En stund på jorden

"Kärlek och hat, fiende, kamrat. Glädje och sorg, hydda och borg..."

I en stund som denna känns avsaknaden av människor som Cornelis stor. Vilka visor kunde inte tala om världens vansinne från hans gitarr och sinne?

Idag har över 10 000 barn runt om på jorden dött. Hur många kvinnor och barn har inte misshandlats och skändats idag?

En dag som alla andra. Bajen berusar söder med fest och gille. Ensliga nattvandrare söker skrymslen för ännu en natt i det tysta. Gatupojkar och flickor gömmer sig längs Copacabanas stränder för att hålla sig vid livet ännu en natt. Gömda från de beryktade dödspatrullerna. Afghanska män och kvinnor sörjer sina barn och öden liksom alla tusentals människor manifesterar sin sorg för den tragiska attacken i New York.

Det vi alla har gemensamt är att vi vandrar på samma jord vareviga dag. En del i högklackat eller krokodilkängor. Andra i enkla sandaler men de flesta alldeles nakna.
Barfota. Vem tröstar barfotabarnen när natten faller på?

Vem håller en tyst minut för alla barn som lever i gathörn och bakgårdar i jordens alla miljonstäder.

Vem sörjer de tusentals föräldralösa barn som lever i odrägliga förhållanden runtom i världen. Tänker någon på de deformerade och krigsskadade barn som föds till kroniskt lidande?

Det är viktigt att jämföra.

I tunnelbanan vandrar de ensammaste män och kvinnorna av och an. En del språkar högt för sig själva, för att bryta tystnaden. Hur många människor lever inte i ständig tystnad?

Hörs inte, syns inte, finns inte. Inte i samhällets ögon. För vem vill kännas vid tiggarna, pundarna, hororna, A-lagarna, nattvandrarna, gatubarnen, de människor som lever, men ändå inte finns.

Imorgon är en ny dag. En måndag. Folk och fä stressar till arbetet. Barn ska lämnas och hämtas. Mat ska köpas och ätas. Gräl ska startas och försonas. Kärlek ska ges och tas. Vem tänker någonsin på alla de stackars jävlar som ingen kärlek förunnas. På de som ingen mat erbjuds, på de som inget tak får. Människor väljer inte sin olycka. Människor väljer inte sitt missbruk. Människor väljer inte ett fruktansvärt liv.

Vi lever på andras olycka. Man måste våga jämföra, för annars tappar man alla perspektiven. Livet handlar inte alltid om att välja. För oss kanske. Vilken dagens, vilka byxor, vilken film?

Men vem fan väljer ett liv i misär och olycka. Vem väljer att sälja sin kropp för att kunna överleva?

Jag väljer att inte äta kött för att jag inbillar mig att världens matresurser räcker längre om fler äter vegetariskt. Saknar jag köttet? Nej, det kan jag lätt undvara. Är jag en hjälte? Nej, absolut inte. Jag lever fortfarande på bekostnad av tusentals och åter tusentals människor.

Dessa människor föddes inte med ett val. Alla barn får eller kan inte gå i skola. Alla barn kan inte dricka eller äta sig mätta. Alla människor har inte samma förutsättningar!

Är jag då stalinist, kommunist, förtryckare, socialist, humanist, idealist eller fan och hans moster, för att jag anser att alla människor ska ha liknande förutsättningar att forma sitt liv.

Alla barn ska ha rätt till en utbildning. Alla som lever ska ha rätt att äta sig mätta. Alla ska kunna känna någon form av trygghet.

Nej, jag vill inte att alla människor ska ha exakt lika mycket pengar i plånboken. Nej jag förespråkar inte förstatning av människors liv. Jag vill bara att vi stannar upp. Vänder ut och in på oss själva och vår världsbild. Ifrågasätter oss själva och våra liv och vågar jämföra.

Man räknade tydligen ut att det skulle kosta 45 miljarder kronor att ge alla barn på jorden en grundskoleutbildning. I Europa äter vi glass för 90 miljarder kronor om året. Siffror är bara siffror och tolkas som man vill, men visst måste man våga jämföra.

Idag är vi så sjukligt fixerade vid oss själva och våra kärriärsdrag att vi glömmer vem som agerar bräde. Vilka vi trampar på för att förflytta oss, som de pjäser vi är, i det spelet vi spelar.

På bussen i Malmö, pratade två gymnasieungdomar, om att de skulle ut och döda lite i helgen. Den ene hade köpt en kniv i xxl format, som han måste inviga.

I veckan mördades en 18-årig flicka av en 19-årig pojke i en skola i Sundsvall.

I somras sköt en polis en demonstrant mot kroppen. Detta är absolut sista utvägen eftersom det kan leda till döden.

I september kör 2 flygplan in i World Trade Center och flera tusen människor dödas.

I Afghanistan dör civila av avskyvärda talibaner och bomber som gått vilse.

Varje dag dör tusentals barn till följd av den epidemi som rammat världen. Så länge jag inte ser det, så finns det inte. Strutsretorik.

Och det vi svenskar frågar oss är vem som åkte ut i "Baren"...

Av Jens Larsen 10 nov 2001 16:17