Kvinnan i forsen del 25

25:e kapitlet Mördaren

En kvinna har hittats med uppskuren hals - i en fors - av tre tioåriga pojkar. Tjugo år senare mördas pojkarna på olika platser under samma vecka.

---

- Pengarna tog pojkarna och gömde, fortsatte Sture och grinade illa. De låg på pengarna tills de blev såpass vuxna att de kunde flytta från byn. Sedan satte de dem i rörelse. De hade tagit pengar som Ulfvenstam och jag hade slitit ihop.
Sture tog tag i flaskan som stod på bordet, och med sin lediga hand hällde han upp konjak till brädden i sitt glas.
- Självklart måste de få sitt straff och den saken fick jag klara av själv. Fjanten här bredvid vågade inte ens ta livet av sin egen mor.
Sture satte glaset till munnen och svepte det, torkade av sig om munnen och grinade på nytt.

Johan fick känslan av att sitta på en biograf och titta på film. Det han var med om kändes overkligt. Den illaluktande och på gränsen till löjliga mannen som han åkt in med till Halvarp, hade förvandlats till ett monster. Han såg vansinnet spegla sig i hans ögon. Ändå kunde han inte riktigt fatta att han var nästa offer. Att han aldrig mer skulle kunna få känna vare sig kärlek eller ilska och aldrig få hålla sitt ofödda barn. Han hade läst om människor vilka drunknat och sett hela sitt liv passera revy. Själv upplevde han inte detta. Han tyckte hela situationen var för overklig för att känna någonting alls.
- När pojkarna hade väntat på att använda pengarna i tio år tyckte jag att även vi kunde vänta lika länge, fortsatte Sture.
- Efter ytterligare tio år trodde jag inte att någon skulle koppla ihop de fyra morden, men jag hade visst fel.

Det var som om Sture satte punkt där. Johan trodde att hans bödel snart skulle låta krama om avtryckaren. Men samtidigt som Sture bröt sin korta tystnad, och frågade Johan om de skulle gå utomhus eller om det var nödvändigt att kladda ner det inne, knastrade det av singel utanför huset. Två bilarna svängde in på gårdsplanen.

När polisen kom in till de tre männen fick de se att den ene stod med ett hagelgevär löst hängande i sin arm med pipan mot golvet. Två av männen satt på varsin stol varav den långe och spenslige av dem satt och grät. Den störste och kraftigaste av polismännen gick fram till Johans och frågade hur han mådde. När sedan en äldre präst steg in i rummet, slutade Alvin Ulfvenstam att gråta.

Munnen på honom formade sig till att tillverka ord. Det var som om de genom åren legat och tärt tills de nu fick komma ur honom. Alvin Ulfvenstam tillät sig äntligen att tala ut. Både polisen, samt Johan som nu återhämtat sig något från chocken av att tittat in i dödens väntrum, antecknade flitigt i sina anteckningsblock.

Mordet på sin far hade Alvin Ulfvenstam inte planerat innan han farit till Mallorca. Anledningen till att han hade bjudit sin far till den spanska ön var att han velat tala ut om sitt ursprung. Han skulle överraska sin far och sedan få ur honom historien om honom och hans syster. Han ville förstå varför och kunna förlåta.

De hyrde en bil för att titta på ön. När de stannat vid en utsiktsplats hade han äntligen kommit sig för med att berätta vad han visste. Fadern hade först nekat men sedan ändrat sig och berättat hela historien. Fadern talade om hur han och hans fyra år äldre syster undan för undan närmat sig varandra. Det hade börjat som en lek men slutat som lust. Deras far hade till slut kommit på dem. Han hade fått stryk och Kristina fick inte gå ut från huset. För att skilja dem åt hade hans far förbjudit honom att i fortsättningen vistas hos dem. Han hade fått bo i ett av gästhusen.

Alvins far berättade vidare att han fått bo på detta sätt över vintern. Till slut när våren kommit hade han inte stått ut längre. En morgon tog han sig in i huset. Till sin stora förskräckelse hade han funnit sin syster ligga och sova i samma säng som deras far. De hade vaknat av hans skrik och funnit honom sittandes med sitt huvud gömda mellan sina händer. Fadern skämdes för vad han utsatt honom för. I ett halvår härjade sedan ett olyckligt förhållande på gården. Ett märkligt förhållande där far och son tävlade om sitt eget blods kvinnliga uns.

Alvin hade sedan fått höra sin far berätta om hur Kristina njutit av att vara uppvaktad av sina två kavaljerer. Om hur förtvivlade de blivit ett halvår senare, när de upptäckt att hon blivit gravid och de inte visste vem av dem som var fadern.

Alvin hade till slut inte stått ut med att höra på sin fars perversa historia. Han hade funnit en hammare i dörrens fack och slagit till sin far i huvudet. Han hade sedan låtit honom ligga kavar och knuffat bilen nerför stupet. Eftersom han inte trodde någon visste att han rest dit kände han sig fri från alla misstankar. Men på planet hem hade även journalisten Sture Magnusson befunnit sig. Han hade varit där i några dagar för att ta lite semester och samtidigt skriva om ön. Under första dagen hade Sture sett Alvin far. Han hade känt igen honom från sina hemtrakter.

