Utan trosor i Tunisien

Jag min lilla turgök går och vinner ett par härligt rosa laxar på travet. Här medges att det var pur tur och ingen som helst skicklighet inblandad. Det kan ju inte jävlas jämt tänker jag när jag hämtar ut kosingen på banken. Eftersom det är i början av augusti och sommaren i Norrland redan fått fnatt och abdikerat för höstvindar bestämmer jag mig omgående för att dra söderut.

Jag ringer ett par bolag och får tag i en sista-minuten-resa till Tunisien. Lovely! Nervös som ett björklöv äntrar jag Arlanda, dit jag tagit mig med det härligt lunkande nattåget, och snubblar handlöst in på taxfree för att inhandla lite flygräddsbränsle. När min polare Daniel har lagt sig till ro i min mage äntrar jag plåtfågeln och utan att störta en enda gång landar jag i Sousse.

Det är inte bara hett, det är ursinnigt varmt. Väggen av värme får bastun hemmavid att verka som ett kylskåp. Jag inhandlar genast ett par buteljer ljummet vatten och forslas sen med buss vidare till mitt hotell. Hyggligt rum och hyggligt nära vitala delar som strand och medina. Timmen är ganska sen, så jag och mitt X jag kunde inte vara så jävlig att låta bli att bjuda med honom tar ett par kalla på balkongen innan vi Törnrosasover. I två timmar.

Nattmörkret dolde nämligen minareten som är parkerad 85 meter från hotellet och klockan fem på morgonen galer den rättrogna muslimen som en tupp. Nej låt mig ta tillbaka det. Han galer som en vansinnig tupp med tån i kläm. Högt, skärande och framförallt länge! Utan möjlighet att somna om bestämmer jag mig för att stiga upp. X:et snarkar vidare och jag borstar tänderna innan jag äntrar frukosten som naturligtvis inte börjat serveras. Jaha, lika bra att ta sig en titt runt omgivningen, så jag knallar runt i kvarteren och bekantar mig. Det är tretton dagar kvar i tusen och en natt, och jag vet hur snabbt dagarna går.

Bara ett par kvarter bort hittar jag en restaurang som ser lovande ut. Efter en kort anteckning i minnesbanken strosar jag tillbaka och förslår han som just vaknat, att dit går vi och käkar härligt hot tunisiskt käk senare samma kväll. Han håller yrvaket med och nöjd intar jag frukost som följs av strandliv. Ett ganska märligt strandliv. Kvinnorna badar faktiskt i sina klänningar, och jag får lite misslynta blickar när jag lägger mig på mage och knäpper av bh:n. Äsch jag knäpper på den igen, det är ändå ingen som ska se min rygg naken annat än "han". Lite respekt är önskvärt att visa när man besöker andra länder.

Dagen förflyter snabbt och när vi återkommit till hotellet tar vi en dusch och gör oss iordning för kvällen. Det uppenbarar sig ett smärre problem när jag har duschat, sockar har jag packat ner men inte ett trospar hittar jag. Begåvat Lena. Men va fasen, det är varmt och mina kjolar är inte kortare än att avsaknaden av trosor döljs. Jag tar på mig en blå sarrong, ett vitt linne och låter fötterna glida in ett par sandaler. Efter en stund känns det ganska skönt att vara utan och jag bestämmer mig raskt för att bojkotta trosor i framtiden.

Hungern gör sig påmind efter ett par kalla till, på förutnämnda balkong och vi går ut i trollnatten för att frossa i oss lite mat. Restaurangens dofter lovar gott och vi knökar oss ner vid ett litet träbord. Menyn har inte ett engelskt ord och servitören knows nothing, så jag ole-dole-doffar och får in något slags kött med friterad potatis. Det är underbart gott och som den räv jag är hinner jag knappt tugga innan jag svalt. Vi äter och njuter. Desserten kommer in och jag är så mätt att det känns som jag skulle kunna fjärta mig i bitar.

Tack säger min mage vid den tanken och börjar leva ett eget liv. Ingen bra ide att käka dessert tänker jag, eller kanske jag skulle tagit det lugnare med huvudrätten. Nytt land, nya bakterier ajsan bajsan. Och nu går det fort. Sammandragningarna följer tätt inpå varandra och febrilt letar mina ögon efter en toalett. Finns inte en chans att jag ska hinna tillbaka till hotellet. Servitören lyckas till slut förstå mina krystade försök att göra mig förstådd, och visar leende in mig till dasset. Jag stänger dörren och tänder glödlampan som hänger i taket. Som ett fån stirrar jag runt i det lilla rummet. Var fan är toalettstolen?

Ett hål i golvet. Jajamän, det ser ut som en mindre avloppsbrunn men det är där man ska göra sina behov. Jag har inget annat val än att dra upp kjolen, huka mig ner och låta flödet falla fritt. Fyra sekunder. Underbart och kort. Lättat letar jag efter toalettpapperet, som inte finns. Inte ens en glättig bit tidningspapper, inte ens några sketna löv finns att tillgå. Det finns inget torkarmaterial och jag måste torka mig. Måste. Ja för tusan, trosor funkar alltid! Jag hinner faktiskt tänka det innan min blick ramlat ner till anklarna och där ser att det inga finns.

Jag hör mig själv skratta högt när jag inser att nu har det skitit sig ordentligt. Jag kan inte sluta utan hickar och skrattar medan jag känner mig smutsigast i världen. Förmodligen kommer jag att utvisas på livstid ur detta sagans land och just då känns det helt rättvist. Jag kastar huvudet bakåt i mina kramper och känner hur håret plötsligt släpps fritt. Med en förvånad blick ser jag ett stort stycke tyg ramla ner som en räddande ängel.

Numer ligger min gamla blåmönstrade snusnäsduk någonstans bland avskrädesresterna i en tunisisk toalett. Resten av semestern gick jag inte en meter utan en toalettpappersrulle tryggt vilande i bagen, och det mesta gick min väg, förutom den dagen jag gick vilse i dom underjordiska katakomberna.

Men det är en annan historia.

Av Lena Vikberg 09 nov 2001 09:39