Sverige, en polisstat?

På elva år har lika många människor dödats till följd av polisen i Sverige. Några märkvärdiga fall har vi i.

· Karlstad, februari 1990: En 26-årig rymling från fängelset ska visiteras av två polismän. Under visiteringen går ett skott av och träffar mannen i bröstet. Polismannen som avlossade skottet fick villkorlig dom för vållande till annans död

· Kyrkhult i västra Blekinge, oktober 1999: En piketstyrka tar sig in i en 46-åring lägenhet när poliserna tror han sover. En polis skjuter mannen i magen efter ett uppfattat hot.

· Kalmar, maj 2000: En misstänkt 19-årig biltjuv skjuts till döds. En polisman åtalas för vållande till annans död, men friades av tingsrätten som ansåg att han handlat i nödvärn.

· Vikbolandet i Östergötland, mars 2000: En 31-årig man sköts i ryggen när han skadad försökte springa ifrån en polisman. Polismannen dömdes i hovrätten till fängelse i ett år och sex månader.

· Jönköping, mars 2001: En kurdisk flykting skjuts till döds på nära håll. Flyktingen hade med en kniv hotat ta livet av sig och tumult utbryter när han försöker fly. Den 57-årige polismannen åtalas för grovt vållande till annans död och grov misshandel. Den åtalade polismannen frias i tingsrätten, då denna menar att polismannen sköt i nödvärn.

I Sverige är vi inte alla lika inför lagen. Detta är ett av många kännetecken på en polisiär stat. Jag menar absolut inte att Sverige är en polisstat.

Det bör tilläggas att den svenska poliskåren har ett väldigt stressigt och tungt arbete. Efter Malexandermorden är det fullt förståeligt att de svenska poliserna lever i rädsla och skräck.

Detta kan dock inte förklara eller upprätta deras uppenbara missgärningar och brott.

I Göteborg var stämningen och trycket på polisen unikt. Det är svårt att inte se till helheten. Polisen var underbemannade, stressade och pressade på alla sätt. Efteråt kan man se det som lagom naivt att lilla Sverige inte inser vikten av andra medel, såsom vattenkanoner mot upprörda folkmassor.

Nåväl, stormningen av Schillerska och Hvitfeldtska gjorde inte polisens sak bättre. Landets insatsstyrka gjorde bort sig, samtidigt som oskyldiga ungdomar mer eller mindre misshandlades oprovocerat. Där begick polisledningen ett radikalt misstag. Stämningen efter stormningarna var hätsk och otäck.

Skottlossningen kan man tycka hur mycket som helst om. SVT likaså. Det kvarstår dock fakta att Hannes Westberg blev skjuten mot kroppen. Vilket enligt polisens egna instruktionsböcker är den absolut sista utvägen, eftersom det kan leda till döden. Med tanke på polisens ammunition som har sprängverkan, hade givetvis ett skott i benet räckt. Om det nu skulle skjutas överhuvudtaget.

Michael Lundahl gör i sin artikel "Varför sköts Hannes inte tidigare" det väldigt klart för sin inställning till det hela.

"Hannes Westberg utsatte människor för livsfara. Varför sköts han inte tidigare? Varför sänkte de inte honom redan då han plockade upp andra stenen? Polisen har som PLIKT att skydda och utnyttja det våld som krävs för att lösa denna uppgift. De skulle ha skjutit snabbare."

Det är lätt att resonera i efterhand. Givetvis befann sig polismännen i en fruktansvärd otäck och svår situation. Med en kollega nere måste de dels försvara honom och stävja upploppen. Dock utgjorde Hannes Westberg ingen livsfara. Detta framkommer tydligt på tv-bilderna och detta borde polismannen även ha insett. Ett skott mot kroppen är i denna situation oförsvarligt.

Sverige och det svenska rättsamhället står inför nya problem. Om rättvisan ska gälla alla även dem som påstås upprätthålla den, måste mord begångna av poliser utredas grundligt och bestraffas, efter bevismaterial och vittnen.

Att vara polisman måste vara ett oerhört svårt yrke. Att få använda våld i sin yrkesövning är de ensamma om i ett civilt samhälle. Dock har alla ett val. Val att bli polis. Val att skjuta eller inte. Val att ta ansvar för sina handlingar.

Polisen har ett stort ansvar inför allmänheten. Min generation och många unga, även opolitiska, ser inte att polisen tar sitt ansvar och står för sina handlingar. Jag vill känna ett förtroende för poliskåren. Allt för många exempel talar tyvärr för motsatsen. Särskilt då man bor i Malmö.

För mer information om just Göteborg så har Ordfront magasin en utmärkt artikel om händelserna och allt runt omkring dramat. Skriven av Dan Josefsson och Fredrik Quistbergh.

Källor: TT, Sydsvenskan, Ordfront magasin nr 9-2001

Av Jens Larsen 14 nov 2001 16:14