Du skjuter mot fel mål, Monica

Än en gång skriver Monica Bodling en lång artikel om vad feministerna tycker och hur fel det är. Än en gång skulle jag vilja försöka förklara för henne att det inte går att säga att alla feminister nedvärderar moderskapet och anser att "kvinnor och män ska leva som om barnen inte fanns".

Feminism är en rörelse för män och kvinnors jämställdhet. Det är det enda åsikt som alla feminister kan sägas ha gemensam. Sedan finns det massor av olika grenar, lika många som det finns feminister egentligen. Vissa vill att samhället ska se ut och fungera på ett sätt, andra tycker helt annorlunda.

I den senaste artikeln lyckas Monica Bodling lite halvt göra klart att det är s- och v-feministerna, i alla fall de högt uppsatta, som är hennes måltavla. Men fortfarande skriver hon att feministernas idealsamhälle ser ut på ett visst sätt och att hon vet precis hur det ser ut. Det finns precis lika många idealsamhällen som det finns feminister tror jag. I samband med boken Fittstim, en feministisk antologi, intervjuade jag Karolina Ramqvist. Hon sa då att hon tyckte att det var så synd att de kvinnor som skrivit i Fittstim buntades ihop, och att deras samlade åsikter markandsfördes som "Fittstimsfeminism". Fittstim var en antologi, och ingen ideologi, vilket man kunde få intrycket av i media. Kanske av män som kände sig hotade, och därför försökte nedvärdera de medverkandes åsikter och ge bilden av att det var bara ett gäng skrikiga tjejer, som inte hade några anhängare i resten av Sverige.

Så är det inte. Det finns feminister överallt, i alla led och samhällskikt i dag. Och det känns väl ganska självklart att en moderatkvinna kan vara feminist, lika väl som att en socialdemokratisk kvinna kan vara det, och ändå behöver de inte tycka lika om precis allting. Den åsikt de delar är att män och kvinnor ska vara jämställda.

Monica Bodling har även en lång utläggning om vårt biologiska arv, och om våra hormoner som sägs vara avgörande för valet att föda eller inte föda barn. För din upplysning Monica, så finns det en gren av feminismen som kallas särartsfeminism. Dessa feminister betonar just det du framhäver, att män och kvinnor är olika och att vi ska bejaka våra olikheter samtidigt som vi uppvärderar de kvinnliga egenskaperna.

Själv tycker jag kanske att förklaringen att "tjejer leker hellre med dockor och killar hellre med bilar" är ganska tam. I varje leksakskatalog finns vissa sidor ofta rosatonade med dockor och dockskåp, och bilder på söta flickor som leker snällt med detta. Sen kommer killsidorna blå förstås med bilar, flygplan och kanske en och annan legoborg. Med killar framför förstås. Att en liten flicka skulle välja att leka krig alldeles ensam i blå kläder när hon hela tiden blir inpräntad att hon ska tycka om dockor och rosa, det är väl ganska osannolikt? Och det beror nog inte på hur många "kvinnliga hormoner" hon har.

Könsrollerna är otroligt djupt befästade, så djupt att det antagligen inte går att spåra dess ursprung. Men visst är det synd att alla människor i hela sitt liv ska behöva känna sig hämmade, inlåsta i ett fack? Det tycker i alla fall jag.

Och att du Monica vill vara hemma och vårda dina barn har jag full förståelse för. Men du skjuter mot fel mål. Du kan inte ge alla världens feminister skulden.

Av Anna Holmqvist 19 nov 2001 09:35