"Toppning" inget större problem

Några fakta som alltför sällan kommer fram i debatten gällande "utslagning" och "toppning" inom idrotten är:

1. Fram till för cirka 15 år sedan var det ingen diskussion gällande: "Alla skall få spela". När jag utövade barn- och ungdomsidrott 60- och 70-talet så var det helt självklart att de bästa spelade. Vad jag vill ha sagt med detta är att utvecklingen i motsats till vad som ofta sägs inte har gått "åt fel håll".

2. Att, som vissa klubbar som har ett mycket stort antal barn i varje årskull, dela upp dom efter färdighet är enligt mig bra av följande skäl: Olika barn utvecklas i olika takt, vissa mognar senare än andra och behöver därför träning som är anpassad till den nivån; Om man är född sent på året, om man har börjat idrotta senare än andra eller om man helt enkelt lite mindre "duktig" för stunden, så lär man sig inget på att träna med barn som är mycket längre fram i sin utveckling.

Det är mycket bättre att barnet i lugn och ro får utvecklas i sin takt i en omgivning som är någorlunda jämbördig.
Att dela upp barn i nivåer är inte samma sak som att slå ut dom, tvärtom.

3. "Alla" blir så upprörda när toppning och idrott nämns. När det gäller balett, musik får alla vara med i ett band som hållit på och övat i flera år, även om dom inte har spelat en ton i sitt liv? självklart inte, etcetera, finns denna debatt överhuvud taget ej - varför?

4. Idrotten är en verksamhet som till absolut största delen bygger på frivilligt oavlönat arbete. Dess sociala betydelse kan väl ingen förneka. Det finns naturligtvis fel och problem inom idrottsrörelsen, som självklart bör debatteras, men det vore roligt med lite balans.

5. Massmedia är imponerande hycklande i toppningsdebatten. Min lokala blaska - GP, kan ena dagen förfasa sig över toppningen för att nästa dag hylla segrarna i sin egen hockeyturnering med bild och reportage.

6. Jag tror att det största bekymret finns i föräldraledet. Föräldrar vill att barnen skall träna i elitklubben.
Föräldrar drömmer om en son som skall bli proffs.
Föräldrar är dom mest besvikna vid förlust.
Föräldrar ställer dom största kraven.

De flesta klubbarna och ledarna är betydligt sundare i sin inställning än vad Mamma och Pappa är - jag lovar.

7. Olika klubbar har olika mål och syften med sin verksamhet. Det är klubbens skyldighet att vara tydlig med detta här brister det en hel del. Det är föräldrars skyldighet och rättighet att välja den klubb som dom tror passar barnet bäst.

Avslutningsvis vill jag bara säga att problemet med "utslagning" och "toppning" i alltför tidig ålder finns. Problemet är dock väldigt mycket mindre än debatten vill ge sken av.

Av Peter Horal 13 nov 2001 16:37