Hemlös? Varför?

Det ligger alltid en tragedi bakom en som "har valt" att bli hemlös. Jag tror inte att någon av dessa hemlösa "väljer" på det sättet som vi menar att välja. En dag står människan där, med en fullpackad ryggsäck, omöjligt att tömma, omöjligt att lämna. Bara döden finns, men det finns en förbannelse som vi människor är behäftad med: önskan att leva trots allt.

Det är så enkelt för en som har klarat sig någorlunda i livet att uttrycka sig fördomsfull över både hemlösa och andra samhällsmedborgare som har råkat illa ut.

Jag tänker på hur många människor pratar om det "sveket" som Ludmila har utsatt dem för. Vilket svek? Är inte hon själv som kommer att lida för sina misstag? Jag känner inte att hon har svikit mig på något sätt. Hon är en vanlig människa som har kämpat och någonstans har det brustit, på samma sätt händer med en som hammnar på gatan.

Vi människor har en förmåga att väldig snabb peka på och kritisera andra medmänniskor, utan att ens finna det minsta åtanke för medlidande och empati.

Många gånger har jag undrat över vad är det som är drivkraften till många problem på vår planet.

Hemlösa finns inte bara här i Sverige, de finns överallt på vår jord, och det är på grund av girigheten. Det krigas, det skövlas, det trampas, det våldtas, det dödas... allting för en mycket hungrig och girig guds skull: Mammon.

Av Beatriz Quevedo de Hansen 06 nov 2001 15:21