"Kvinnan är en styggelse inför vår Herre"

Kvinnor har aldrig orsakat mig armbrott - men allvarliga förvirringar då och då.

Första gången som jag minns var i mycken ung ålder. Jag hade cyklat till Lomma och här slagit upp mitt tält vid anvisad plats i en strandskog. Lomma var förr en välbesökt badort - strax utanför Malmö - med dansbana och nöjesfält. Hit kom jag en lördagsafton. Dansbiljetter inköptes och en av de vackra flickorna uppvaktades med en djup bugning samt ett artigt: "Får jag lov?" Det fick jag och vi trådde flera danser. Någon vidare dansör var jag inte - men tavlan över musiken som tändes före varje dans hjälpte. Vals, tango och foxtrot - gick relativt - men lyste det polka - lämnades dansgolvet fortare än kvickt. Jag vill minnas att mina surt förvärvade slantar - intjänade i sommarvärmen vid Druvans koleldade spis - räckte till varsin läsk.

Sista dansen var min och detta betydde att jag skulle följa henne hem.

Vi ledde våra cyklar utmed stranden och då vi gick förbi mitt läger ville jag visa detta - även insidan var av intresse. Inpackade i filtar med mera satt vi här och småhånglade. Likt den Casanova jag trodde mig vara blev jag djärvare. Då jag erfor att mina känslor var besvarade seglade jag på moln. Just då jag skulle njuta kärlekens frukter blev jag avbruten vid att hon ställde en fråga - på bredaste skånska: "Du - låste jag min cykel?"

Denna nyktra fråga skulle naturligtvis kontrolleras - varvid jag fick krypa ut och betitta cykelskrället. Inkommen igen var all lust för fortsatta kärlekslekar från bådas sida försvunna.

Kvinnor har förmåga att få sista ordet på flera sätt. Mor och far hade inte många - men dock ibland olika meningar. Då tonerna blev höga spände mor ögonen i far och väste med hotfull röst: "Edwin - ett ord till och jag är änka." Därmed var dispyten avslutad.

Före 50 år hade jag druckit té två gånger - en gång med och en gång utan brännvin. Jag tyckte det smakade lika illa båda gångerna.

Efter ett TV-program fick hustrun för sig att vi skulle må bättre av té än kaffe så - för att inte dö av vätskebrist är jag tvungen att dricka detta omanliga blask. Därtill kommer de olika blandningar - nu sist har någon sadist till professor blandat några blad av olika härstamning.

Han har troligen aldrig smakat sitt te själv - men han känner kvinnorna och sitter säkerligen någonstans och njuter av deras pengar.

Morötter hade jag inte ätit sedan jag började kunna försvara mig.

En veckotidningsdoktor skrev att för tidig död orsakas av att man inte äter morötter som innehåller massor av fibrer. En tallrik med rårivna rötter - som trots detta skall tuggas - ingår i varje middagsmål.

En gång ringde telefonen och min portion åkte i slaskspannen. Detta upptäcktes och ingen dessert utportionerades till mig denna dag.

En annan märklighet är att alla mina älsklingsrätter är strukna från matsedeln av den orsaken att "Vi tycker inte om dem."

Skall vi till stan för att flanera eller liknande - behöver hustrun två timmar i splendid isolation för att bli färdig. Detta tackar jag för - då går tiden framför Macen. 10 minuter före avgång varskos jag.

Sakta vi går genom staden - ibland upptäcker jag en förvånad kvinna vid min sida. En ny hustru har dykt upp.
"Förlåt jag trodde vi var gifta", säger jag och deras omdöme om min person vill jag inte veta. Det är inga problem att hitta hustrun - bara att gå bakåt och titta in i närmaste kläd eller skobutik. Jo då - mycket riktigt här finns hon. Troligen är det rea eller annat billigt för alla provhytterna är upptagna. Kvinnor springer ut och in med olika plagg. Andra män står likt mig och väntar.

Nu finna chansen för lite "karasnack". Plötsligt kommer hustruns hand ut och en begäran om att leta efter samma plagg och hänga tillbaka dem jag får. Detta är inte roligt att stå samman med andra damer och leta bland kjolar - blusar eller långbyxor. Trots att hon i alla år använt 38 och dessa är slut försöker hon pressa sig ner i en 36:a.

Alla fabriker har inte samma mått påstår hon. En 40:a kan med enkla medel läggas in om så skulle vara.

Samma kvinna som kärleksfullt sköter vårt hem är inte inte lik sig i affärer med klädesplagg. Ligger det något i en korg där allt är av samma sort skall tydligen det som ligger underst vara bättre - nästa dam gör samma sak och den från början så snygga korgen liknar snart "Jerusalems förstöring."

En blus snyggt inpackad från fabriken skall öppnas och kontrolleras. Faller den i smaken och skall inköpas får inte denna vara obruten.

Jag har funderingar och i bastun om lördagar frågat andra äkta män och ingen begriper. Varför måste kvinnor använda två timmar hemma - när de sedan klä av och på sig 25 - 30 ja ända upp till 40 gånger i en provhytt på några eftermiddagstimmar.

En annan fundering. Inte ofta men ibland vill det "lilla livet" bestämma vad vi skall titta på i TV. Naturligtvis är jag fullständigt ointresserad av dessa program. Efter en stund hörs små "näsljud" som förklarar att nu är det dags att byta kanal. Sänka ljudet och klicka på min egen kanal. Omedelbart hörs protester och retur till hennes program.

Efter någon sekund nya ljud som förklarar att "John blund" har kommit. Jag har ofta frågat - varför kan Du inte sova till program jag tycker om? Något svar får jag inte.

Alla kvinnor jag känt har ett konstaterande språk och inte frågande.

Förra veckan snavade jag över en kantsten i Playa del Ingles. Framrusande för att hjälpa - sade kvinnan i mitt liv: "Du slog Dig!"
Det hade varit lättare att svara om hon frågat: "Slog Du dig?"

När vi ätit middag skulle det vara skönt med en lur. 5 minuter på den lille visaren som far brukade säga. Det kan vi göra när vi blir gamla blir svaret. Då ilsknar jag till och säger: "I de 45 år jag känt din bror sover han till middag varje dag!" "Ja - men han behöver det!",svaras det.

För många år sedan - vi hade nyss fått vår första bil - en Opel med panoramavindruta.

En kortsemester till Dalarna bestämdes. Där besöktes gamla kyrkogårdar - museer - Larsson - Zorn - Rottneros samt
Selma Lagerlövs hem.

På trappan ställde jag raringen för att porträttera henne som minne av en oförglömlig tur. "Har Du fler döingar vi skall besöka eller kan vi köra hem?", kom det lite syrligt.

Ibland frågar jag om saker i hennes logik. Hon tittar medlidsamt på mig och säger: "Jag kan inte förstå att en enda människa kan vara så dum som Du?"

Och visst har hon rätt - visst är jag en gnällspik som orkar sitta och skriva ner allt detta - nyss hemkommen från tre veckor samman med min älskling på soliga Gran Canaria.

Av Lennart Ekman 12 nov 2001 14:24