Doping på Sourze

Ludmila är dopad. Suget efter framgång och berömmelse har skördat ännu ett offer. Hon avslöjades som Fuskare och nu är hon ingenting annat än en usel stackare som, likt en viss Usama bin Ladin, måste gömma sig undan för att inte slaktas.

Dopingdebatten tog fart och Sveriges alla idrottsmän fick bråttom att bedyra sin heder och ärlighet för att inte själva falla för misstankar om dopingbrott, då det från många håll dök upp påståenden om att alla elitidrottare var tvungna att ta otillåtna preparat för att nå framgång. Huruvida dessa påståenden är sanna låter jag vara osagt i denna artikel.

Dopingen har nämligen hittat fram till skribenterna på Sourze! Marcus Priftis avslöjar i sin artikel "Så fuskar du med läsarräkneverket!" hur man med hjälp av olika kakor cookies kan öka läsarantalet på sin artikel. Detta har länge varit kännt inom vissa kretsar och kan därför, i all hemlighet, ha förekommit under en bra tid här på Sourze. Säkert är det mycket svårt, om inte ens omöjligt, att bli avslöjad.

Vidare berättar Priftis att om man är lite flink på att programmera så borde man med lätthet kunna utveckla ett program, som med hjälp av ett musklick hastigt och lustigt generar ett valbart antal läsare till utvald artikel. Det är alltså skrämmande sofistikerad doping det handlar om.

I kommentarerna till artikeln ser man plötsligt hur den undre världen blottar sig, hur den i sin trötta överlägsenhet gäspar och suckar åt Marcus Priftis tröghet. Stämningen bland kommentarerna kan sammanfattas med meningen "Kom du på det nu?" följt av teatraliska gäspningar och suckar. Vem vet hur utbredd dopingen på Sourze är? Förmodligen är det inte många som har anammat de metoder som finns, men den tystnad som rått hittills tyder på att expertisen hållt fuskarna bakom ryggen.

Alla som skriver på Sourze, alla som någon gång fått uppleva den härliga känslan som infinner sig när läsarantalet till deras artikel stegrar och kommentarerna regnar in vet hur lätt det är att bli beroende av framgångens sötma. Febrilt ägnar man dagarna åt att tänka ut nya geniala artiklar. Och så kommer man på ett koncept, en idé dyker upp i huvudet och man ser sig själv bada i ära och berömmelse. Sedan ägnar man alldeles för lång tid till att skriva ihop sitt magnum opus, som enligt en själv är det bästa som skådats på Sourze. Man trycker på "Publicera" och låser där efter upp dörren, bakom vilken man tror sig ska finna en värld av omåttliga hyllningar och flera skriftliga erkännanden som gör en till ett legitimerat geni. Alla skribenter vet sedan vilken besvikelse det innebär när man bakom denna guldkantade dörr bara finner några vissna buskar och ett väntande träsk där ens artikel, ens mästerverk, sjunker ner och försvinner med ett läsarantal som stannar på en tio-tolv stycken.

Att genom doping sprida ljus över sin mörklagda artikel, och få den att synas i Hetast-spalten, kan alltså vara en lösning lätt att ta till. Med lite hjälp kan man kanske få fler läsare att inse hur bra man är. Det handlar inte om att ge sin artikel tusentals "falska" läsare, utan bara att få den att synas lite mer.

Det kan kanske vara farligt att avfärda det hela, som om möjligheten inte skulle utnyttjas av Sourzes "ärliga" skribenter. Dopingen inom idrottsvärlden har visat hur lite man kan lita på de som man hyllat, på de som man utsett till det godas representanter. Idag vet man vilka vägar dessa kan ha tagit för att komma dit. Vem vet vilka vägar skribenterna på Sourze utnyttjar för att stilla sina behov? Marcus Priftis har belyst en väg, Belinda Olsson, chefredaktören, suckade och skrev att det fanns fler. Förhoppningsvis tyder Belinda Olssons inställning till det hela att olika former av doping på Sourze förekommer i väldigt liten utsträckning. Men möjligheterna finns där, och vem vet hur utbrett det kan komma att bli? Det handlar trots allt om ära, berömmelse och pengar.

Av Arvid Jurjaks 15 nov 2001 17:14