21 nov 2001 15:23