sourze.se

Underbara kärlek?

Hur underbart är det egentligen?

Många säger, ja, rent av de flesta säger att det är så underbart att bli kär. Att det är så underbart att känna hur hjärtat slår volter, att det är så underbart att känna hur det pirrar till i hela kroppen. Alla dagar förefaller soliga och problem som tidigare hopat sig, bundit och snarat ens tankar blir så härligt betydelselösa. Allt får gå som det vill, bara kärleken går dit du du vill. Och det ser man väl till att den gör? Eller?

Jag kan hålla med om det mesta. Jag blir nämligen också kär. Mitt hjärta slår också volter. Höga och hisnande, livsfarliga volter. Men sen landar det alltid på nacken. Och det gör så ont. Är det dumdristighet? För högt uppsatta mål kanske?

Jag kan förstå Veronica Cornelius i hennes artikel "Kärleken suger!" Till viss del. Man blir en bricka i någons spel och helt plötsligt undrar man, som om man deltog i ett parti schack, över dragens framtida betydelse. Ska jag eller ska jag inte?

Jag ska inte, brukar jag tänka, för jag vet inte hur jag ska eller vem jag ska va. Jovisst ska jag vara mig själv, men jag blir ändå alltid till någon jag inte känner. Jag kan komma hem och undra: Vem var det där? Vem försökte jag lura egentligen?

Kärleken är nog lite som en balansgång. Man kan sväva omkring där uppe på linan ett tag och undra hur det ska gå. Förr eller senare faller man. Har man en fruktansvärd tur så hamnar man kanske på den där sidan där inget tar emot, man faller och faller och allt känns underbart härligt. Har man otur så snubblar man lite fel och kraschar ner på andra sidan i något ensamt vakuum. Min ena sida väger nog lite mer. Jag kanske är tyngre på fel sida? Och det känns som om det är svårt att banta bort det där lilla extra, svårt att skapa jämnvikt. Ännu svårare är det väl att lägga över tyngden på andra sidan, den rätta sidan. Det skapas en ond cirkel. Det är svårt att ta sig ur den. Dessutom vet jag inte om jag ens klarar att leva utanför den.

Jag kan också tycka att det är det värsta som finns, att bli kär. Veronica skriver om regler. Jag vill också få reda på lite regler. För jag tror i så fall att jag är beredd att följa dem om tillfälle skulle ges.

Mitt hjärta slår mig.


Om författaren

Författare:
Arvid Jurjaks

Om artikeln

Publicerad: 06 nov 2001 13:36

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: