Den missuppfattade feminismen

Monica Bodling tycker vi ska avslöja feministerna, föra fram dem i ljuset så att alla kan se vilket svek mot kvinnorna deras rörelse har inneburit. Hon visar därmed hur missuppfattad feminismen är, inte bara rent allmänt, utan också bland de som väljer att kalla sig feminister.

Folk trodde att hon var ironisk i sin artikel och skrattade åt de som i sina kommentarer höll med henne. Hon var inte ironisk. Monica Bodling menade på fullaste allvar att feminismen håller på att utrota dygden att sätta liv till världen, att "feministerna sviker kvinnorna som vill leva med sina barn", de som därmed åsidosätter sin karriär. Själv ser jag det som en stor missuppfattning av feminismens grundtankar, i alla fall det jag personligen ser som feminismens grundtankar.

Det går inte att bortse från att samhället idag uppmuntrar egoism före familjetänkande, vilket jag, liksom uppenbarligen också Bodling, tycker är olyckligt. Att det, som Bodling påstår, skulle vara feminismen som orsakat detta samhällsklimat är jag dock inte beredd att hålla med om. Av de många kommentarer att döma som följde Bodlings artikel så är tyvärr denna missuppfattning ganska utbredd. Det är alltså många som håller med om att det skulle vara feminismens fel att moderskapet har så lågt värde som det har idag och att många därmed väljer att inte skaffa några barn.

Vad jag själv tror att feminismen menar är att kvinnor, och även män, ska ha möjlighet att välja. Kvinnan ska därmed ha lika stora chanser som mannen om valet faller på att göra karriär inom arbetslivet, liksom att mannen ska ha lika stora chanser som kvinnan när det gäller att ta del av barnens uppväxt. Feminism handlar alltså inte, enligt mig, om någon form av nedvärdering av familjelivet vilket många verkar tro, även de som representerar feminismen. Valet borde falla helt på individen och stöttas av samhället oavsett vilket det blir.

Jag vet att Monica Bodling belyser detta i sin artikel. Jag håller med att vi, som hon skriver, "måste skapa ett samhälle som ger valfrihet åt alla kvinnor och ger dem rätten att leva med sina barn". Men att samhällsklimatet är som det är idag när det gäller den personliga utvecklingen, vilket tyvärr ofta innebär en närmast hänsynslös egoism, borde inte ha något med feminismen att göra. Samhället ser ut som det gör och feminismen har gjort det möjligt för kvinnan att delta i spelet på ett högre plan.

Att så många kvinnor väljer detta spel framför att skaffa barn bevisar bara motsatsen till det som Bodling skriver om att det faktiskt finns nedärvda personliga skillnader mellan kvinnor och män. Att fortplantningsdriften skulle vara en starkt nedärvd instinkt har jag svårt att tro då barnafödandet i Sverige idag är så lågt att det till och med uppmärksammas av regeringen. Kvinnor väljer karriären framför rollen som moder, för att delta i ett spel där deras villkor fortfarande är sämre än männens.

Jag medger att samhället inte bidrar till att stärka den ovan nämnda driften och att det borde göras något för att underlätta för de som överväger att ändå skaffa barn.

Det är inte feminsterna som förtrycker de kvinnor som vill leva nära sina barn, som Monica Bodling skriver, det är samhället. För mig är det otänkbart att feminister skulle ligga bakom en samhällsplan där de enda val man har är åtta timmars hård arbetsdag och där pengarnas förbannelse är den enda trösten, eller ett liv där kärleken till barn straffas med att varje krona måste räknas för att påfrestningarna, som redan är höga, inte ska öka.

Kanske kommer fler kvinnor att välja att skaffa barn och ge dem en värdig uppväxt när samhället kan erbjuda detta som ett likvärdigt alternativ till vad som idag definieras som karriär. Anledningen att det föddes fler barn förr och att kvinnan höll sig till sin roll i hemmet var väl förmodligen att man inte hade något annat val. Som det visat sig så var det många som inte trivdes med att denna roll tilldelades dem och därmed föddes feminismen.

Det kan ju inte vara så, som Monica Bodling verkar tro, att feminismen föddes ur ingenting. I hennes artikel är feminismen, som tycks ha störtat ner från en annan planet med anhängare och allt, så stark att den har skapat ett helt samhälle åt sig. Hon bevisar därmed att många kvinnor är missnöjda med den roll de blir tilldelade för att de är just kvinnor och att hon själv då skulle representera en konservativ minoritet som trots allt vill ha kvar de gamla normerna med allt vad det innebär.

Enligt mig borde man anpassa samhället efter dess framtid: Barnen. Detta innebär då automatiskt att de som väljer att stanna hemma med framtiden, kvinna som man, borde få ett högre anseende och mer stöd. Det är i mitt tycke inte feministerna som ska skapa detta stödet, de ska bara bli en del av det genom att samhället förändras. Därför bör man upplysa om vad feminism verkligen borde innebära och utrota alla missförstånd, inte bara de som Monica Bodling klär i ord i sin artikel, utan även de som finns inom själva rörelsen.

Av Arvid Jurjaks 12 nov 2001 09:54