Skulle tisse og fandt liget

Varför skola människor strida och såra varandra - denna fråga ställde jag mig går på tåget till Kastrup. En tidigare resenär hade lämnat dagens B.T. Tio centimeter höga svarta bokstäver kungjorde att mannen som fann liket skulle pissa. En 15-årig knivmördad flicka som varit försvunnen hittades nu i en park av ett pissnödigt fyllo. Ingenting tycks hejda rubriksättare. Jag känner bara medlidande med flickans vänner - släktingar samt övriga mig inräknad som skall ta del av denna tragedi på ett så ovärdigt sätt.

Vi har oss själva att skylla. Jag har lärt mig hyfs och takt - artighet mot såväl äldre som kvinnor. Öppna dörren och släppa in såväl flickor som kvinnor först ligger i blodet fast det ibland isas. För en tid sedan var jag på väg in i badhuset för att vattengympa - bakom kom fyra skolflickor i tonåren. Jag höll upp dörren och steg till sidan - de tre första såg mig inte - den fjärde såg upp och sade: "gubbajävel!" Fyra flickhuvud böjdes samman och fnissade. Kanske var det första gången i livet de mött artighet.

Tittar man på dagens TV-reklam så är det ingenting som är mer ouppfostrande. Barn stänger kylskåpsdörren med en klackspark, drar in lera på golvet och en leende moder torkar upp efter hund och son. I all oändlighet ser man exempel som är förgrysande.

Nu kom jag ifrån ämnet - brukar göra det - jag är uppfostrad med att uttrycka mig verbalt med det resultat att på ett möte då jag begärde ordet ropade en av mina vänner: "Herr ordförande - ge honom det inte - Du får det aldrig tillbaks!"

Därför kan det jag skriver ibland missförstås. Jag får skylla mig själv - för som min son brukar säga: Den pil som är avskjuten kan man inte få att vända. För en del år sedan - då varningar till hustrun och även mig själ var att skaffa inte dator - dels är han för gammal att lära sig och era nerver kommer inte att stå ut mens han lär sig. Då jag aldrig lyssnat på råd gav jag mig en själv i julklapp.

Efter ett år var det dags för klapp två. Telia sålde modem för 1 krona mot att jag i viss tid skulle använda mig av deras tjänster. Så skedde och äventyren började. "Chatta" blev aldrig av intresse - det enda jag fick ut av det var att jag skrev min första och enda limerik. Alltså har jag skrivit två.

Det var en påg från Skåne
som började chatta
tills långt ut på natta
och kunde ej fatta
han inte längre såg sol eller måne.

Hittade Passagens konferens 35 som var ganska trevlig.
Så öppnades 55 och här var liv och glada dagar - fick många vänner som jag fortfarande håller samman med. Tyvärr dök det upp personer som inte gillade denna trevliga mötesplats för oss. Kort och gott den saboterades och självdog då vi drog oss ut en efter en. Vet inte men troligt är att den ännu inte har återuppstått.

Så hittade jag Sourze ett i mitt tycke den bästa nättidning att skriva i för en som mig. Lämnar mina bidrag - får ibland 25-30 läsare - någon gång en kommentar - även mail har anlänt. Jag stormtrivdes - tills jag började irriteras över att vissa titlar var så grova att även en härdad
sjöman började förvånas över råheten.

Jag behöver inte läsa - helt rätt - jag är här och lockar hit vänner men det är ju så: "Säg mig vem Du umgås med - då sägs det vem Du är."

Den sista spiken var: "gamla stinker - utrota dem." Tyvärr är det sådana inlägg som förstör och då hjälper det inte hur mycket en kunnig och driftig redaktion kämpar - för mot dårar strider även gudarna förgäves.

Nu finns det övervägande - kunniga - roliga - intressanta skribenter som under dessa fyra månader jag varit här - fördyrat min telefonräkning genom sina inlägg. Därför är min stora förhoppning att Sourze skall få behålla sin fina stil och författare. Har inlägget stört någon så var det meningen - om inte tack.
Ha det alla.

Av Lennart Ekman 17 nov 2001 17:27