Alvin Ulfvenstam talade om att Sture hade en konstig vana när han flög. Han tog alltid reda på passagerarlistan. Han hade blivit förvånad när han upptäckt att ytterligare en Ulfvenstam besökt ön. När han kommit hem och fått reda på att mannen från hans hemtrakter hade dött hade han blivit nyfiken.

Sture hade funnit honom på begravningen av fadern. Det hade inte varit några andra närvarande än han själv och Sture. Alvin hade därför bjudit hem honom på kaffe och de hade pratat till kvällen. Innan Sture lämnat honom hade han stannat upp i tamburen och vänt sig mot honom. Sture hade frågat honom vad han gjort på Mallorca.

När Sture på morgonen dykt igen hade Alvin inte sovit under hela natten på grund av grubblerier om vad som kunde hända om han blev fast för mord. Det hade inte varit svårt för Sture att få hur honom att och varför han mördat sin far. Han hade sedan tagit tillvara på tillfället och lovat honom att inte säga något. Istället hade de bestämt sig för att utpressa Kristina. Sture skulle lura av hennes förmögenhet och Alvin få sin hämnd genom vetskapen om att hon skulle bli utfattig

Första gången Sture besökte Kristina hade hon nekat och kasta ut honom. Han hade då åkt tillbaka till Helsingborg och hämtat Alvin som vittne. De hade varit noga med att ingen skulle ha fått syn på honom. Han hade fått åka sista biten i Stures koffert. När Sture svängt in på gården hade Kristina kärvänligt kommit honom till mötes. Hon hade blivit rädd för att närboende skulle få reda på vad familjen gjort på gården. Sture hade aldrig behövt släppa ut Alvin utan ändå lyckats resa därifrån med femtiotusen. De hade de hånskrattat hela vägen hem. De skulle inte nöja sig med ynkliga femtiotusen. De skulle inte vara nöjda innan Kristina var barskrapad.

Sture hade sedan berättat att när hon skulle överlämna sina sista pengar till honom hade hon knutit fast dem vid sin arm. Hon hade sagt att om han ville ta det sista hon ägde fick han slita dem från hennes egen kropp. Sture hade berättat att han tagit fram en kniv, rusat emot Kristina och när hon försökt värja sig hade han skurit upp halsen på henne. Hon hade dock fallit i ån och samtidigt hade Sture hört en bil svänga in på gården och smitit.

Morgonen efter hade Kristinas kropp hittats av tre pojkar som varit ute och fiskat. Polisen hade inte funnit några pengar vid kroppen så Sture hade förstått att pojkarna tagit hand om dem. Att de sedan skulle sitta på pengarna i så många år, gjorde att han aldrig kommit åt dem. Men Sture kunde inte komma över att han blivit lurad på pengarna av de tre pojkarna. Han hade väntat tålmodigt innan han till slut tog ut sin hämnd.

Mordet på Karl i Mallorca hade gjorts av en polis som bor på ön. Sture hade betalat tio tusen kronor för dådet. Mördarens broder i Sverige hade spelskulder. Sture hade fått nys om mannen när han hade skrivit om en liten illegal spelklubb. Han hade roats av kopplingen med mordet och Alvins tidigare liv.

Under Stures studier av den allt mer alkoholiserade Niklas, som använt pengarna till att starta en restaurang, hade han till sin stora förtjusning upptäckt att han brukade gå in till det bolag som gränsade till huset där Alvins adoptivmor dött. Att Niklas sedan brukade gå in och ta första supen i hennes portgång, gjorde att Sture bestämde sig för att utföra mordet där.

Sture hade vetat att Roger spelade på Solvallas travbana. Eftersom Alvins far ofta rest dit och spelat upp allt han ägt hade Sture beslutat sig för att där genomföra det sista mordet. Han hade berättat för Alvin att innan han i det militära varit sprängare. Han hade skrutit om att ingen sett honom när han krupit under Rogers bil och där fäst en laddning.

Efter att Alvin Ulfvenstam berättat sin historia var Johan chockad över att hans kollega, Sture Magnusson på Borängens tidning, var den som låg bakom morden. Han var tacksam över att prästen, innan han denne upp till Borängen, ringt numret till Möller han fått av honom. Efter att han hade pratat med prästen och sedan åkt med tåget mot Borängen hade prästen fått iden om att även han skulle bege sig dit. Han hade fått tag på Kommissarie Möller genom hans mobiltelefon. När han talat om vart Johan var på väg hade Möller genast kontaktat sina kollegor där. De mötte upp Möller och prästen utanför Borängens centralstation.

En sjuttio år gammal släkthistoria hade fått sitt slut. Alvin Ulfvenstam hade av polisen fått lov att gå upp till sitt sovrum för att hämta lite kläder. Han hade sagt att hans finskor alltid låg under hans säng. Poliserna i hans sällskap hade aldrig hunnit stoppa honom då han slitit upp geväret, satte det till munnen. En av poliserna påstod att han sett ett lyckligt uttryck i Ulfvenstams ögon samtidigt som han tryckte av. Släkten Ulfvenstam tog slut med skottet.

Sture Magnusson hade fått en blodpropp på väg till polisstationen. Läkarna trodde att den utlöst av långvarig psykisk press samt ett för orörligt liv. Proppen hade satt sig i hans vänstra hjärnhalva och han var därför oförmögen att närvara vid sin rättegång. Han varken rörde sig eller pratade mer i sitt liv. Tre år senare avled han stilla vid sin sjukbädd.

SLUT

Av John Jensen 06 nov 2001 09:26