Den irriterande instängdheten

Han är inte speciellt stormförtjust i att den där underliga tjejen nästan alltid ska slå sig ned bredvid honom när han åker med bussen till sitt arbete om morgnarna. Även fast det oftast finns andra platser lediga, så väljer tjejen att sätta sig bredvid just honom. Varför gör hon egentligen det? De känner ju inte varandra.

Han kan inte förstå varför det skulle vara roligare att sitta bredvid honom än någon annan. Kanske är det för att det nästan bara är äldre människor som åker med just den bussen, och hon vill kanske prata med en människa i hennes egen ålder, och det är ju förståeligt. Han kan gissa att hon är i 25-årsåldern, även om det bara är en vild gissning, hon ser ut att vara i den åldern tycker han, själv är han 22 år.

Det är mycket ofta han känner obehag när hon kommer och slår sig ned på sätet bredvid med en rasande fart, precis som om någon annan skulle hinna före. Han tror förresten att det är något fel på henne, hon beter sig ju inte riktigt som andra människor brukar göra. Det som gör att han känner så mycket obehag när den här tjejen närmar sig honom är att hon alltid ska prata med honom om allt möjligt, och det har han inte lust med. Hon bara pratar och pratar om helt oväsentliga saker, för honom i alla fall. Han vet aldrig hur han ska bete sig när hon sätter igång och pratar om hennes förbannade syster som bor i Paris och som hon snart ska åka och hälsa på, som om han brydde sig om det, vad är det som får henne att tro att bryr sig om hennes syster som bor i Paris, Men han känner att han måste svara när hon frågar honom något, annars vore man ju väldigt stram brukar han tänka. Men oftast blir det bara något knappt hörbart mummel, som han själv inte kan tolka. Han vet egentligen inte vad som får honom att tro att det är något fel på henne, det är väl bara hennes sätt som gör det, tänker han.

Han brukar tänka att det kanske är honom felet sitter hos, eftersom han inte uppskattar dessa morgnar, med henne sittandes på sätet bredvid. För egentligen är hon ju rätt söt med sitt tjocka mörka hår, och sina stora bruna ögon. Dessutom luktar hon rätt gott också, hon luktar vanilj. Vem som helst skulle väl bli glad om det kom fram en söt tjej och började prata, men inte han. Hna tycker att hennes skönhet är underordnad hennes dryghet. Men det är väl så att han helt enkelt inte tycker om att prata med främlingar bara sådär. Men han kan väl knappast vara ensam om att ogilla när jobbiga främlingar kommer fram och pratar om deras liv, som om det vore så jävla intressant.

Ofta brukar han försöka koncentrera sig på något annat, när hon sitter och babblar. Han brukar försöka fly in i sin egen värld, som ingen annan får ta del av. Men hela tiden blir han påmind om den konstiga tjejen som han tror bär namnet Klara, han såg det när han sneglade på hennes busskort en gång för längesedan. Alltid väcks han i sitt dagdrömmeri av att det strömmar ut en massa onödigt trams från henens käft. Men varför ska han egentligen vara så elak? Är det verkligen bara en massa tjafs som strömmar ut från hennes mun, överdriver han inte lite nu?

Det är inte ofta han är trevlig tillbaka, men varför ska han egentligen vara det, vad skulle han tjäna på det, brukar han tänka. Han tycker verkligen att hon är konstig, det är få människor som beter sig som hon, eller kanske det bara är i Sverige som den saken gäller. Det är troligt att det är så. Själv har han ju aldrig varit utomlands, så han vet ju inte hur människor i andra länder beter sig mot varandra.

En dag i mitten av januari, när det är sådär riktigt kallt som det brukar vara i januari, kommer han på sig själv med att undra var den där busstjejen håller hus,. han har ju inte sett henne på en hel vecka. Visserligen har det ju varit rätt skönt, men han kan helt enkelt inte låta bli att fundera över var hon kan tänkas hålla hus. Men vad fan, varför bryr han sig? Hna skiter väl ihenne, men han kan bara inte låta bli att undra. Han kan absolut inte låta bli att undra var hon är. Äh , kanske är hon hos sin syster i Paris. Det skulle mycket väl kunna vara där hon håller hus.

Av Marlene Selin 19 nov 2001 15:54